💾 Archived View for gmi.noulin.net › mobileNews › 2226.gmi captured on 2024-08-25 at 06:15:21. Gemini links have been rewritten to link to archived content

-=-=-=-=-=-=-

Vem ska jag v lja?

2010-08-17 11:56:48

Skrivet av Liria Ortiz 09:00, 17 augusti 2010 i kategori Relationer

Fr ga: Hej!

Jag r en 31- rig tjej med ett bra liv, en bra utbildning, roligt och stimulerande jobb p ett stort f retag i Stockholm, fina v nner, god h lsa osv. Med andra ord ska jag inte klaga. Jag k nner mig som en lyckligt lottad kvinna och m nga stunder k nner jag mig lycklig. Men det r en sak som jag skulle vilja ha hj lp med, n mligen min besluts ngest. I de flesta omr den i livet r detta inget som r handikappande f r mig, inte ens ett problem, f r jag brukar kunna sv lja den och handla p ett s tt s att jag inte ngrar mig i efterhand. Men i ett fall g r detta mig galen. N mligen n r det g ller killar och relationer.

I flera r har jag haft ett av-och-p -f h llande med en kille som jag tr ffade n r jag var 25. Redan efter n gra m nader efter att vi inledde v rt f rh llande f rsta g ngen b rjade jag tveka. Sedan dess har det varit s i sex rs tid. Flera g nger har vi haft paus i f rh llandet, det har alltid varit jag som brutit upp, men alla g nger har vi senare blivit ihop igen. Mycket pga att jag lockas tillbaka till hans trygga, varma famn under perioder d jag k nt mig liten och ensam. Men ocks pga att han och jag har en speciell kontakt, vi har v ldigt roligt ihop och k nner varandra p djupet. Och s har karusellen ter snurrat med tvivel varvat med hopp.

Ena dagen har jag funderat p att g ra slut, efter att andra dagen planerat gifterm l och barn. Senaste g ngen vi blev ihop hade jag precis fyllt 30, vilket komplicerade situationen ytterligare eftersom d tanken p barn verkligen b rjade bli aktuell. Jag vill v ldigt g rna ha barn och ins g att det r nu eller aldrig.

F r ett halv r sedan tr ffade jag en ny kille och blev stormf r lskad. Detta ledde till att jag gjorde slut med min gamla och direkt inledde en relation med den nye. Den nye hade allt som jag alla r saknat hos den gamla och litet till. Med andra ord, jag fick det jag i alla r letat efter. Men efter att den f rsta f r lskelsen med den nye svalnat (vilket skedde redan efter ett par m nader) b rjade jag sakna min gamla kille igen. Och saknaden v xer sig starkare och starkare f r varje dag, samtidigt som jag tr ffar den nye. Min gamla kille har hela tiden velat att jag ska g tillbaka honom s att vi ntligen kan bilda familj. Men den nye vill ocks bilda familj med mig. Han r v ldigt seri s och pratar redan om gifterm l och barn.

Detta kanske l ter som ett lyxproblem, men det r det verkligen inte. Jag m r s d ligt av detta att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Jag Kan helt enkelt inte best mma mig f r vilken kille jag ska v lja.

Det hela kryddas med att jag k nner stor skuld gentemot den gamla. Ibland har jag s dan ngest ver att jag gjort honom illa och varit taskig mot honom. Jag ser upprepade g nger framf r mig hur han gr ter, hur han sitter ensam hemma, hur han s rjer mig. Detta vet jag ju inte ens om det st mmer, och jag hoppas att det inte st mmer, men det sk r i mitt hj rta s till den grad att det begr nsar mitt liv. Jag gr ver ner mig i mitt ltande och vissa kv llar avbokar jag aktiviteter med v nner f r att jag inte klarar av att koppla bort mitt ltande utan v ljer att sitta ensam hemma. Jag f rs ker tr sta mig med att jag aldrig velat g ra den gamla n got illa, och att jag alltid f rs kt s gott jag kan med allt h r i livet. Ofta tycker jag att jag lyckas bra, men p relationer r jag v rdel s. Och jag vet inte hur jag ska l sa detta problem.

Det jag hela tiden saknat med den gamla r ett fungerande sexliv. Jag t nder helt enkelt inte p honom utan g r hellre vad som helst utom att ha sex med honom. Dessutom r vi v ldigt olika som personer. Jag har alltid varit ambiti s och driven, p gr nsen till det hysteriska. I alla sammanhang k mpar jag till sista blodsdroppen d de flesta m nniskor f rmodligen hade insett att det b sta varit att ge upp l ngt tidigare, medan min gamla kille r raka motsatsen. Han ger upp innan det ens blivit n gon kamp. Detta har lett till att han inte lyckats slutf ra n gon utbildning, inte f tt n got jobb, eller ut var n gra fritidsaktiviteter.

Under tiden vi varit ihop har han varit arbetsl s medan jag i perioder har g tt p kn na av stress ver arbetsbelastning och andra vederm dor. Jag har varit den som st tt f r f rs rjning, men ven f r ansvaret av hemmet och allt annat som kr ver ansvar. Men bortsett fr n detta, de stunder som jag inte beh vt t nka p ansvar eller verklighet, d jag helt enkelt umg tts med min gamla kille, och gjort n got med honom som vi b da gillar, har jag verkligen k nt mig lycklig och lugn. Och t nkt att livet inte beh ver bjuda p mer. Dessutom har jag t nkt att min gamla killes stora lugn p ett positivt s tt balanserar upp mina nerv sa sidor. Att vi kompletterar varandra. Dessutom vet jag att min gamla ocks g r s gott han kan, att han vill v l, men helt enkelt har ett mer avslappnat f rh llningss tt till livet.

Hur som helst, situationen r sj lvklart mer komplicerad n vad jag kan ta upp i ett brev, men det jag t nker om de b da, och det jag k nner, sv nger enormt fr n dag till dag. Ena dagen t nker jag att det r sj lvklart att jag ska satsa p den nya. Vi har ett fantastiskt sexliv, vi har roligt ihop, har samma v rderingar och samma m l i livet. Men andra dagen t nker jag att det r den gamla jag vill ha. Och att jag ska l sa alla problem med honom och leva resten av livet med honom.

Tiden rinner iv g och jag vet att jag m ste best mma mig, annars f rlorar jag snart b da. Men jag k nner mig vilsen och vet inte alls hur jag ska g ra.

Med v nlig h lsning, Velig

Svar: Du r v ldigt ambivalent och tveksam om vilken kille ska du v lja. Att vara ambivalent om n got och tveka r ett sm rtsamt tillst nd av motstridiga k nslor och tankar. Ambivalens betyder dubbel giltighet och inneb r att man samtidigt har argument b de f r och emot f r ndring, och argument som man upplever har samma tyngd. D rf r tvekar man och k nner sig kluven.

Att vara ambivalent r att befinna sig i en k nslom ssig och kognitiv konflikt. Det r en pl gsam situation att vara i. Den kan periodvis upplevas som ett kaos av motstridiga k nslor och tankar. Ofta k nner man sig n rmast f rvirrad, och just velig som du valt som signatur till ditt brev. L get man r i st mmer inte alls med den bild man har av sig sj lv som en f rnuftig och kompetent person. Det verkar vara en upplevelse som du i h g grad har nu, s rskilt som du i andra sammanhang r en beslutsam och fram tinriktad person.

Mitt f rslag r att du b rjar med att unders ka din ambivalens f r att f en verblick ver den och kunna granska dess olika delar - genom att bokstavligen skriva ner p papper nackdelar och f rdelar med varje kille. T nk p den f rsta killens namn och skriv ner alla nackdelar med att ha en relation med honom. Skriv sedan alla f rdelar med att vara tillsammans med honom. G r samma sak sedan med den andra killen. Det r viktigt att du skriver det som kommer fram utan att censurera det. Var rlig mot dig sj lv. Vad har du kommit fram till? Sammanfatta det f r dig sj lv, och st ll dig de utforskande fr gorna: Vad t nker jag om det h r n r jag nu ser hela bilden? t vilket h ll lutar det? Vad blir n sta steg f r mig?

Nu kommer jag att dela med dig n gra av de tankar som ditt brev v cker hos mig. Det f rsta jag t nker p r att velande eller besluts ngest brukar fylla en funktion hos oss. M nga g nger fungerar det som ett skydd fr n en annan st rre ngest eller fr n att ta ett steg i en riktning som v cker en stark oro. Ofta r vi inte uppm rksamma p vad det handlar om. Det f refaller f r mig som om din besluts ngest har som funktion att du inte beh ver p allvar ta st llning till om du ska ta steget att bilda familj med din aktuella kille. Min hypotes r att du kanske r r dd f r att ta det steget. Ist llet f r att ta itu med din r dsla flyr du ifr n den genom att skapa ett dilemma som inte finns p riktigt. Hur d ? Jo, n r du skriver om din f re detta kille beskriver du i f rsta hand hans negativa sidor och dina egna skuldk nslor. Men ingenting som enligt min tolkning - tyder p att du lskar honom l ngre. Det som du skriver om din nya kille d remot r enbart positivt. D rf r t nker jag att s l nge du k nner besluts

ngest kring vem du ska v lja skyddar du dig fr n att beh va k nna r dslan inf r ett m jligt st rre steg, det om du ska bilda familj och f barn. Kanske oroar du dig f r vad det kan inneb ra; att du kommer efter i din karri r, f r mindre fritid eller att andra blir beroende av dig. Listan kan g ras l ng.

Mitt r d till dig r att du som n sta uppgift funderar p om min hypotes kan st mma. Handlar din besluts ngest kanske om r dslan inf r det du tror kommer att h nda om du gifter dig? Eller r det n got annat?

Jag vill ocks ber tta n got f r dig. Att bli r dd och f besluts ngest innan man ska gifta sig r mer regel n undantag. Det r en helt normalt reaktion n r vi ska genomf ra en stor f r ndring i v rt liv. Fr ga g rna dina v nner och bekanta om deras erfarenheter. Det kan hj lpa dig att uppt cka att du inte r ensam i att k nna som du k nner just nu.

Varma h lsningar och lycka till.

Liria

Till Lirias hemsida.

Har du en fr ga till v ra experter? St ll den h r.

