đŸ’Ÿ Archived View for idiomdrottning.org â€ș magi-kapitel-24 â€ș index.html captured on 2024-07-09 at 07:15:47.

View Raw

More Information

âŹ…ïž Previous capture (2020-09-24)

🚧 View Differences

-=-=-=-=-=-=-

<!DOCTYPE html lang="se">
<html xmlns="http://www.w3.org/1999/xhtml" xml:lang="se" lang="se" dir="ltr">
<head><title>Ruter tvÄ -- Ginna</title>
<meta http-equiv="Content-Type" content="text/html;charset=utf-8" />
<meta name="viewport" content="width=device-width, initial-scale=1" />

<meta name="dc.title" content="Ruter tvÄ -- Ginna"/>
<meta name="dc.created" content="2017-07-21 00:00:36 +0200"/>
<meta name="dc.creator" content="Idiomdrottning"/>
<meta name="dc.license" content="https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0/"/>

<link rel="alternate" type="application/atom+xml" title="Idiomdrottning" href="https://idiomdrottning.org/blog" />
<link rel="alternate" type="application/atom+xml" title="Idiomdrottning—Fiction" href="https://idiomdrottning.org/blog/fiction" />
<link rel="alternate" type="text/plain" title="twtxt feed" href="https://idiomdrottning.org/blog.txt" />
<link rel="alternate" type="text/plain" title="twtxt, but it's only fiction" href="https://idiomdrottning.org/blog/fiction.txt" />
<link rel="prev" href="/magi-kapitel-23"/><link rel="next" href="/magi-kapitel-25"/>
    <style>
      html {padding-left: 1em; padding-right: 1em;}
      h1 {text-align: center; font-style:italic;}
      a {color:#321eb0;}
      a:visited {color:#9c1eb0;}
      body {max-width: 45em; margin-left:auto; margin-right:auto; margin-bottom: 12em; background-color: white; color: black;}
      @media (prefers-color-scheme: dark) {a, a:visited, body {
      					  color: #feec7c; background-color: #1e0708;}}
    </style>
  <link rel="icon" type="image/png" href="/favicon.png" />
</head>
  <body style="margin-bottom: 12em;">
    <p style="text-align: center;">
      <a href="https://idiomdrottning.org" style="border:none;">
	<picture>
	  <source srcset="/idiomdrottning_dark_thistle.png" media="(prefers-color-scheme: dark)"/>
	  <img style="border:none; width: 154px; margin: auto;"
	       src="/idiomdrottning_just_thistle.png" alt="Idiomdrottning’s homepage"/>
	</picture>
      </a>
    </p>
<h1 id="ruter-tvĂ„--ginna">Ruter tvĂ„ – Ginna</h1>

<p>Det första jag sÄg nÀr jag vaknade var en suddig, romantisk stadsbild,
men jag kÀnde inte att jag stod; var var staden? Flög jag? Efter ett
tag började det klarna lite. Det satt helt enkelt en jÀtteful
Monet-affisch i taket ovanför mig.</p>

<p>Jag hatar hÀktet, sade jag det? Jag tror nÀstan att det var lukten jag
vaknade av, Àven om den mÄste ha kÀnts hela tiden jag var utslagen.
Det kÀndes som att jag hade varit borta flera dagar, men det kan bara
ha varit nÄgra timmar. Polisens svarta pulvergift Àr farligt; om man
inte fÄr ut giftet och fÄr liv i personen efter nÄgon timme Àr det
kört. Det var nog bra att de hittade mig dÀr nere, jag förstÄr inte
varför jag lÄtsades att jag skulle kunna komma undan.</p>

<p>Jag undrade om de hade satt mig i den cell som din mormor hade suttit
i av misstag eller om det var tĂ€nkt som ett hĂ„n. Jag reste mig – det
knakade i alla leder – och gick fram till gallret. I korridoren sĂ„g
jag hur det bolmade rök ur en trattgrammofon, och din mormor var pÄ
vÀg.</p>

<p>»Nu Àr det din tur att spotta mig i ögat, om du vill,« sade hon. »Jag
förstÄr om du Àr besviken. Kommer du att prata?«</p>

