Spader sju – Ginna

»Hej, Julie.« sade jag. »Hur har det gått med allt?«

»Ja, bra!« sade Julie, »Jag och Cecilia Snövit har hittat en hemlig gång in och ut ur biblioteket.«

»Jaha, berätta mer om den här gången.«

»Ja, det är som en liten lucka av glas här borta.«

»Va, menar du fönstret?«

»Ja, verkligen! Man kan öppna med en liten hasp här.«

»Det är ju makalöst,« sade jag. »Vad ska dessa snillrika magiker komma på härnäst?«

»Inte vet jag, men om vi skulle vilja smyga ut till snutarna kan det bli verklighet nu.«

»Ja, det blir bra. Det här blir vår skvadron: du och Cecilia Snövit, Lenny som jag inte tror att ni har träffat än, och så jag och Anna«.

»Vad får dig att tro att jag vill vara med på ert spektakel?« sade Cecilia Snövit.

»Tja, jag vill ju inte inte ta något för givet, men du har hjälpt oss förut och doktor Is, din fiende, är på deras sida och vi behöver dig på vår sida.«

»Det kanske ni gör,« sade hon och bet sig lurigt i underläppen, »men vill du veta något?«

»Ja, berätta!«

»Jag ska snart dö!« sade hon ivrigt.

»Nej, är det sant! Grattis! Ja, då förstår jag verkligen att du är glad.«

»Ja, ja, jag ska långsamt sjukna in och sedan dö!«

»Wow! Ja, jag får verkligen gratulera, som sagt.«

»Ja, äntligen slut på vampyrandet! Vilken lycklig dag!«

Du drog mig otåligt i håret. »Ginna,« sade du, »om nu inte Cecilia Snövit ska med, är det inte dags att vi sätter igång snart?«

»OK,« sade jag, »då går vi och letar reda på Lilly och hör vad hon har att säga om planen. Du följer väl med, Julie?«

»Ja, det är klart…« men hon såg tveksamt på Cecilia.

»Det är OK, Julie. Jag finns här.«

Jag hade hoppats att få med mig Cecilia Snövit, och hon skulle ha varit en stor tillgång även utan sina vampyrkrafter.