Kommentarer(35)

Problem med os ker flickv n

Skrivet av Liria Ortiz 06:00, 10 augusti 2010 i kategori Psykisk oh lsa, Sj lvhj lp och f r ndring, Relationer

Svar: Hej,

Jag r en kille i 20- rs ldern som sedan ungef r tv r tillbaka har ett f rh llande med en j mn rig tjej och vi har p det hela ett v ldigt sunt f rh llande och tycker om varandra v ldigt mycket. Tyv rr har det blivit ett ganska stort problem att min flickv n r v ldigt v ldigt os ker p sig sj lv och kan f ngest (ibland rentav ngestattacker) inf r tentor och presentationer men ocks inf r att g p fester och visa sig ute n r hon inte k nner att hon ser tillr ckligt bra ut. Hon inbillar sig ofta att andra stirrar p henne eller ser ner p henne, fast n hon r en s t tjej b de utanp och inuti.

Till saken h r att vi b da g r utbildningar som r v ldigt kompetitiva och prestationsfokuserade och min erfarenhet av detta r att m nga tjejer far illa av de upplevda krav som finns att de ska vara "smala, snygga, smarta och roliga"... Jag vet rentav killkompisar som har liknande erfarenhet fr n sina nuvarande eller avslutade f rh llanden. Hon har ocks blivit s rad i tidigare v nskapsf rh llanden n r tjejer visat sig falska eller liknande och det har tagit v ldigt h rt p henne; hon blir r dd f r att knyta nya kontakter och dela med sig till andra m nniskor n de som r henne allra n rmast.

Hon medger att hon har problem och att det blir ett problem f r oss, det leder ven till svartsjuka som beror p att hon hela tiden r r dd f r att mista mig, hur mycket jag n f rs krar henne om att n gon s dan risk inte finns. Det hela r v ldigt sv rt f r mig eftersom n r hon " r p det hum ret" inte lyssnar p mig alls utan bara tror sina egna paranoida inbillningar och jag vet inte hur jag ska hantera det hela.

Skulle verkligen uppskatta all hj lp jag kan f i hur jag, hon och vi kan g ra n got t detta och f rb ttra hennes sj lvf rtroende och hj lpa henne att "slappna av". Hon s ger att hon inte tror p terapi eller liknande, men jag r f rst s idel ra f r alla eventuella rekommendationer. Jag tror (l s vet!) att m nga andra d rute lider av liknande problem och jag vore hemskt tacksam f r all hj lp vi kan f , kring vart man kan v nda sig f r r d eller st d etc.

Tack p f rhand / M

Svar: Tack f r ditt engagerade brev. Du visar stor omsorg om din flickv n.

N r jag l ser ditt brev v cks en hel del tankar om i vilken riktning som din flickv ns problem finns, och jag kommer att svara dig utifr n det. Jag vill samtidigt betona att det r mina hypoteser. Hur det verkligen r, och d rmed vilken hj lp din flickv n kan v lja om hon vill g ra ett s dant val, kr ver att din flickv n vill utforska sina besv r och sin historia. Helst med en psykolog eller l kare, men ett alternativ kan vara att hon b rja med att utforska p egen hand i n gon av de seri sa i vetenskaplig metodf rankrade sj lvhj lpsb cker som finns idag, eller i en sajt p Internet f r psykologisk behandling. Jag terkommer med f rslag om detta.

L t mig f rst s ga som svar p din fr ga om hur du ska hantera det hela att mitt intryck r att du g r allt vad du rimligen kan f rv ntas g ra som pojkv n. En utveckling till det b ttre f r henne, och en mer normaliserad relation er emellan, f ruts tter nog att hon deltar i n gon form av behandling f r sina psykologiska problem. Du b r inte bli en informell terapeut f r henne. Detta kan bli mycket slitsamt f r dig och f r relationen p sikt. F rs k ist llet att f ra en diskussion om att problemen inte bara r hennes utan att de blir en del av er relation. Ber tta f r henne hur det som h nder p verkar ocks ditt m ende. ndra fokus fr n att hon ska s ka behandling enbart f r sig sj lv till att ocks g ra det f r er relations skull. Din roll blir d att vara d r f r henne och st dja henne.

Ni b r ocks prata om hennes svartsjuka. Jag har sett det ske m nga g nger. Man uppm rksammar inte att man sj lv bidrar med sitt beteende till det man r mest r dd f r att det ska h nda, att bli vergiven. D rf r r det s viktigt att s ka hj lp i tid.

Du skriver att din flickv n har ngestattacker. ngestattacker kan komma under en jobbig period i livet n r man har varit utsatt f r mycket stress och stora f r ndringar. Studier med h ga krav kan vara en f rklaring, och s rskilt om man under en period slarvat med maten, s mnen och h lsan. Att drabbas av ngestattacker r p frestande och kan tyv rr sp ett d ligt sj lvf rtroende och vidmakth lla f rest llningar om att man r br cklig, s rbar och annorlunda, och ibland leda till en nnu mer f rsiktig och undvikande livsstil. Man v gar inte s mycket.

Ett r d, det r viktigt att utesluta att ngestattacker och annan oro har kroppsliga f rklaringar, till exempel problem med sk ldk rteln, snarare n att de r resultatet av psykologiska problem. Det kan vara bra att genomg en medicinsk unders kning, kanske enklast p en v rdcentral f r att utesluta s dana orsaker.

Sammanfattningsvis r min slutsats att din flickv n beh ver en psykologisk behandling. Du skriver att hon r skeptisk till psykoterapi. Ett alternativ kanske kan vara att hon l ser och arbetar med en sj lvhj lpsbok inom omr det. N gra sj lvhj lpsb cker jag rekommendera r: Ingen panik av Per Carlbring och sa Hanell; Fri fr n oro, ngest och fobier av Maria Farm och H kan Wisung och H j din sj lvk nsla med kognitiv beteendeterapi, av Melanie Fenell.

Ytterligare ett alternativ r att hon bes ker sajter p Internet f r psykologisk behandling, n gra av de erbjuder psykologst d samtidigt. N gra s dan som skulle kunna vara intressanta f r henne r Internetpsykiatri.se (om ni bor i Stockholms l n), Livanda.se, Psykologpartner.se och Careit.se.

Varma h lsningar och lycka till.

Liria

Till Lirias hemsida.

Har du en fr ga till v ra experter? St ll den h r.

Kommentarer(46)

Hur v gar jag satsa p n ra k rleksrelationer?

Skrivet av Liria Ortiz 09:00, 3 augusti 2010 i kategori Relationer

Fr ga: Hej!

Jag har precis kommit ur ett ett rigt f rh llande. Och jag k nner att jag upprepar m ngder av m nster som jag beh ver hj lp med att bryta.

Jag k nde mig os ker p relationen v ldigt l nge men jag v gade aldrig riktigt g ra slut f r att s ra min kille. S det slutade med att han gjorde slut och jag st llde till med en dramatisk scen.

Detta r inte f rsta g ngen det h nder, f rh llandet innan dess slutade p samma s tt, jag var os ker, och s var jag otrogen men v gade nd inte g ra slut s till slut gjorde min d varande kille det.

Jag k nner mig alltid v ldigt os ker i mina relationer, jag tror inte p att jag kan bli lskad s jag f rs ker alltid skjuta killen i fr n mig. Och s problematiserar jag enormt mycket, det kommer inte funka i framtiden, jag vill ha barn, han inte, han r mycket ldre, ja, m ngder av problem hela tiden. Och s r jag n got paranoid och paniskt r dd f r att bli sviken. Vilket tar sig uttryck i att jag anklagar och ifr gas tter. Ja, kort sagt jag k nner att jag r v ldigt d lig p att vara ihop med m nniskor. Jag vill vara den perfekta flickv nnen, och v gar inte sl ppa n gon riktigt in p livet. Det r n got jag k mpar med hela tiden, vara den perfekta arbetstagaren, perfekta v nnen, perfekta dottern. Jag gick i terapi ett tag och d v gade jag inte riktigt sl ppa d r heller, och sa till min terapeut att jag hade ett behov av att vara den perfekta patienten. Allt detta st ller till det mycket f r mig och jag k nner att jag har kommit till en punkt i livet d r jag verkligen m ste best mma mig och v ga satsa.

Jag beh ver d rf r n gra r d f r hur jag ska l ra mig att v ga sl ppa m nniskor in p livet och v ga satsa p n ra k rleksrelationer.

Det r ju n got jag egentligen vill ha. /A

Svar: Hej A!

Du vill f mer av k nslom ssig n rhet i ditt liv. Du vill komma n rmare m nniskor, men du inser att det r n got som du m ste n rmast l ra dig och v ga g ra.

Du resonerar klokt och insiktsfullt. Du skriver om ett m nster som du upprepar i k rleksrelationer, som f rbryllar dig och som blir ett hinder f r dig. Du har full insikt om det men vet inte riktigt hur du ska g ra f r att kunna bryta med de h r beteendem nstren. Jag tror att du i din undran om dina terkommande s tt att relatera till m n har uppm rksammat n got v sentligt och avg rande. L t mig ber tta f r dig vad psykologin idag vet om betydelsen av det ibland kallas relationstilar. Jag tror att det r en kunskap som kan ge dig en kad f rst else f r dina beteenden. Jag kommer sedan att ge dig n gra r d utifr n det. Du kan l sa mer om relationstilar, hur de uppst r och kan f r ndras i boken Hemligheten av psykologen Egil Linge och journalisten Dan Josefsson.

Vi m nniskor l r oss att skapa relationer redan n r vi r mycket sm i samspelet med v ra f r ldrar. Det vi l r oss anv nder vi sedan under resten av livet. Karakt ren p den relation som vi en g ng i tiden hade med v ra f r ldrar spelar d rf r en viktig roll f r hur l tt eller sv rt vi har senare som vuxna f r att f n rhet till andra. De personer som upplever och utvecklar trygga relationer med sina f r ldrar tycker att det r relativt enkelt att komma n ra andra m nniskor. De oroar sig inte f r att bli vergivna eller att inte duga. N r de v l g tt in i en relation r de n jda med det, och deras relationer blir i regel l ngvariga.

De som upplever otrygghet som barn k nner sig inte riktigt tillfreds med att vara n ra andra m nniskor som vuxna. De har en upplevelse av de m ste vara perfekta f r att duga. De upplever ensamheten som en sk n vila j mf rt med de krav som de uppfattar st lls i en relation, och drar sig ibland ur relationer p ett s tt som f rbryllar och s rar. De har en undvikande relationsstil. Otryggheten kan ven visa sig i en verdriven misst nksamhet och svartsjuka. Om partnern vill ha tid f r sig sj lv kan det v cka stark oro. Den h r relationsstilen brukar beskrivas som ambivalent. De kan k nna sig som en halv m nniska n r de r ensamma samtidigt som om partnern inte ger 100 procent uppm rksamhet kan de bli avst ndstagande och st ter bort denne som ett s tt att skydda sig. Ibland l mnar man relationen f r att man drivs av r dslan f r att bli l mnad sj lv.

