2010-01-12 13:03:14
Publicerad: 11 januari 2010, 20.39. Senast ndrad: 11 januari 2010, 20.40
V ra liv utspelar sig alltmer p n tet, inte minst v rt sociala umg nge, men vad h nder n r vi d r? Svenska My Webwill r f rst i v rlden med att erbjuda en service som hj lper oss att g ra ett v rdigt digitalt avslut.
Ett nytt svenskt medief retag, My Webwill, startar i dagarna en n ttj nst som tar hand om v ra digitala kvarlevor, efter den sista utloggningen. Det finns ett v xande behov, menar man, i och med att allt fler m nniskor ing r i sociala n tverk, och allts har stora delar av sitt umg nge p Internet.
Med andra ord, nya fr gor blir relevanta, som hur arrangera ett genomt nkt och v rdigt adj till digitala v nner och bekanta. Och var hamnar min Facebooksida, mina mejl och min blogg efter den allra sista utloggningen?
Det r d r My Webwill kommer in.
Vi kan till exempel skicka iv g fem olika mejl till fem olika grupper av mottagare, d r du ber ttar om din d d, s ger Lisa Granberg, f retagets grundare, med Elin Tybring.
Om n gra veckor s tter de tv ig ng, f rst i Sverige, och sedan i USA, Tyskland och Storbritannien. Konkurrens finns, men r begr nsad. Ett litet antal akt rer, som Deathswitch och Slightly Morbid, tar sig att skicka f rdigskrivna mejl till familj och v nner.
D rut ver finns samlingssajter f r "d da" profiler, den mest k nda r amerikanska My Death Space, som uppkom genom att en ung man l ste om en pappa som m rdade sina unga d ttrar, och blev nyfiken p offren. Han uppt ckte att alla var med i My Space, och skapade d en s rskild digital begravningsplats f r dem, en sajt som d refter har v xt och i dag omfattar ver hundratals avlidna, de flesta ungdomar.
Men My Webwill har ett annat och bredare utbud.
Man utf r flera typer av uppgifter: st nger och raderar det som kunden vill ha bort, ndrar inneh llet p det som ska vara kvar, till exempel omvandlar din Facebooksida till en minneslund, d r n ra och k ra kan l gga in h gkomster och st tta varandra, skickar iv g f rdiga mejl, som kan inneh lla l senord som g r det m jligt f r efterlevande att ta sig in i fotoalbum eller dokumentsamlingar och verl ter det som kunden vill ska sk tas av andra, till exempel f rser n gon utvald person med inloggningsdata till en existerande blogg, s att bloggen kan forts tta leva.
Det senare r inte ovanligt.
Ett exempel handlar om trebarnsmamman Sabina Najjars blogg, som f ljdes av tusentals surfare, engagerade i hennes envisa kamp mot cancer. Innan hon dog i v ras valde hon att l ta anh riga forts tta med bloggen. Tv systrar och Sabinas mamma uppdaterar den regelbundet och har bland annat ber ttat om begravningen och hur Sabinas barn m r.
Slutligen m ste My Webwills kunder v lja n r uppdragen ska verkst llas s fort som m jligt, n sta vecka eller flera veckor senare.
V r id g r ut p att vi m ste l ra oss ta mer ansvar digitalt, s ger Granberg, och betonar hur mycket l ttare det blir f r de anh riga, om man l mnar ett digitalt testamente efter sig. I dagsl get kan det till exempel vara komplicerat att st nga en sida p Facebook, eftersom det ofta r endast den d de som har l senordet.
Som resultat r det m nga avlidna som lever kvar p Facebook, f r ingen kan avsluta kontot, och det h nder att medlemmar blir rekommenderad att bli v n med en person som inte l ngre r i livet.
Men rent juridiskt, sl r inte traditionella bevittnade testamenten ut era digitala?
Just h r befinner sig lagstiftningen i en gr zon, s ger Granberg. Det handlar om emotionella eller immateriella v rden, som kunderna vill v rna om. Man kan lika g rna uppfatta v r service som en digital livf rs kring.
Som Granberg ser det g ller det att fatta beslut, besv rliga beslut, kring vad vi vill l mna efter oss. Sj lv nskar hon att hennes eventuella barnbarn ska ha tillg ng till hennes foton som nu ligger p Flickr, f r de finns endast d r, och inte inklistrade i tjocka fotoalbum.
Hon efterlyser en nationell debatt, liksom Medier det, som lyder under Regeringskansliet.
Nyligen skrev r det att vi snarast b r instifta regler f r "hur vi handskas med d den p sociala n tverkssajter. Dags att diskutera vilka lagrum som g ller och vem som fattar beslut om avlidna personers profiler, bilder och brev."
Det blir en sv r uppgift, konstaterar man, eftersom " sikter och k nslor g r is r. Vissa anser att det r oetiskt att avlidna personers profiler lever vidare, andra att det r hedrande f r avlidna att f en chans att forts tta vara n ra sina v nner, som ett mellanting mellan livet och d den."