<p>»Vi kan prata,« sade jag, »men jag Àr inte besviken. Jag Àr arg.«</p>

<p>»Det Àr sÀkert smÀrtsamt för dig nu nÀr stationssyster dragit ut
giftet.«</p>

<p>Hon hade rÀtt; jag mÄste ha förlorat blod. Inte lika mycket som om jag
skulle ha genomgÄtt vampyrterapi, men jag hade ÀndÄ svÄrt att hÄlla
mig vid medvetande. Jag sĂ„g ner pĂ„ mitt ben – de hade tagit upp flera
extra sÄr mellan kaststjÀrnesÄret och hjÀrtat för att hitta allt gift.
Jag hade fÄtt stygn.</p>

<p>»Jag kan
 hjĂ€lpa dig,« sade hon. »Jag har örter som kan lĂ€ka dig,
men du mÄste vilja det sjÀlv. Jag berÀttar allt för dig om du bara
lÄter mig hjÀlpa dig.«</p>

<p>Jag satte mig pÄ britskanten, men jag fick inte lÀgga mig, dÄ skulle
jag slockna igen.</p>

<p>»Jag behöver inte «</p>

<p>»Jag skulle aldrig ha betett mig sÄ hÀr om det inte vore för att mitt
uppdrag Àr sÄ viktigt.«</p>

<p>» behöver inte dina droger
 eller dina «</p>

<p>»Hur tror du att jag har fÄtt med mig poliskÄren? Har Anna slagit i
dig att det bara Àr droger och magi? Det skulle aldrig rÀcka sÄ hÀr
lÄngt!«</p>

<p>» ge mig
 inte
 jag vill
 fri.« UngefĂ€r sĂ„ lĂ€r jag ha lĂ„tit.
Jag ville lyssna pÄ förhörsbanden senare, men jag hittade dem aldrig.</p>

<p>Din mormor tog fram en flaska – ingen företagsetikett, men pĂ„
en bit frystape stod det skrivet »martini« med tuschpenna – och en liten
flourtantsplastkopp av plast. Hon hÀllde upp martini Ät sig sjÀlv,
sedan tog hon en C-vitamintablett och knaprade i sig den som den var,
innan hon svepte det lilla martiniglaset.</p>

<p>»Nej, det som har gjort att de stÄr bakom mig Àr att de helt enkelt
har lyssnat pÄ mig. De har lyssnat pÄ vad jag har att sÀga och de
förstÄr att vÀrldens öde stÄr pÄ spel.«</p>

<p>Jag sÄg svarta prickar framför mina ögon, men nÀr jag försökte
fokusera pÄ dem flyttade de sig hela tiden, det var som om de satt
fast pÄ sjÀlva ögonen och bara ville vara i ögonvrÄn, de ville bo i
skuggorna, de dÀr prickarna.</p>

<p>»Det hade varit en sak om ni bara hade gjort era egna
efterforskningar. <em>Diskret</em>, inte som ni har gjort, bara klampat in
och presenterat er pÄ den dÀr magikerkongressen,« hÀr spottade hon,
»och Ànnu vÀrre Àr det nÀr ni lÀgger er i och försöker hindra oss.«</p>

<p>»Vad dÄ, hindra?«</p>

<p>»För det första vÀgrade du hjÀlpa mig nÀr jag satt arresterad.
Dessutom har ni varit och snokat och lagt er i, bÄde hos den dÀr
femöres-siaren Jimmy C, och pÄ sjukhuset, och ni har varit och
klampat pĂ„ kongressen – hĂ„ll er borta dĂ€rifrĂ„n, vi har ögonen pĂ„ det
stĂ€llet – och sĂ„ har ni slösat med min tid med nĂ„got av den dĂ€r
patetiska doktor Is’ experiment.«</p>

<p>Din mormor skakade pÄ huvudet och tog fram en vitamintablett till ur röret
i fickan, och lÀt tabletten dansa lÀngs knogarna som om det vore ett
mynttrick. Hon lade tillbaka den i röret. Hon öppnade den dÀr
svart-röda vĂ€skan – jag sĂ„g att hon hade mĂ„nga apelsiner dĂ€r i –
för att lÀgga tillbaka röret, men ocksÄ för att ta fram en
nyckelknippa. Mina lÀgenhetsnycklar. Jag mÄste ha fört handen för att
kÀnna pÄ fickan utan att mÀrka det, för hon log och sade: »Ja, det Àr
det. Jag tror jag behÄller dem ett tag.«</p>