Mitt intryck n r jag l ser ditt brev r att du beskriver varianter av detta. H ller du med? Kan det f rst s utifr n din uppv xthistoria? Det handlar om k nslominnen i h gerhj rnan, som n rmast fungerar som ett fotoalbum. S snart k nslor av n rhet blir aktuella (som vi ju st ndigt str vade efter som barn), aktiveras bilder i v rt fotoalbum och v gleder oss sekundsnabbt. Man brukar s ga att de flesta beteenden som vi anv nder i en vuxen f r lskelse hade vi l rt oss redan som tre ringar. Man r inte uppm rksam p detta och det kan leda till att vi i relation efter relation upprepar v r inl rda relationsstil och beter oss p ett s tt som vi sj lva inte riktigt f rst r eller finner f rnuftigt. Det som fungerade som s tt att relatera som otrygga barn r s llan funktionellt f r oss som vuxna.

Personer med en otrygg relationsstil f rs ker f kontroll. Man r r dd f r att bli underk nd och vergiven, att inte bli lskad. Man f rs ker kontrollera sin partner, till exempel genom att kr va orimligt med bekr ftelse eller sig sj lv genom att st ndigt vara till lags.

Vi r dock inte utl mnade t v r relationsstil. Vi kan justera den och som vuxna l ra om och hitta ett mer ndam lsenligt s tt att relatera till andra. Det handlar mycket om att g ra tv rtom. I situationer d r relationsstilen aktiveras kan man pr va att st lla den t sidan och g ra tv rtom mot vad man hittills gjort. Man kan v lja att agera p ett nytt s tt och inte l ta sig styras av de tankar och k nslor som skapar problem. Man experimenterar med nya s tt att relatera som mer r i linje med vad man som vuxen tycker r klokt och rimligt. Vi fungerar p det viset att vi kan l gga till ny information, samla p oss nya erfarenheter och l ra oss nya s tt att hantera situationer.

Du har kommit till en punkt i ditt liv d r du k nner att det r dags att satsa p en k rleksrelation. Som jag tolkar det du skriver skulle du beh va arbeta ocks med dina h ga krav p dig sj lv. Du k nner att du m ste vara den perfekta arbetstagaren, flickv nnen och det tynger dig.

Du vill ha r d om: hur jag ska l ra mig att v ga sl ppa m nniskor in p livet och v ga satsa p n ra k rleksrelationer. Jo, hur kan vi l ra oss att satsa p n ra k rleksrelationer i vuxen lder trots v r r dsla? H r kommer n gra f rslag. Du kan g rna anpassa vningen s att de passar dig och din situation.

1. Det f rsta steget r kanske den sv raste, du m ste samla kraft och ge dig in p en uppt cktsresa vars syfte r att l ra k nna din egen r dsla. Min antagande r att n r vi inte v gar sl ppa m nniskor in p livet r f r att vi r r dda f r att n got ska h nda oss. Det vanligaste r dsla n r det handlar om n ra relationer r att vi kan bli svikna. D rf r r det viktigt att du b rjar med att observera dig sj lv och l r k nna din egen r dsla f r att bli sviken. B rja med att komma ih g fr n dina tidigare relationer hur du problematiserade, hur din r dsla s g ut och vad du brukade g ra. Forts tt med nuet och observera vad som h nder med dig och vad du g r n r du r i en n ra relation. Skriv ner de tankar och k nslor som dyker upp. Sammanfatta vad du kommit fram till och fundera p hur det kan f rst s utifr n din historia.

2. Bygg upp din sj lvk nsla (din k nsla av eget v rde som person) genom att bland annat bekr fta dig sj lv. Utforska vilka av dina styrkor och dina v gledande v rderingar som kan hj lpa dig i den h r uppgiften. Det som paradoxalt nog hj lper oss att l ka v ra s r och bygga upp en k nsla av trygghet och eget v rde r att g ra nya relationella erfarenheter d r vi kan uppleva k nslor av n rhet och tillit. N r upplever vi n rhet och tillit? N r vi k nner oss accepterade och lskade. D rf r r det viktigt att hitta s tt att bekr fta oss sj lva f r de personer vi r samtidigt som vi umg s med andra som inte r f rd mande. Vi har en tendens att s ka oss till personer med en liknande bakgrund, exempelvis personer som ocks r r dda f r n rhet. Men det r av speciellt v rde f r att kunna utvecklas i en annan riktning att s ka sig till relationer som kan kompensera f r bristande trygghet och n rhet.

3. Punkt 2 leder oss till behovet av att g ra tv rtom f r att kunna uppleva nya l kande erfarenheter. Det vill s ga prova och experimentera med att g ra tv rtom mot vad dina impulser s ger dig n r r dslan kommer. Stanna kvar i relationen ven n r du blir r dd f r vad k nslan av n rheten kan leda till, exempelvis att bli vergiven. S g d stopp till ditt problematiserande och fels kande. Hur k nns det f r dig n r du g r s ? Du kan p det h r s ttet ge st rre plats f r din vuxna sida i en relation. Du kan till exempel l ra dig att uppleva skillnaden mellan att du inte sl pper n gon in p livet p grund av dina inl rda r dslor eller f r att du inte f r dina vuxna behov tillgodosedda i relationen eller f r att personen inte r att lita p .

Vill du ha n gon som guidar dig att detta nya s tt att relatera kan du kontakta en legitimerad psykoterapeut p www.kbt.nu eller www.kognitiva.org.

Varma h lsningar och lycka till.

Liria

Till Lirias hemsida

Kommentarer(27)

Min syster vill ta livet av sig

Skrivet av Liria Ortiz 09:00, 27 juli 2010 i kategori Psykisk oh lsa

Fr ga: Hej!

Jag r en tjej p 24 r som r orolig f r min syster, 21 r. Hon har en sv r depression, det r inte f rsta g ngen, men hon r f r f rsta g ngen inlagd sedan drygt en m nad. Hon har f rs kt ta livet av sig fyra g nger (tror jag).

Hon har haft lite kontakt med psykiatrin f rr, tit antidepressiva en period och haft en samtalskontakt som dock fungerat d ligt. Hon slutade medicinen tv rt och p eget bev g den g ngen.

Hon r mycket skeptisk mot den hj lp hon erbjuds. Tabletter vill hon inte ta, de hon har f rs kt med nu har gett henne sv ra biverkningar och har f tt avbrytas. Hon s ger att hon inte vill "f rst ra hj rnan" med medicin. Hon r oerh rt skeptisk (paranoid) mot samh llet, och s rskilt nu v rden och l kemedelsbolagen. Hon har ntligen f tt en psykolog som hon tr ffat ett par g nger, men jag r r dd att det inte r cker.

Till ggas b r att hon har behandlas mycket d ligt och slapph nt den tid hon legat inne nu, vilket har kat hennes frustration och hoppl shet. Hon r en intelligent och filosofiskt lagd person och f r ingen bra kontakt med och respons fr n sk terskor och inget geh r hos l karna f r alternativ till medicinering. Man l ter henne ligga och v nta vecka efter vecka. Jag vet inte vad de v ntar sig ska h nda. Jag ser ju tydligt att hon m r s mre av att vara passiv och inst ngd.

Min st rsta skr ck r att hon ska bli utskriven och ta livet av sig. Hon s ger att hon t nker "lura" v rden att hon m r b ttre och sen g ra det.

Jag f rs ker f rklara att hennes tankar och k nslor r symtom av depressionen, men hon kan inte f rst det utan ser sig som ett "specialfall" som inte kan bli hj lpt och aldrig kan "passa in". Hon har absolut ingen lust att f rs ka l ngre och tycker att vi r sj lviska som vill att hon f rs ker.

Jag f rst r att jag inte kan argumentera bort hennes sj lvmords nskan, men vad ska jag g ra? Hon v grar som sagt ta mer medicin och ECT r hon extremt skeptisk emot.

Hur ska jag bem ta henne, och finns det n got jag kan f rs ka s ga till l kare eller psykologen? Har inte haft n gon kontakt med dem hittills.

Tacksam f r hj lp!

Storasyster

Svar: Hej Storasyster,

Du beskriver en stor oro och f rtvivlan ver din systers situation. Din syster har planer p att ta sitt liv. Hon ber ttar f r dig att hon t nker lura avdelningen, d r hon r inskriven, att hon r frisk f r att som utskriven kunna beg sj lvmord.

L t mig s ga det viktigaste f rst. Du m ste kontakta hennes psykolog och den ansvariga l karen d r hon v rdas och ber tta det du vet om din systers sj lvmordstankar! Erfarenheter av sj lvmordsn ra personer r att de menar allvar n r de meddelar sin omgivning sina avsikter. Det r l kares ansvar att bed ma sj lvmordsrisken f r en patient, till exempel inf r eventuell utskrivning, men som anh rig b r man, om man upplever att det finns en sj lvmordsrisk, kontakta v rden ven om den anh rige inte gett sitt tillst nd. Det kan vara direkt livr ddande.

Din syster vill inte ta tabletter mot sin depression. Hon har besv rats av sv ra biverkningar och vill pr va alternativ till medicinering, som hon inte f r geh r f r. Hon har f tt en psykologkontakt, men du oroar f r att det inte r cker. Du har nog r tt i din oro. Vid sv r depression rekommenderas av SBU Statens beredning f r medicinsk utv rdering (se f ljande l nk: www.sbu.se/sv/Publicerat/Ovrig/Behandling-av-depression) en kombination av l kemedel, psykoterapi och psykosocial behandling. Syns ttet p depressionsbehandling i dag r att vid l tta eller medelsv ra depressioner kan man v lja antingen psykoterapi eller mediciner, mycket beroende p vad personen f redrar. Men vid sv ra depressioner m ste alltid mediciner finnas med, bland annat d antidepressiv l kemedelsbehandling skyddar mot sj lvmord och underl ttar att ta till sig den psykologiska behandlingen. Det r f rst s sv rt f r en person att inom ramen f r en psykoterapi kunna f rst sin situation b ttre och l ra sig f rdigheter, s l nge hon k

nner sig fullst ndigt v rdel s och hj lpl s och r uppfylld med sj lvmordstankar.

