đŸ’Ÿ Archived View for idiomdrottning.org â€ș magi-kapitel-41 captured on 2024-07-09 at 07:23:31. Gemini links have been rewritten to link to archived content

View Raw

More Information

âŹ…ïž Previous capture (2020-09-24)

🚧 View Differences

-=-=-=-=-=-=-

Spader Ă„tta – Anna

Ja, Lilly blev skjuten, Àr det inte typiskt? Att det alltid Àr nÄgon som ska »offra sig«, att det mÄste alltid vara nÄgon tragedi som hÀnder?

Nu kommer jag aldrig att kunna mÀta mig; hur kan jag leva upp till vad som kunde ha varit? Eller tvÀrtom, att du frossar i mig för att »ersÀtta« Lilly. Det Àr hopplöst.

Är det inte en sĂ„ Ă€ckligt billig poĂ€ng ocksĂ„? »Hej, vapen Ă€r farligt!« Ja, det vet vi, vi behöver inte att vĂ„ra vĂ€nner dör för att vi ska fatta det.

Mormor verkade i alla fall ha blivit helt skogstokig. Hon saktade inte av en minut. Hon hade rÄkat skjuta en av sina egna skvadronsmedlemmar och hon blinkade knappt.

Jag öppnade garagedörren och bara skrek. »Ut! Ut, mormor! Ut!«

Du hade ju fört undan Demona, och hon hade inget att vinna pÄ att skjuta nÄgon av oss.

Julie! Julie var blixtsnabb, helt vild; hon rörde sig som en buske i hÄrd vind och undvek Peters kÀftar, samtidigt som hon, nÀstan jonglerande, försökte fÄ in ett bra slag med sitt kvastskaft.

»Nej, Julie,« sade du, »andas in, andas ut.« Jag sĂ„g hur den röda fĂ€rgen rann av henne och hon blev till granit. Precis dĂ„ bet Peter till, och det hördes ett fruktansvĂ€rt ljud frĂ„n tĂ€nderna – alla de dĂ€r tĂ€nderna, det kĂ€nns som att han har fler nu Ă€n nĂ„gonsin – nĂ€r de trĂ€ffade stenlĂ„ret. Jag hade trott att Ă€nnu fler tĂ€nder skulle gĂ„ av, men nĂ„got hĂ€nde med hans kĂ€ke och han vek ner sin svans.

Jag tog ett hÄrt tag om Peters koppel och knuffade till mormor, och föste ut henne och vargen. »Hur kan du gÄ med huvudet rakt?« frÄgade jag henne. »Din spegel kommer att spricka nÀsta gÄng du ser dig sjÀlv.«

»Jag borstar aldrig tÀnderna utan att binda för ögonen först,« svarade hon, och jag stÀngde dörren bakom henne. Genom det sotiga fönstret sÄg jag henne ge mig fingret, medan hon och Peter gick bort till poliserna. Hon började ropa och ge order Ät dem, men jag hörde inte vad hon sade.

»Lilly,« sade du.

»Jag tror att hon Àr död, Ginna,« sade jag. Hennes ena arm var bortblÄst, och sÄ dÀr som hennes nacke, andra arm och axel lÄg, sÄ ligger man bara inte, inte ens nÀr man Àr medvetslös. Jag andades lÄngsamt genom en blusÀrm.

Tillbaka

Vidare