<p>»Nej!«</p>

<p>»Inte? OK, som du vill.« Hon kastade in dem i cellen, jag vÀnde mig
fort efter dem, bara för att se hur de föll ner genom golvbrunnen, och
det lÀt som om de landade i nÄgon vÀldigt grund vÀtska, eftersom jag
hörde bÄde ett plask och ett bottenslag.</p>

<p>Hon stÀngde sin vÀska, och började gÄ.</p>

<p>»SÀg till stationssyster nÀr hon undersöker dig om du har Ängrat dig
vad gÀller mina vÀlgörande, lÀkande örter. Du mÄste ju ta hand om
dig!« Sedan var hon borta.</p>

<p>Jag kikade ner i golvbrunnen. Det verkade som om det var ett
sluttande, rostigt rör som nycklarna hade fastnat i. Jag lyfte bort
golvbrunnen med fingrarna, och körde ner armen. Jag fick för mig att
jag nÀstan kunde nudda nycklarna vid första försöket, sÄ jag lutade
mig lite till. DÀr kÀnde jag dem, nu gÀllde det bara att fÄ grepp om
dem – jag strĂ€ckte armen frĂ„n axeln ner och dĂ„ brakade hela röret
loss. Det var nÀra att jag bröt armen och nu var rörledningen frÄn
cellen trasig – golvbrunnen ledde bara till ett rörschakt – och det
fanns ingen chans att jag skulle nÄ nycklarna.</p>

<p>Om jag mindes rÀtt skulle det finnas en lös sten i den hÀr cellen men jag
var inte pÄ humör för att pilla pÄ den. Jag ville bara slockna, men dÄ
kanske jag skulle somna in för gott. Timmarna efter att det svarta
pulvergiftet har bitit Àr kritiska. Det Àr som nÀr man fryser ihjÀl,
du vet? Först verkar det sÄ hÀrligt och varmt och skönt, man Àr sÄ
lÀttad att kylan har blivit vÀrme, man vill bara gÄ och lÀgga
sig i första nÀrmsta snödriva och bÀdda om sig och ligga och mysa, men
sen
 sen Àr det
 Hmm, det knastrade i huvudet och jag kunde inte
riktigt minnas nackdelarna. Jag ville bara somna in för gott, lÄta
skuggorna svepa om mig.</p>

<p>Om jag skulle be om lite papper sÄ jag kunde komponera en avskedsvisa
till dig, kanske? Jag gick fram till gallret igen. Jag har sett tvÄ
sorters celler; den ena dÀr man anses sÄ farlig att det bara finns en
liten lucka dÀr de petar in brödsmulorna och hÀller in vattnet (man
fÄr vara beredd med munnen), och sÄ den hÀr sorten, dÀr en vÀgg Àr ett
enda stort galler för att man aldrig ska kÀnna sig lugn eller ifred.</p>

<p>Det forsade verkligen ut rök, stora ljusvitgrÄ moln, ur den dÀr
trattgrammofonen. Det pÄminde mig om biodling av nÄgon anledning. En
skiva lĂ„g pĂ„ – en gammal 78-varvare med Corpse-Paint Apathy, enligt
konvolutet bredvid – men jag hörde ingenting, jag sĂ„g bara den dĂ€r
röken som fyllde korridoren. SÄ började det krypa upp skorpioner ur
brunnschaktet. De hade vÀl bara vÀntat pÄ att nÄgon skulle paja röret,
de jÀvlarna! Jag visste att de ville stinga mig. Jag började vrida pÄ
mig, hittills var de inte sÄ nÀra. Om jag skulle börja stampa pÄ dem
skulle de stinga mig Ànnu hellre, men jag sÄg ner pÄ mina fötter. Det
var dÄ jag sÄg att du hade skrivit nÄgot pÄ mina vita basketkÀngor.
Att jag inte mÀrkt det tidigare? Jag kunde inte uttyda vad det stod,
men det verkade vara magiska skyddssymboler. Jag kÀnde mig lugnare.</p>