Du undrar hur du ska bem ta din syster. L karen och specialisten p sj lvmord Danuta Wasserman har tillsammans med kollegor skrivit en bok som jag rekommenderar. Den heter Sj lvmord och sj lvmordsprevention om livsavg rande gonblick . Vid sv r depression kan tankar p sj lvmord n rmast f rvandlats till ett tv ng. Personen tror inte att det finns n gon annan v g. En huvudregel vid v rd av sj lvmordsn ra patienter r d rf r att f rst hindra sj lvmord, och sedan f rs ka att ka livskvaliteten. M nga som varit helt vertygade om att de ville beg sj lvmord ngrar sig efter en tid, n r de har f tt hj lp.

Man h r ibland att man inte kan hindra en person som best mt sig f r att ta sitt liv. Det r en myt. De flesta som s ger att de best mt sig r i grunden ambivalenta, de b de vill och inte vill samtidigt. En annan myt r att den som f rs kt ta livet av sig f rr eller senare kommer att g ra det. Det st mmer inte heller. Det r ungef r en tiondel av dem som gjort allvarliga sj lvmordsf rs k som senare tar livet av sig.

Du skriver att din syster inte har n gon lust att f rs ka l ngre och uppfattar er som sj lviska som vill att hon f rs ker. Kom ih g att vid sv r depression r en person tankem ssigt h mmad och inskr nkt. Det inneb r att man ser allt i svart, nedv rderar sig sj lv och f rstorar sv righeterna. Till sist kan ven anh riga bli os kra och ser kanske inte heller n gon v g ut. Det r en emotionellt mycket p frestande situation att leva med en sj lvmordsn ra anh rig. Personens depressiva f rest llningar och negativa syn p sina m jligheter kan smitta av sig p anh riga, som kan drabbas av misstr stan och uppgivenhet. Det r naturligt att man blir tr tt. K nslor av irritation, oro, ngslighet och att inte orka med r vanliga. Man grubblar kanske ver om man g r r tt eller fel. D rf r vill jag ge som r d att du s ker st d hos v nner och sl ktingar. Tala med n gon om dina tankar och k nslor, det hj lper att f rst situationen b ttre och hitta l sningar. Det kan ocks vara klokt att du s ker professionell hj lp f r att

komma till r tta med dina k nslor f r att orka st kvar som en st djande person, och samtidigt kunna ha en egen fungerande vardag.

Du kan n r du f r m jlighet och k nner att du orkar vara ett viktigt psykologiskt st d f r din syster. Psykologiskt st d som anh rig kan du ge genom att lyssna p henne, ingjuta hopp, ge praktisk hj lp och motverka den tendens till ltande och isolering, som ofta h nder vid depression.

Du skriver att din syster har f tt ett d ligt och slappt omh ndertagande. Du kan ocks om ni kommer verens om det vara hennes ombud och hj lpa henne att framf ra sina synpunkter p hur behandlingen och st det till henne kan bli b ttre. Som deprimerad kan det ibland vara sv rt att formulera sina behov p grund av de kognitiva h mningar som kan finnas. Studier s ger att deprimerade personer som har ett bra anh rigst d har en p tagligt mindre risk f r terfall i depression.

Informera dig om m jligheterna till anh rigst d d r du bor. Ibland erbjuder psykiatrin p orten b de anh rigst d och studiegrupper om depression och anh rigrollen. Den nationella hj lplinjen f r m nniskor i psykisk kris eller i andra sv ra livssituationer kan ocks hj lpa dig med information om olika grupper f r anh riga. Tel: 020-22 00 60 Hemsida: www.hjalplinjen.se

M nga varma h lsningar.

Liria

Till Lirias hemsida

Kommentarer(67)

Uts tter jag min sambo f r psykisk misshandel?

Skrivet av Liria Ortiz 11:09, 23 juli 2010 i kategori Relationer

Fr ga: Hej!

Jag och min sambo har snart varit tillsammans i 3 r. V rt f rh llande har alltid varit turbulent men vi lskar varandra och han r mannen jag vill leva med resten av mitt liv.

Jag vet att jag lider av en d lig sj lvk nsla och att jag har ett stort bekr ftelsebehov.Detta yttrar sig bland annat i svartsjuka. Min sambo har aldrig f rst tt mig n r jag har f rs kt f rklara att jag har en stor r dsla f r att bli l mnad. Han menar p att jag, genom att visa och tala om min svartsjuka, direkt anklagar honom f r att vara en otrogen bock som vill ha sex med allt p tv ben. Min svartsjuka har resulterat i otaliga br k d r jag f rs ker f rklara min r dsla f r honom. Han k nner sig d or ttvist anklagad f r saker han inte har gjort.

Det g r inte att ha en kommunikation med honom ang ende detta f r han hamnar alltid i f rsvarsst llning, vilket jag kan f rst . V ra svartsjukegr l uppst r inte lika ofta nu f r tiden men de uppst r fortfarande och det sliter p v r relation. Jag har ett hum r som sv nger fram och tillbaka. I ena stunden kan jag vara glad f r att i n sta stund bli sur och grinig f r i princip ingenting.

Han upplever detta som ett stort problem och han har sv rt att hantera mina hum rsv ngningar och m r d ligt av mitt beteende. Han skyller v ra problem p mig och tar aldrig n got ansvar f r sina egna handlingar gentemot mig. Han r sur och grining tillbaka emot mig i flera dagars tid efter v ra br k och kallar mig f r alla elaka saker han komma p . D det r jag som startar br ken genom min svartsjuka och mitt varierande hum r s tycker han ha sig r tt att behandla mig och s ga elaka saker till mig utan att beh va be om urs kt eller st till svars f r det.

Varje g ng vi br kar s slutar det med att han g r slut med mig. D ska vi s lja allt och dela upp alla m bler. Han s ger att jag uts tter honom f r psykisk misshandel och jag b rjar undra om han har r tt. Jag blir ledsen och r dd n r jag k nner svartsjukan sl till. D blir jag kort, dryg och otrevlig mot honom. Jag vill inte vara och bete mig s h r men jag vet inte hur jag ska bli kvitt mitt beteende. Triggar vi varandra?

Han har inget intresse i att st dja mig i mitt arbete med min attityd- och beteendef r ndring. Man ska inte ha uppskattning och ber m f r n got som r sj lvklart s ger han. Jag vet att jag tar till mitt beteende n r jag vill ha hans uppm rksamhet, n r jag tycker att han ger sin uppm rksamhet till n gon som jag ser som ett hot mot v r relation (Detta r ju oftast inbillade fantasier i min svartsjukehj rna).

Han f r ont i magen av att inte veta vilket hum r jag r p och r jag sur s tar han det personligt direkt. Misshandlar jag honom psykiskt? Hur ska jag g ra f r att sluta?

Mvh/ Anna

Svar: Hej Anna!

Det l ter som om ni har hamnat i en ond cirkel d r ni f rst rker varandras mindre goda sidor. ena sidan r du svartsjuk vilket utl ser era gr l och att din sambo blir elak och f r ont i magen. andra sida tar han dig inte p allvar vilket f rst rker din svartsjuka.

Du ber ttar att ditt hum r sv nger fram och tillbaka. Har du funderat p vad kan det bero p ? Ibland kan det finnas kroppsliga f rklaringar till detta, till exempel hormonella, som r l tt att behandla. G g rna till din l kare och be att bli utredd.

Anna K ver skriver i sin bok Himmel, helvete och allt d remellan. Om k nslor att alla k nslor har en funktion. De signalerar n got f r oss. Vanligtvis signalerar svartsjuka en otrygghet i relationen. Den otryggheten kan bero p v r historia eller p n got som h nder i relationen som v cker v r r dsla f r att bli l mnad. Ibland r det tidigare erfarenheter som g r oss hyperk nsliga. Vi reagerar med r dsla och svartsjuka ven vid mycket subtila signaler, och kan vara ben gna att misstolka h ndelser och saker som s gs. Det kan vara mycket viktigt att du tar reda p om det handlar om s dana n rmast inl rda falsklarm som du b r l ra dig att bortse ifr n eller om larmet g tt ig ng p grund av n got som faktiskt h nt i relationen.

Det paradoxala med svartsjuka r att n r vi f rs ker kontrollera v r partner f r att lindra v r r dsla och ngest orsakar vi tr tthet och andra negativa k nslor hos den andre. Exempel p s dant kontrollbehov, som ofta st ller till det, kan vara att vi vill veta exakt vad som blev sagt n r han eller hon pratade med n gon annan, att vi l ser v r partners mejl och sms och vill veta vilka v r partner tr ffar i arbetet. Detta kan leda till att det vi fruktar mest av allt intr ffar: vi blir l mnade.

Det v rsta r att behovet av att kontrollera den andra kan ta sig s dana former att det kommer att handla om b de fysisk och psykisk misshandel.

Som jag ser p saken handlar det inte i ert fall om vem har r tt eller fel utan om att du och din sambo har det sv rt att kommunicera p ett konstruktivt s tt. N r du upplever svartsjuka, s k nner din sambo sig or ttvist anklagad och avvisar dina k nslor. Detta i sin tur vidmakth ller din ngest och r dsla f r att bli sviken och l mnad.

Vad kan du g ra? N gra alternativ kan vara att ni som f rsta steg g r en kurs f r par d r man l r sig att kommunicera. Exempelvis skulle du kunna bli hj lpt av att uttrycka din ngest och r dsla genom att utg fr n dig sj lv utan att bli anklagande. Din sambo skulle kunna l ra sig att lyssna p din r dsla utan att den utl ser hans egen k nsla av or ttvisa. Andra alternativ r att ni tillsammans g r till en familjer dgivare eller att du f r hj lp av en psykoterapeut.

Till dess att du f r hj lp kan du p egen hand b rja med att utforska din svartsjuka med f ljande vning:

Steg 1. Rita en tabell p 4 kolumner d r du i den f rsta kolumnen besvarar f ljande fr gor: Vilka situationer utl ser din svartsjuka? Var r du? Vad g r du? Vilka finns d r?

I den andra kolumnen svarar du p de h r fr gorna: Hur reagerar du d ? Vad t nker du? Hur k nns det? Beskriv detta s detaljerat som m jligt. Skatta styrkan i det du k nner d r 1 r minimum i styrkan och 10 r maximum.

Beskriv i den tredje kolumnen vad du g r n r du k nner eller t nker p det s tt du beskrev i den andra kolumnen. Hur k nner du dig strax efter t? N r g r det ver?

I den fj rde kolumnen beskriver du vilka konsekvenserna det f r p kort och l ng sikt.

Steg 2. Registrera i steg 1 minst tre olika situationer d r du k nde svartsjuka. Fr ga dig sedan: Vad kan jag l ra dig av det jag har registrerat? Vilket m nster tr der fram?

Steg 3. H r kan du fundera p vad du kan hitta f r alternativ till det du gjort hittills n r du blivit svartsjuk. Vad skulle du kunna ndra p ? Hur skulle det kunna f rebygga de besv rliga konsekvenser du beskrev i den fj rde kolumnen?

M nga g nger r f rsta steget n r man vill arbeta med sina tankar, k nslor eller beteenden att man l r sig vad som utl ser dem och uppm rksammar vilka konsekvenser de f r. Detta leder ofta till att man kan hitta s tt att hantera eller f rebygga det som utl ser svartsjuka p egen hand.

Har l sarna andra r d att ge till Anna eller s tt att f rebygga och hantera svartsjuka? Skriv g rna i kommentarf ltet.

Lycka till och varma h lsningar.

Liria Ortiz, leg. psykolog och leg. psykoterapeut

Till Lirias hemsida

Kommentarer(71)

Min son r en missbrukare

Skrivet av Liria Ortiz 14:34, 14 juli 2010 i kategori F r ldraskap, Psykisk oh lsa

Fr ga: Jag har tv s ner, en p 17 r och en p 19. Den ldre sonen har under de senaste fyra ren tagit mycket av min energi. Fr n att ha varit ett v ldigt l ttsk tt och v lartat barn p alla s tt nda upp till h gstadiet vet jag inte riktigt vad som g tt fel. I stort sett r min bed mning att han haft en lugn och trygg uppv xt. Hans pappa och jag r visserligen skilda sedan 10 r och har b rjat om p var sitt h ll, men vi har samarbetat v ldigt bra. Det har varit oerh rt v rdefullt med tanke p de problem vi g tt igenom med sonen de sista fyra ren.

Till och med h gstadiet gick sonen i en och samma skola i omr det d r vi bor. Han s kte d refter in till ett gymnasium som ligger en bit hemifr n. En helt ny skola, helt nya klasskamrater, bussresa till skolan etc. Det b rjade med s mnproblem, skolk fr n skolan, r kning och andra droger. Under gymnasie ren omh ndertogs han ett antal g nger av sjukv rden p grund av drogintag och i alla fall en g ng blev han inlagd efter ett sj lvmordsf rs k. Trots samtal, drogtester och m nga andra insatser fr n ungdomsmottagningen och drogterapeuter har ingenting riktigt bitit p v r son. Efter att n stan ha g tt ner sig totalt i vintras var det p gr nsen till att han blev tv ngsomh ndertagen av socialtj nsten innan han i sista stund best mde sig f r att flytta ner till mina f r ldrar som bor p en liten ort. D r har han nu bott i n stan fyra m nader och s vitt jag f rst r varit i stort sett drogfri.

F r oss vriga familjemedlemmar har de senaste fyra ren varit v ldigt p frestande. Jag och hans pappa har i princip gjort allt som st r i v r makt f r att f rs ka st tta och hj lpa v r son. Mycket energi och kraft har g tt t till att oroa sig och att f rs ka kontrollera honom. Min yngre son r numera v ldigt negativt inst lld till sin storebror som han tidigare s g upp till. Nu anser han att han bara f rst r f r familjen.

Om jag tittar i backspegeln och reflekterar ver min sons utveckling kan jag konstatera att han alltid haft sv rt med sociala relationer. Han har visserligen haft n gra bra v nner och ocks flickv nner, men det har ocks varit mycket problem med att han tycker att personer i omgivningen behandlar honom illa, kritiserar honom, pratar bakom ryggen p honom.

Min egen analys r att hans problem bottnar i en d lig sj lvk nsla och ett v ldigt stort hat till sig sj lv. Det som r s sv rt att se r att han inte verkar ha vilja eller f rm ga att g ra n got t det. Vi har erbjudits och ocks f tt ett brett spektra av insatser fr n v rden men trots detta s svarar tyv rr inte v r son p s rskilt mycket. Fr n att ha varit pratsam och social i yngre r har det under flera r nu varit sv rt att f n gon djupare kontakt med honom.

Under sista ret har jag sj lv funderat p alternativa orsaker och f rklaringar till allt som h nt och varf r ingen f r ndring sker trots all hj lp och st d som funnits. Hans problem med sociala relationer och of rm ga att tolka vad omgivningen menar och s ger skulle kunna tyda p att han har n gon form av Aspergers. Till saken h r ocks att han har oerh rt sv rt att f ordning p sitt liv n r det g ller vardagsrutiner s som s mn, studier, arbete, tr ning mm. Ett annat alternativ r att han genomg r en djup depression som han inte f rm r att ta sig ur vilket leder till det sj lvdestruktiva liv han levt under de senaste ren. Ett tredje alternativ r att han helt enkelt blivit s kemiskt beroende och kanske ocks skadad av droger att han numera inte klarar av ett vanligt liv. Det senare avvisas dock av de drogterapeuter som han g tt hos de tror inte att han r kemiskt beroende utan snarare att han h ller p med n gon form av sj lvmedicinering. Men varf r kan han d inte ta emot den hj lp han f r i form

av psykologsamtal etc?

Det problem jag sj lv upplever i nul get r att jag k nner att jag n stan n tt min gr ns f r vad jag orkar med n r det g ller min son. Jag orkar helt enkelt inte med honom i det skick han r nu vilket f rst s r v ldigt skamfyllt och sm rtsamt. Rent krasst kan jag ju ocks konstatera att mina insatser under de senaste ren inte lett till n gon positiv f r ndring i min sons liv. Kanske snarare tv rtom. Socialtj nsten r inkopplad men min uppfattning r att det h nder v ldigt lite h r och eftersom min son r myndig s har jag heller inte s mycket insyn i deras arbete. P inr dan av hans l kare har vi f rs kt peppa honom att genomg en neuropsykiatrisk utredning men nnu har inte n got h nt i detta avseende. En f ruts ttning f r att en utredning ska kunna genomf ras r ocks att han r drogfri en l ngre period innan vilket hittills varit sv rt.

Mitt dilemma r vilken roll jag sj lv ska inta i min sons liv fram ver. Vad r b st f r honom? Och vad r b st f r mig sj lv och vriga familjemedlemmar? Tacksam f r st d och r d i detta avseende!

Marianne

Svar: Hej Marianne!

Du ber ttar mycket konkret och ppet hur det r att vara f r lder till ett barn som har problem med missbruk och beroende och hur det inneb r att g ra sv ra erfarenheter, och ha en stor os kerhet om vad som r r tt att g ra. Du ber ttar rligt att du k nner att du inte orkar mycket mer och att du vill s tta en gr ns f r vad du ska hj lpa till med. Du konstaterar att du och din man har er sj lva och den yngre sonen att ta h nsyn till.

Du undrar om vad du och din man kan g ra f r att hantera situationen fram ver. L t mig direkt s ga att jag tror att det ni gjort hittills r det som varit rimligt att g ra, och som f rmodligen p sikt kan hj lpa er son.

Jag resonerar s h r. Ni har reagerat tidigt p er sons drogproblem, engagerat er p m nga s tt och aktivt erbjudit hj lp. Samtidigt finns det en gr ns f r vad ni kan g ra. Det r vanligt att f r ldrar till barn med missbruk eller beroende klandrar sig sj lva p olika s tt och har tankar som "Om jag bara inte varit s passiv (eller s str ng) hade det aldrig g tt s h r l ngt". Enligt mitt s tt att uppfatta det som h nt har ni gjort det som ni rimligen kunde ha gjort vilket visar p mod, klokskap och kta omsorg.

Du r bekymrad ver att er son inte vill prata med er om sina problem, och att det r sv rt att f en djupare kontakt med honom . Du r f rmodligen p r tt sp r n r du skriver att du tror att din son innerst inne k nner sig oerh rt misslyckad . Ett s tt att f rst det som ibland uppfattas som ett avvisande r att p minna oss om att vi m nniskor vill skydda oss fr n sj lvanklagelser, skam och skuldk nslor. M nniskor med uttalat d lig sj lvbild vill inte lyssna till vad de tror r kritik. De orkar ofta inte se problemet i gonen . Detta kan visa sig i extrema former av f rnekande, d r omgivningen, precis som ni, f rbryllas och irriteras ver den uttalade oviljan att samtala om de akuta problem som uppenbarligen finns, och ta emot hj lp. Men det vi i vanliga fall kallar f rnekande, brist p motivation eller motst nd handlar egentligen om att man exempelvis har f rs kt sluta tidigare utan att lyckas, vilket g r att sj lvk nslan r i botten. Personen vill skydda sig fr n den sm rta som en k nsla av

misslyckande orsakar och ist llet f r att s ga Jag kan inte s ger man Jag vill inte med syfte att beh lla den integritet som finns kvar.

Du f rbryllas ver att din son inte vill ta emot hj lp genom psykologsamtal, som har erbjudits. Det finns tyv rr en vertro p vad en psykoterapi kan stadkomma. Kanske det kan bli f rst eligt utifr n det h r resonemanget. Vi vet att personer med livsstilsproblem av olika slag r endera Inte beredda, Ambivalenta/Os kra eller Beredda att f r ndra sitt beteende. Detta oavsett problembeteende eller diagnos. I vilket stadium man r terspeglar hur man t nker om vikten av en f r ndring, fr mst utifr n hur man ser p f rdelar och nackdelar av beteendet, och (vilket r j tteviktigt) hur stor tilltro man har till sin f rm ga att kunna f r ndra sig. Kan det vara s att din son inte r beredd eftersom han inte r vertygad om att det r viktigt att ndra sina drogvanor? Eller r han mest r os ker p hur han ska g tillv ga och r dd f r hur hans besv r kan hanteras om han skulle bli drogfri?

Du undrar vad som r b st f r er son. En neuropsykiatrisk utredning skulle kunna hj lpa honom att f en f rklaring till hans sv righeter och f anpassad behandling. Ett professionellt st djande och utredande n tverk r ganska avg rande, och det har ni redan bidragit. Er son beh ver troligen en behandling inom specialiserad beroendev rd en ganska l ng tid fram t f r att bli stabilt drogfri och f hj lp att hitta alternativ ist llet f r att sj lvmedicinera. Idag finns ett flertal effektiva behandlingsmetoder vid drogproblem och samsjuklighet, och prognosen f r de som stannar i behandling r god.

Marianne, du fr gar ocks om vilken roll du sj lv ska ha i din sons liv fram ver. F r anh riga kan upplevelsen att st ndigt komma i andra hand efter missbruket skapar k nslor av besvikelse och hoppl shet. Anh rigas k nslor r ofta ambivalenta f r den som drogar. Det g ller ven f r ldrar till ett missbrukande barn.. Man kan b de lska och tycka synd om personen ifr ga, samtidigt som man avskyr och v grar acceptera honom som p verkad. Ofta k nner man sig. Det sliter p familjen och m nga g nger orsakar drogproblemen psykisk oh lsa hos de anh riga.