<p>En gÄng, innan jag trodde pÄ magi, trÀffade jag en ung tjej som
verkade ha lÀst en wicca-bok och köpt allt rakt av. Hon rabblade om
magiska trefaldsprinciper och trossatser, och jag bara himlade
fördomsfullt med ögonen. SÄ skulle jag aldrig ha betett mig idag. OK,
den dĂ€r tjejen kanske Ă€ndĂ„ inte visste vad hon snackade om – jag
trÀffar fortfarande folk som inte gör det, som inte levt med sin magi
pÄ allvar, som bara köper en viss lÀra, en viss skrift, en viss bibel
eller annan bok rakt av, utan att ifrÄgasÀtta det eller ens testa det,
men sÄ trÀffar jag sÄdana som du. Magi Àr inte ens magi för dig, det
bara Àr. Jag sÄg ner pÄ mina skor och dÄ kÀnde jag mig lugnare. Det
knastrade i huvudet, men jag kunde andas.</p>

<p>Jag lutade ryggen mot norra cellvÀggen, sÄ jag hade min högra sida mot
gallervÀggen, och andades. Inte somna, inte somna, men andas.</p>

<p>Ȁr det hĂ€r?« Jag ryckte till och öppnade ögonen, det var
stationssyster. »Ja, det mÄste det vara,« fortsatte hon.</p>

<p>Hon öppnade cellgallret, gick in, och stĂ€ngde bakom sig. Är inte ens
undersökningarna i enrum? Idag var det bara en tillfÄngatagen varg i
cellen mitt emot mig, ingen mĂ€nniska – och vargen sov till och med –
men jag kÀnde mig ÀndÄ stirrig. Jag blir sÄ sÄrbar i den hÀr
sortens celler – de spelar pĂ„ tvĂ„ motsatta fobier samtidigt.</p>

<p>Marianne K. hade varit stationssyster i lite mer Ă€n tvĂ„ Ă„r – det var
november nu, och hon hade kommit en augustikvĂ€ll – och jag hade
alltid tyckt bra om henne. Jag brukade vÀnda mig till henne nÀr det
var nÄgon sticka jag inte kunde fÄ ut ur fingret, eller nÀr jag hade
rÄkat Àta glas.</p>

<p>Som vanligt hade hon en gröngrÄ klÀnning och ett svart syntetbÀlte dÀr
det dinglade ett tiotal skalpeller, ett par rakknivar och pincetter,
och en stor krabbsax.</p>

<p>»Jaha,« sade hon. »Hur var det hÀr dÄ?« Hennes röst och ögon var
strÀnga.</p>

<p>»Jag var medvetslös, men jag tror att de har dragit svart pulvergift
ur min kropp.«</p>

<p>»Ja, det var jag som gjorde det. Har du nÄgra efterverkningar?«</p>

<p>»Ja, verkligen, jag kĂ€nner mig lite
 yr i huvudet.«</p>

<p>»Ja du, det Ă€r ganska vanligt att man sĂ€ger att man Ă€r â€șyr i huvudetâ€č
nÀr man Àr hÀktad. Jag skulle tro att det Àr inbillning, men du kan fÄ
lite salt om du verkligen tror att det Àr pulvergiftet som fortfarande
spökar.« Hon gnuggade in salt i sÄren och spolade av med vatten.</p>

<p>Jag skrek till.</p>

<p>»Sen var det lite andra rutingrejer som vi brukar göra med smutsiga
fÄngar,« sade hon. Det hÀr var en ny sida av en person som jag hade
tyckt om, och det kÀndes overkligt att se.</p>

<p>»Som du sÀkert förstÄr vill vi inte ha nÄgra löss och loppor pÄ den
hÀr anstalten,« sade hon. Det var som om hon inte sÄg mig.</p>

<p>Hon fÀllde upp en rakkniv, som blÀnkte till i lysrörsskenet.</p>

<p>»Vad dĂ„, inga â€șlöss,« sade jag, »ni har ju redan skorpioner!«</p>

<p>Det kryllade, men hon verkade strunta i dem.</p>

<p>»Det Ă€r dĂ€rför jag ska raka av dig hĂ„ret « Jag förde instinktivt upp
hÀnderna till huvudet, och kÀnde pÄ mitt mörka hÄr, men jag sÄg hur
hon granskade min kropp.</p>