Anh riga som vill och orkar kan spela en viktig roll i rehabiliteringen. Att st dja din son ovillkorlig och utpl na eller uppoffra dig sj lv hj lper dock ingen. Det r viktigt att du tar h nsyn till dina egna och andra familjemedlemmars behov. Er son r inte l ngre ett barn. Han r en myndig ung man p 19 r. ven om de k nslom ssiga banden r starka ska barn bli vuxna och l ra sig st p egna ben, med ansvar f r sina liv. Man kan lska sitt barn och f rs ka hj lpa honom. Man kan s rja f r hans skull, men man kan inte ta ansvar f r hans handlingar eller kontrollera hans liv. Marianne, insikten om detta r sm rtsam, och ibland kan sm rtan lindras om man delar den med andra i samma situation.

Jag vill r da dig, din man och er yngre son att s ka hj lp f r egen del. Ni har gjort sv ra erfarenheter och har troligen besv rliga situationer att hantera ven i forts ttningen. Ni kan ta kontakt med en sj lvhj lpsgrupp inom NA (Anonyma narkomaner) eller L nkarna f r anh riga till ett barn med drogproblem. F r professionellt st d finns familjer dgivning i varje kommun.

Ingen annan n din son kan besluta sig f r att bli drogfri. Anh riga som accepterar det och tar konsekvenserna av det hj lper ofta p ett b ttre s tt och f r dessutom en b ttre livskvalitet f r egen del.

En varm kram.

Liria Ortiz, leg. psykolog och leg. psykoterapeut

Till Lirias hemsida

Kommentarer(33)

Problem med mamma

Skrivet av Liria Ortiz 09:04, 8 juli 2010 i kategori F r ldraskap, Relationer

Fr ga: Hej, jag r snart 35 r fyllda, lyckligt gift och har tv barn, en flicka och en pojke. Jag arbetar heltid och vi lever ett aktivt och socialt liv med tr ning och v nner.

Min pappa gick bort f r 15 r sedan och allt sedan dess har min relation med min mamma f rdjupats. Vi pratar om i princip allting och jag ser henne som en st ttepelare i mitt liv. Men p senaste tiden upplever jag att denna relation har en negativ p verkan p mig. Detta beror framf rallt p att hon tycker att det r mycket viktigt att man skall f d ttrar. Hon g r stor tskillnad p k n vilket jag tror beror p att hon r uppvuxen med en str ng auktorit r far, som inte var sn ll mot henne. Hon har en bror som betett sig illa och d rf r har hon inte n gon god erfarenhet av m n. Dock b r jag v l till gga att min far, hennes man var en mycket l ttsam man och hon var trivdes bra i hans s llskap.

Mamma var mycket n jd n r jag fick en dotter och menade att en flicka kommer jag att ha stor gl dje av. En dotter beh ller man livet ut menar hon, medan en son " verger" sin familj n r han tr ffar flickv n och bildar familj. Mamma och hennes v ninnor pratar mycket om detta att s ner inte r s mycket att ha.

Sedan f dde jag v r son och d sade hon att det var ju synd att det inte blev en flicka till men f r min mans skull var det ju roligt, s kan de spela fotboll. Jag blir ledsen ver att hon pratar s mycket om vikten "r tt k n" och vet att jag blir p verkad av henne. Jag ser framf r mig hur min son kommer att vara ointresserad av mig och enbart se mig som en "tjatig, jobbig tant" n r han blir ldre.

Nu r jag gravid med v rt tredje barn och hoppades s klart att det skulle vara en flicka. Jag tycker att det vore kul om min dotter f r en syster eftersom jag sj lv har en syster som jag har en god relation med. Nu har jag tagit reda p vad det r f r k n och det r en pojke. N r jag ber ttade f r min mamma att jag var ledsen och besviken, svarade hon att hon k nde likadant.

Det resulterade i att jag blev nnu ledsnare och k nner att jag m r s mre n r jag talar med min mamma. Jag tror att jag kan f r ndra mitt t nkande vad g ller barnets k n n r jag inte l ngre talar med henne om det. N r jag funderar ver denna "k nsproblematik" s h rstammar mycket fr n hennes uppfattningar.

Jag talar mycket om det h r med min man, som inte f rst r vikten av barnets k n, men som ser hur min mammas sikter p verkar mig. Jag blir arg p mig sj lv att jag bryr mig s mycket om hennes ord och sikter. Min mamma r ganska negativ och har sv rt att finna ljusglimtar i tillvaron.

Jag tror att jag r f r h rt knuten till min mamma och tror mig beh va finna verktyg f r hur jag skall f rh lla mig till henne, f r som situationen r nu s tynger hon mig med sina besvikelser, vilken den st rsta r att jag ska f en till pojke.

Jag vore tacksam om du kunde ge mig r d hur jag skall f rh lla mig till henne.

Tack p f rhand.

/Anna

Svar: Hej Anna, tack f r ditt brev. N r jag l ser det tror jag mig notera att du har b rjat ifr gas tta dina gamla sanningar . Det kr vs mod till det! Du skriver att m nga av dina tankar om d ttrar eller s ner h rstammar fr n din mor. Det r en bra utg ngspunkt att ifr gas tta och kunna utforska det du sj lv tycker och t nker.

Jag tolkar det som att du undrar ver tv saker: Vilken r din egen inst llning till barnens k n oberoende av vad din mor tycker om det? Och hur ska du f rh lla dig till din mor?

Om vi b rjar med den f rsta delen, skulle jag vilja st lla n gra fr gor som f rhoppningsvis hj lper dig att utforska vad du sj lv tycker och k nner kring att f da en pojke eller en flicka: Hur skulle det k nnas f r dig om du t nker p att du r gravid med ett barn, en person som kommer att beh va din k rlek och st d oavsett k n? P minn dig sj lv om varf r du har skaffat barn. F r ndras dina sk l om det blir en pojke?

Sj lvklart finns det biologiska skillnader mellan m n och kvinnor men m nga av de s kallade skillnaderna uppkommer f r att vi bem ter pojkar och flickor annorlunda. Om du t nker p dig sj lv, vilka skillnader g r du p dina barn? Bem ter du och behandlar dem likadant?

Utforska samtidigt i vilken m n din mors uppfattningar sammanfaller med dina egna. Vilka av dessa uppfattningar vill du beh lla? Vilka vill du ndra? Hur vill du ndra dem?

Din n sta fr ga r hur du ska f rh lla dig till din mor och vilka verktyg du kan anv nda dig av. Att lska n gon inneb r inte att vi delar den andres s tt att vara eller deras uppfattningar till hundra procent , inte ens n r det handlar om v ra m drar. Det kan l ta sj lvklart med du kan beh va arbeta med att separera dig fr n din mamma. Hur? Genom att sortera det som r dina egna tankar och v rderingar fr n din mammas. Jag hoppas att mina tidigare fr gor kan bidra till det.

Du skriver i ditt brev: N r jag ber ttade f r min mamma att jag var ledsen och besviken, svarade hon att hon k nde likadant.

F rsta verktyget: B rja med att fundera och skriv ner vad du hade velat att din mor sade till dig d . Kan du s ga det till dig sj lv?

Andra verktyget: Skriv ett brev eller prata med din mamma om hur hennes syn p de olika k nen p verkar dig. Prata i jag form, det vill s ga utg ifr n hur du k nner, vilka konflikter v cker hos dig, hur p verkar dig i din mammaroll. Be henne sedan att inte dela av sina sikter om det mnet med dig. Observera att du inte b r be henne att ndra sina v rderingar utan bara att du vill avst fr n att lyssna p de i framtiden. Syfte r att du signalerar att du respekterar hennes uppfattningar som r pr glade av hennes historia men att du vill f rh lla dig annorlunda inf r dina egna barn. Att det inte handlar om att b rja br ka om vem har r tt eller fel utom om att ni k nner/t nker annorlunda och att ni lskar varandra nd . Att kta k rlek handlar om precis det: att acceptera och respektera varandras olikheter samtidigt som man fokuserar och bygger relationen p det som f renar.

Jag h ller en kurs i h st som heter Jag och mim mamma och det handlar om att dag utforska p vilket s tt r relationen besv rlig och om att f olika verktyg f r att kunna hantera relationen. Du kan l sa mera p min hemsida.

Varma h lsningar

Liria Ortiz, leg. psykolog och leg. psykoterapeut

Till Lirias hemsida

H r kan du st lla din fr ga till Liria.

Kommentarer(76)

L mnad och avundsjuk p exet.

Skrivet av Liria Ortiz 08:15, 1 juli 2010 i kategori Relationer

Fr ga: Hej, tack f r Lirias svar 17 juni Hur hanterar man ett brustet hj rta p dn.se. Jag har nyligen genomg tt n got liknande, men skulle vara tacksam om ytterligare en aspekt kunde belysas.

F r knappt en vecka sedan best mde jag och min flickv n oss att g skilda v gar efter fem intensiva m nader. F r b gge var det slutgiltiga m let med bekantskapen att komma fram till om vi ville tillbringa v ra liv tillsammans och bilda familj eller inte. Men det hela f ll p att hennes hemsituation inte var stabil och kr vde betydande uppm rksamhet fr n henne. Detta r f rsta g ngen jag gett mig in p n got s seri st och det hela gde rum under relativt diskreta f rh llanden. Beslutet att g skilda v gar var msesidigt.

Problemet r att jag var och r fortfarande v ldigt k nslom ssigt bunden till henne och jag tar denna utg ng mycket tungt. Visserligen visste jag redan fr n b rjan att vi inte var p samma emotionella niv och att jag var initiativtagaren i det mesta vi gjorde tillsammans. nd r det sv rt att g vidare.

Jag f r ut mycket av att l sa Lirias svar 100617, men det som s rskiljer r att mitt ex har ( terigen under n gorlunda diskreta f rh llanden) kommit v ldigt n ra min familj och mina v nner. Med facit i hand r det naturligtvis mindre bra. Jag r oerh rt ledsen ver det faktum att hon kommit att st i synnerhet min syster v ldigt n ra. Hennes karakt r g r henne v ldigt popul r och omtyckt, vilket g r att m nga av mina n ra v nner har utvecklat n ra kamratskap med henne. Sj lv blir jag v ldigt ledsen av att se henne och kan utveckla ngestliknande symtom n r jag tr ffar henne, h r henne n mnas i samtal eller ser n got om henne p Facebook. Kan det ha n gonting att g ra med att jag ven nu i efterhand st r mig p hennes framg ngar socialt och karri rsm ssigt? r det en aspekt av avund, som jag m ste jobba bort?

Tidigare har jag mer eller mindre ignorerat tidigare flickv nner en l ngre tid f r att kunna g vidare, vilket fungerat d det inte funnits mycket annat gemensamt. I detta fall l r det dock bli betydligt sv rare om jag skulle v lja en s dan taktik. Min syster f rst r till viss del. Ingen av mina v nner vet om n got av det h r. Vi har dessutom m nga gemensamma aktiviteter i f reningslivet. Det kan v l inte vara rimligt att helt bryta med en s dan viktig del av livet? Hur kan jag hantera den h r situationen? Jag vill g rna g vidare, men finner det sv rt av att st ndigt ha henne n ra mig, h ra folk lyfta henne till skyarna och bli p mind om det som varit.

Mvh

Svar: Hej S.! Tack f r att du skrev till Insidan och belyste en annan aspekt av att ha ett brustet hj rta. Du resonerar djupt och nyanserat om det du upplever och du har kontakt med dina k nslor. Detta r styrkor och en bra f ruts ttning f r att du ska kunna g vidare.

Ditt dilemma r vanligt n r man separerar och man har en gemensam umg ngeskrets.Ibland r det s illa att omgivningen k nner att de m ste v lja sida . D blir en i relationen l mnad tv g nger, en g ng av sin partner och ytterligare en g ng av de gemensamma v nnerna.

Jag skulle vilja att vi tillsammans tittar p tv olika alternativ:

Det ena alternativet jag kommer att t nka p r att du tar en paus fr n de aktiviteter d r du tr ffar henne eller h r talas om henne. Att du helt enkelt undviker henne under en tid. F rdelen r att k nslorna kanske hinner svalna med tiden. Nackdelen r att det alltid finns en risk att det man undviker l r man sig inte att hantera. Ta fram papper och penna och skriv ner de nackdelar och f rdelar du finner med det h r alternativet.

Det andra alternativet r att ni forts tter att umg s som v nner och att du litar p att en obesvarad k rlek klingar av s sm ningom. Men v gen dit kan vara sm rtsam och kr vande. Vad kan vara nackdelarna och f rdelarna om du v ljer det h r alternativet?

Du undrar ocks : Kan det ha n gonting att g ra med att jag ven nu i efterhand st r mig p hennes framg ngar socialt och karri rm ssigt? r det en aspekt av avund m ste jobba bort? Jag skulle vilja s ga att det h r r ett vanligt och mycket m nskligt agerande f r att f rsvara oss mot sm rta. Vi f rminskar det vi inte kan uppn eller den person som har l mnat oss f r att st ut. M nga uttrycker efter en separation att: Hon/han var ingenting att ha . I ditt fall skulle kanske fungera tr stande om hon var mindre framg ngsrik. Det jag vill s ga r att bakom den st rande k nslan du beskriver kan d lja sig sm rta. En tillg ng hos dig r att du kan reflektera ver ditt k nsloliv. D rf r skulle jag vilja be dig att n r du k nner dig avundsjuk - stanna upp en stund! Till t dig att k nna dig s rad. Acceptera att du f rs ker t cka ver den sm rtsamma k nslan genom att bli st rd f r att hon r framg ngsrik. Till t dig ist llet att k nna det du k nner. Krama dig sj lv, tr sta dig eller be om tr st av din syster

eller n gon v n som du litar p . terkom g rna l ngre fram och ber tta hur har det g tt f r dig.

Mitt nskem l r att l sarna ocks ska kunna bidra med olika id er, erfarenheter och alternativ i kommentarsf ltet s att du kan v lja det som passar dig b st. Jag r helt vertygad om att det mycket s llan finns en enda v g att g . Det brukar finnas o ndligt med alternativ. Det som fungerar f r den ena fungerar inte f r den andra. D rf r r alltid min rekommendation att man v ljer den v gen som k nns r tt f r fr gest llaren oavsett vad jag eller andra s ger. Detta g ller ocks f r dig i din situation. K nn efter vilka f rslag k nns r tt och riktiga f r precis dig h r och nu.

S, en tr stande kram till dig.

Liria Ortiz, leg. psykolog och leg. psykoterapeut

Till Lirias hemsida

H r kan du st lla din fr ga till Liria.

Kommentarer(33)

r jag en feminin kille?

Skrivet av Liria Ortiz 09:42, 22 juni 2010 i kategori Relationer

Fr ga: Jag r en kille p 18 r och har under en l ng tid haft sv rt att skapa bra relationer med killar. Av de flesta kanske jag kan uppfattas som lite feminin eftersom jag oftast umg s med tjejer, men det r faktiskt de ena n ra v nner jag har.

P n got s tt k nner jag att jag trivs b ttre med dem och kan lita p dem mer eftersom killar k nns illojala. Jag passar inte alltid in med killar i min egen lder. Det har dock inte alltid varit s .. N r jag var yngre hade jag flera killkompisar. Men s sm ningom gav de mig och mina f r ldrar bara problem och de hade d ligt inflytande p mig. Helt pl tsligt n r vi blev ton ringar k nde jag att de inte ville mig v l eftersom de ville f r ndra mig till n gon jag inte var. Det r n got jag ofta k nde och fortfarande k nner; killar r avundsjuka, os kra och n r de inte m r bra g r de s att v nnen ska m lika d ligt. Jag avslutade efter flera rs bekantskap alla v nskapsrelationer jag hade.

Jag brukar sj lv fundera ver varf r jag " r feminin" och inte trivs bra med killar utan k nner att jag m ste g ra mig till f r att de ska acceptera mig. Ibland undrar om det kan ha n got att g ra med att jag bara har systrar eller det att jag inte hade en bra relation till min pappa n r jag var yngre. Min mamma var ocks v ldigt orolig, blyg, os ker och nerv s f rut. D rf r var min yngre syster och jag v ldigt oroliga n r vi var sm och r dda att bli vergivna.

I skolan blev jag mobbad f r att ha varit tidig i puberteten och f r andra mindre saker. Jag kan k nna att jag fortfarande kan m d ligt p grund av det och kan kritisera mig sj lv och min pappa. Jag kan k nna ilska mot mina f r ldrar och beskyller min pappa f r att inte ha l rt mig om puberteten som en pappa ska, och d rf r kunnat undvika mobbningen. Jag beskyller min

"konstighet" p min mamma eftersom jag kan k nna att hennes negativa egenskaper "f rts vidare p mig". Jag stod inte upp f r mig sj lv n r jag var yngre och det r n got jag m r d ligt av idag. ven om jag idag k nner mig stark och tror att jag k nner mig sj lv, kan jag bli som ett litet barn igen n r jag t nker p de dagarna och hur d ligt jag m dde psykiskt.

Vissa dagar m r jag bra medan jag lider av ngest andra dagar. Jag r nere, ledsen och vill ha sociala relationer och kunna g ra allt annat som de i min lder g r. Ibland undviker jag sociala situationer eftersom jag inte har n gon att g med och g r allt f r att inte hamna i situationer d r man m ste ha v nner. Alla de jag k nner brukar ber tta om sina h ndelserika helger medan jag inte gjort n gonting p mina.

Om n gra r kommer jag flytta till en annan stad f r att studera och d vill jag ha v nner som jag kan vara med. Jag vill kunna g ut och festa p studenten och k nner att jag har en s dan press p mig att f v nner innan dess. Jag har f rs kt f v nner bl.a. genom att tr na flera sporter eftersom jag har h rt att det ska vara ett bra st lle att tr ffa andra p , men jag kan nd inte knyta v nskapsrelationer. Nu f r tiden fungerar jag bra i skolan. Jag fungerar bra med de flesta i klassen och jag kan k nna att de trivs med mig, men jag r alltid den som inte har den d r n ra v nnen att vara med. Det blir aldrig s att jag bjuder hem n gon eller umg s med dem p fritiden. ven om jag ibland k nner att jag r intresserad av n gon att ha som v n s blir det inte n got djupare. Jag kan k nna att "fan, nu har jag hittat n gon" men m r sedan d ligt f r att n got inom mig s ger att vi inte kommer kunna vara v nner. "Han kan om jligen vara intresserad av mig! Speciellt inte n r han f r veta hur jag blev mobbad som

liten eller n r han f r veta hur jag EGENTLIGEN r". Jag sk ms f r min barndom och ven om jag kan k nna att jag har sj lvf rtroende s brister det i tillf llen n r jag ska skapa v nskapsrelationer. Jag hittar aldrig n got egentligt svar... r det h ndelserna i mitt tidiga liv som g r att jag k nner som jag g r och vad r det som hindrar mig fr n att skapa just v nskapsrelationer?

Anonym

Svar: Hej och tack f r ditt personliga s tt att ber tta om dig sj lv!

Du fr gar om det r h ndelser i din uppv xt som r f rklaringen till dina sv righeter att f v nner. Jag tror att svaret p din fr ga p flera s tt r ja. Jag anar att du bekymrar dig f r att det ska vara en sv r och komplicerad process f r att ditt liv ska ta en annan och b ttre v ndning. Det beh ver inte vara s . Det beh vs ibland bara n gra sm steg f r att f r ndra saker och ting.

Du undrar om du r en f r feminin kille. Det kan jag inte svara p , men det som framkommer i ditt brev r att du k nner dig otrygg med killar. "Han kan om jligen vara intresserad av mig! Speciellt inte n r han f r veta hur jag blev mobbad som liten eller n r han f r veta hur jag EGENTLIGEN r". Du r r dd att bli avsl jad som en person med brister, och i en s dan situation bli avvisad. Du upplever att andra f rs ker styra och st lla med dig och inte respekterar dig. Du har upplevt detta s rskilt med j mn riga killar, och brutit med kamrater av de sk len. Du trivs med de flesta i klassen, men du h ller dem p avst nd. Och h r finns ju det sv ra, som du k mpar med. Att vara ensam r en l sning som hj lper dig i stunden, men du saknar f rst s n ra relationer. Du saknar n rhet.

Jag vill ber tta f r dig om en teori som heter anknytningsteorin, som jag tror f rklarar en del av dina sv righeter. Anknytningsteorin tydligg r att det inte r det eller v ra personliga egenskaper som r sk len till att vi r ensamma, eller har sv rt att knyta an till m nniskor. Anknytningsteorin s ger att det s tt p vilket relationen till v ra f r ldrar s g ut under v r uppv xt har en ganska avg rande roll f r hur l tt eller sv rt vi har senare i livet att f v nner och k rleksrelationer.