<p>» sen fĂ„r vi spola av dig med varmvattenslangen,« sade hon.</p>

<p>Jag började grÄta. »SnÀlla Marianne,« sade jag, »det Àr ju jag,
Ginna!«</p>

<p>Vi hade fĂ„tt skymtar av varandras ögon – hennes strĂ€nga, mina
antagligen rĂ€dda – men det kĂ€ndes som att det var först nu vi fick
ögonkontakt. Hennes strÀnga min sprack, och hennes ögonbryn höjdes.
Hon stÀngde rakkniven, och slÀppte den sÄ den dinglade i remmen frÄn
bÀltet igen. Hon lutade sig fram och försökte ge mig en tröstande
kram.</p>

<p>ȁh, Ginna,« sade hon, »jag vet, men « Hon klappade mig pĂ„ huvudet.
»Jag vet ju att du inte har löss, eller om du har det sÄ gör det
inget för min del. Du kan komma till mig nÀr du vill. Ta det lugnt, du
Àr snart ute hÀrifrÄn. Du fÄr vara stark!«</p>

<p>Jag hulkade, och jag tror jag snorade ganska mycket pÄ hennes gröngrÄ
uniform.</p>

<p>Hon reste sig och gick ut, och lÄste efter sig igen. Trattgrammofonen
klickade.</p>

<p>»Skivan tog slut,« sade hon, »vill du höra andra sidan ocksÄ?«</p>

<p>Luften var fortfarande tjock av vit rök som hÀngde kvar, men
grammofontratten hade slutat bolma.</p>

<p>»Visst,« sade jag tyst.</p>

<p>Hon satte pÄ skivan igen och det kom Àn en gÄng stora puffar. Jag
hörde inget annat Àn hennes steg bort genom korridoren. Jag sparkade
till den nÀrmsta skorpionen, vilket gjorde att den flög tillbaka en
bit och ryckte vilt med kroppen medan den försökte stinga mig.</p>

<p>»Vad skulle du i den dÀr brunnen och peta för?« Vem sade det? Jag sÄg
mig omkring, och tittade pÄ cellen mittemot. Det verkade som att
varg-djuret hade vaknat dÀr.</p>

<p>»Det Àr liksom inte standard att det kommer upp en massa skorpioner,«
vargens röst lÀt som en tonÄrskille ungefÀr, »du mÄste ha sabbat
nÄgot.«</p>

<p>»Ett rör. Ett rör gick sönder,« sade jag, »jag försökte fÄ upp mina
nycklar.«</p>

<p>»Jag ska snacka med dem sÄ kanske de lÀmnar dig ifred.«</p>

<p>Jag vet inte hur skorpioner pratar, feromoner eller nÄt, sÀkert, om de
nu kan kommunicera sinsemellan, och jag mÀrkte inte att vargen »sade«
nÄgot, men sÄ talade han igen:</p>

<p>»SĂ„ dĂ€r
 men sparka dem inte igen. Jag sade att de inte behövde
skada dig, att de ÀndÄ inte kan Àta dig.«</p>

<p>»Tror du det Àr riktiga?« frÄgade jag.</p>

<p>»Ja, det Àr det. Inte en chans att det Àr skolprioner, de kan inte
snacka som riktiga skorpioner gör.« S.K.O.L.P.R – syntetiska,
kolfiber-omvandlade, lÄg-processande robotar. Jag tror att det Àr en
vandringssÀgen.</p>

<p>»Har du suttit hÀr lÀnge?« frÄgade jag.</p>

<p>»Vad Àr det för dag?«</p>

<p>»Tredje november.«</p>

<p>»Nej, i sÄ fall inte sÄ lÀnge. De tog mig i natt.«</p>

<p>»Varför?«</p>

<p>»Det verkar vara skottpengar pÄ dussinmagiker nu, och jag tror att de
debatterar om huruvida varulvar ska rÀknas dit eller inte.«</p>

<p>»Varulv? Vad Ă€r det? â€șVarâ€č som i â€șmanâ€č, och â€șulvâ€č som i â€șvargâ€č?«</p>

<p>»Mmm, precis. Det betyder en man som kan göra om sig till varg, och
tvĂ€rt om. Jag vet faktiskt inte vilket jag var först – förvandlingen
till varg började komma i början av tonÄren, vilket chockade mig sÄ
klart, men nÄgra av mina tidigaste minnen Àr ocksÄ att jag springer
lÀngs skogsbrynet med jord och ogrÀs under mina tassar. Jag har nog
alltid vetat att jag inte bara var mÀnniska.«</p>