Teorin s ger samtidigt att vi som ton ringar eller vuxna inte beh ver vara styrda av de erfarenheterna utan vi kan v lja att f r ndra oss och g ra annorlunda.

F renklat man kan s ga att det finns tv grupper av personer. I den ena gruppen finns de som har en trygg anknytning. I den andra gruppen, och m jligen finns du h r, finns de som har en otrygg anknytning. Otrygga personer har haft f r ldrar, som av olika sk l inte kunde tillgodose deras behov av tr st och n rhet, trots goda avsikter. Du ber ttar om din far, som fanns p avst nd och din mor som var v ldigt orolig och os ker. Personer med otrygg anknytning r ofta os kra p vem de r och hur de uppfattas, men de r l ttsamma att umg s och uppskattas av andra f r sin v nlighet. N r den inl rda r dslan f r n ra relationer infinner sig v ljer de att antingen anpassa sig till andra eller drivs bort av r dslan f r att andra ska f best mma ver deras liv. K nner du igen dig?

Vi har alla en s kallad relationsmodell med oss fr n v r barndom. Den tar ibland ver och styr oss mot v ra egna intressen och behov som vuxna. N r vi blivit mer uppm rksamma p hur den ser ut kan vi prova att g ra tv rtom och inte l ta oss styras av den. Mitt r d r att du kontaktar en ungdomsmottagning d r du bor f r att forts tta att utforska om det r det h r som hindrar dig att bli n ra v n med j mn riga killar eller om det r n got annat.

Och varf r inte prova att g ra det som du vill men inte g r nu och g ra erfarenheter av att n gra killar r tolerantare och att du r intressantare f r andra n du i din ensamhet vill tro? Det kallas att g ra korrigerande erfarenheter, och r en effektiv v g att bryta inl rda m nster, som st nger en inne. En vning i g ra tv rtom . Du kan exempelvis v lja att bjuda hem n gon och testa din hypotes att man kommer att avvisa dig f r att du blev mobbad som liten . Du kommer att vara sp nd och orolig, och det kommer att kr va mod. Samtidigt kan du g ra en ganska avg rande erfarenhet av att det du oroar dig f r inte intr ffar, och d v xer ditt sj lvf rtroende, och du v gar ta ytterligare steg mot dit du vill komma.

N got annat som jag tror st r i v gen f r ditt v lbefinnande r att du tycks t nka i termer av hur saker och ting borde vara i ditt liv. L s igenom ditt brev och du kommer att hitta m nga liknande utryck.

Varf r r dessa borde vara ett hinder? F r att ditt lidande just nu r starkt relaterat till hur du k nner att ditt liv borde vara eller hur det borde ha varit. Du r h rd mot dig sj lv och anklagar dig sj lv f r mobbningen: Jag stod inte upp f r mig sj lv n r jag var yngre och det r n got jag m r d ligt av idag. Mobbningen r alltid mobbarens ansvar! Det du har g tt igenom r sorligt och sm rtsamt, samtidigt som det finns en risk f r att du blir fast vid s dana tankar. Du beh ver s rja det som har varit och hitta ett s tt att f rh lla dig s att dessa erfarenheter inte hindrar dig fr n att ta eget ansvar f r hur ditt liv kommer att gestaltas i framtiden.

M nga varma h lsningar och lycka till

Liria Ortiz, leg. psykolog och leg. psykoterapeut

Till Lirias hemsida

H r kan du st lla din fr ga till Liria.

Kommentarer(62)

Hur hanterar jag mitt brustna hj rta?

Skrivet av Liria Ortiz 15:26, 17 juni 2010 i kategori Sj lvhj lp och f r ndring, Sorg, Relationer

Fr ga: Hej!

Min flickv n sedan tv r tillbaka gjorde slut f r ett par dagar sedan. Jag har haft relationer och blivit dumpad f rut och det har varit jobbigt men det h r r p en helt annan niv . Jag har alltid avgudat henne, i mina gon har hon alltid varit perfekt i allt hon g r. Hon r dr mtjejen f r mig. Jag hade f rest llt mig hela livet tillsammans med henne, gifterm l, barn och s vidare.

Fr n ingenstans ber ttar hon att k nslorna inte finns d r l ngre och att hon har panik inf r framtiden. Hon hade t nkt p det en vecka och best mde sig till slut f r att avsluta det.

Jag st r maktl s inf r detta, fortfarande chockerad. Hur ska jag hantera detta? Vad ska jag g ra f r att kunna g vidare och acceptera ett liv utan henne?

L mnad

Svar: Att blir l mnad av den vi lskar r en upplevelse som i h g grad p verkar v r sj lvk nsla. N r man r chockad, f rvirrad och k nner sig maktl s r det l tt att vi ifr gas tter v rt eget v rde. N got som kan bidra till att beh lla sj lvk nslan r paradoxalt nog att acceptera situationen, att v r partner vill g vidare utan oss. Samtidigt m ste vi v rda oss sj lva som en konvalescent som beh ver extra h nsyn och omsorg.

I boken "Flirt med livet" av Louise Scheele Elling och Lars Henrik Ylander finns ett kapitel som heter V rda ditt krossade hj rta och g vidare. D r svarar jag p n gra fr gor som delvis r de som du st ller dig nu.

Hur kan du hantera att hon l mnade dig? Vad g r man med sitt brustna hj rta?

Acceptera att du r maktl s. Att hon vill g vidare utan dig. K mpa inte emot den sm rta som den tanken orsakar. Stanna i de sv ra k nslorna. Bem t din sm rta ver det som h nde med f rst else och k rleksfull acceptans. Det inneb r att du inte v rderar och inte heller f rd mer det du k nner. Varf r ska du g ra det? F r att det r n r du ltar det som h nt, som sm rtan v xer till lidande och pl gsamma grubblerier. Ett exempel: Man k nner sm rta och s ger till sig sj lv: Jag r dum som m r d ligt och k nner sm rta. Jag m ste g fr n relationen med huvudet h gt och inte k nna mig s rad! Det som h nder d r att man sj lv l gger till en ett krav som f rv rrar sm rtan. Man f rd mer och nedv rderar sig sj lv f r den sm rta man k nner.

Vad kan du g ra f r att sm rtan inte ska bli f r pl gsam?

Du kan s ga till dig sj lv: Jag accepterar ett liv utan henne och att jag just nu k nner sm rta. Den f r finnas inom mig . Att str va efter att inte k nna den sm rta som orsakas av att bli l mnad r om jligt att lyckas med. I den m n vi accepterar sm rtan accepterar vi ocks att vi bara r m nniskor. Att vi lever, lskar och r s rbara. Men det r VI som f r oss sj lva att lida. Vi kan undvika att sm rtan blir lidande. Det g r en stor skillnad. Hur g r man det? Vi ska vara f rsiktiga med att inte d ma oss sj lva f r det vi k nner. Det r det vi kan p verka. Det r d r vi kan b rja hj lpa oss sj lva och b rja handla nu.

F rs k hitta din egen balans mellan att till ta dig att k nna sm rta samtidigt som du behandlar sig sj lv v l. Observera att det inte r antingen eller utan b de och. F r att acceptera det man k nner med k rleksfull nyfikenhet och acceptans kan man som ett f rsta steg beskriva f r sig sj lv eller skriva ner det man k nner utan att v rdera k nslorna. Som ett andra steg kan man behandla sig sj lv som om man vore en n ra och k r v n som befinner sig i samma situation. Man g r f r sig sj lv det man skulle g ra f r sin v n f r att hon eller han skulle k nna sig lskad och kunna acceptera det som h nt. Man b r ocks forts tta att g ra det som tidigare gav gl dje. Nyckeln till att f det att fungera r att man inte st ller krav p sig sj lv, att man ska m BRA eller k nna samma gl dje som f rut. M let r snarare att det ska k nnas tillr ckligt bra eller bara ok.

Syftet r att undvika att fastna i nedst mdhetens spiral eller ltande ver det som har h nt. ltande f rv rrar sm rtan d det l gger till nya v rderande negativa tankar och k nslor om det man gjorde eller inte gjorde, om det man k nner eller inte k nner.

Kom ih g att sm rta r en del av livet. Ju mer du k mpar emot sm rtan desto sv rare r att uppleva sinnesro och att k nna att livet r meningsfullt ven vid sv ra upplevelser. Sm rta och lidande r tv olika tillst nd. Man beh ver inte identifiera sig med sitt lidande.

Vad ska du g ra i praktiken f r att komma p benen igen?

F rutom att k nna sm rtan och till ta dess existens kan du ocks g ra n got annat. Du kan forts tta att g ra det som gav dig gl dje tidigare. Sm rtan paralyserar oss och d tenderar vi att stanna i soffan framf r TV: n eller i s ngen. G r tv rtemot det. S g: Nej, jag SKA tr ffa mina v nner, ven om det inte ger mig lika mycket gl dje som det brukar. Du ska samtidigt inte st lla krav p att upplevelsen ska ge dig lika mycket gl dje som innan du fick ditt hj rta krossat. Du kan ocks s ka hj lp. Det beh ver inte vara professionell hj lp. Det kan r cka med att du talar med andra. Det r normalt n r man f r sitt hj rta krossad att man ltar det som h nde. H r m ste du hitta din egen gr ns f r n r du b r sluta lta. I b rjan f r du acceptera ditt eget behov av att lta. Men n r du m rker att det g r ver styr kan du avs tta ltningstid och begr nsa det. En kvart om dagen eller en timme i veckan. Resten av tiden ska du ta hand om dig sj lv som en person som r s rad och i kris.

Hur m rker du, att du r redo att b rja lska igen?

N r du b rjar l gga m rke till andra m nniskor. N r en annan person b rjar tr da fram inf r dina gon. Skuggarna drar sig tillbaka och f rgerna tr der fram. N r man r i sorg ser man inte andra m nniskor. Men n r man b rjar t nka: Hmm, vilken intressant person. D b rjar man bli redo. ven om du fortfarande k nner sm rta i ditt hj rta b rjar det att bli plats f r n gon annan d rinne. Du kommer d att f rsiktigt och l ngsamt b rja n rma dig den person som v ckt ditt intresse. Du kommer kanske att vara r dd f r att bli s rad igen. P minn dig d om att lska r att vara levande.

Varma h lsningar och v rda dig och ditt hj rta.

Liria Ortiz, leg. psykolog och leg. psykoterapeut