<p>»Kan du trolla, eller?«</p>

<p>»Inte pÄ det sÀttet de menar. Jag ger vÀl fan i den dÀr mÀssan eller
vad det Àr de tror att jag vill till. Tror att de kommer att slÀppa
mig nÀr den Àr över, de skjuter bara de som de vet ska dit.« Han
tvekade. »OK, visste de vad jag har pÄ mitt samvete skulle de nog
skjuta mig Ă€ndĂ„, men jag har inget med deras jĂ€vla â€șuppdragâ€č att
göra.«</p>

<p>»Jag heter Ginna, vad heter du?«</p>

<p>»Peter. Du, jag har apelsiner om du vill ha.«</p>

<p>»Tack, gÀrna.«</p>

<p>Han puffade till en apelsin sÄ den rullade genom den rökfyllda
korridoren. Jag Ät upp den, sedan Ät jag skalet ocksÄ, precis som jag
sett dig och din mormor göra. NÀr min mamma var liten var alla
apelsiner besprutade, och man kunde dö om man Ät för mycket skal.</p>

<p>Jag lade mig pÄ britsen och tittade upp i taket. Just det, den dÀr
sabla Monet:en. Jag vÀnde mig om pÄ sidan istÀllet, och tittade ut Ät
korridoren. Skivan var pÄ vÀg att ta slut igen. Jag var arg och svag.
Jag slöt ögonen, sÄ hörde jag hur min dörr öppnades och stÀngdes. Jag
tittade igen, och sÄg en ny besökare. Jag satte mig pÄ britsen.</p>

<p>»Hej, jag heter Cecilia,« sade hon. »En del kallar mig Cecilia
Snövit.« Jag kunde förstÄ Ätminstone en av andledningarna till
smeknamnet – hennes lĂ„nga hĂ„r var det vitaste jag har sett. Det bröt
av fint mot hennes askgrÄ kostym. PÄ utsidan av högra lÄret hade hon
ett hagelgevÀr i ett fastspÀnt hölster. Hon sÄg ut som en
businesskvinna vars business det var att skjuta först och stÀlla
frÄgor sen. Jag gillade henne.</p>

<p>»Vem Àr du?« frÄgade jag. »Jag Àr polis, och jag har inte sett dig hÀr
förut.«</p>

<p>»Om det Àr du som Àr Ginna Fernandez Àr jag din advokat,« sade hon,
»och jag har nÄgra frÄgor som jag vill stÀlla dig.« Hon tog in
pinnstolen frÄn korridoren och satte sig pÄ den.</p>

<p>»Jaha, OK.«</p>

<p>»Vet du varför du Àr anhÄllen?«</p>

<p>»Inte riktigt.«</p>

<p>»Hur gick det till nÀr du blev arresterad?«</p>

<p>»Jag skulle precis anhÄlla en mordmisstÀnkt, men hon har tydligen fÄtt
poliskÄren med sig i sina sjuka fantasier.«</p>

<p>»StÀmmer det att du officiellt sett inte hade polisbefogenheter vid
tillfÀllet?«</p>

<p>»Ja, i princip, men det finns det ju ingen som egentligen har efter
det dÀr som hÀnde med borgmÀstaren för nÄgra Är sedan. PoliskÄren Àr
ju inte en statlig organisation lĂ€ngre, och â€șpolisbefogenheterâ€č Ă€r
ganska godtyckligt numera.«</p>

<p>»Hade du medlemskap i den hÀr kÄren?«</p>

<p>»Nej, det hade jag inte.«</p>

<p>»Vad heter personen du ville anhÄlla?«</p>

<p>»Jag vet inte sÀkert. Jag har lÀrt kÀnna hennes dotterdotter, Anna,
och vi brukar bara prata om den misstĂ€nkte som â€șmormorâ€č eller â€șdin
mormorâ€č.«</p>

<p>Jag sÄg hur Cecilia antecknade. »Litar du inte pÄ
förhörsbandspelaren?« frÄgade jag.</p>

<p>»Nej, det gör jag inte, dessutom kan jag anteckna vissa detaljer jag
vill minnas speciellt,« sade hon. »Var utspelade sig detta?«</p>

<p>»Vid kylskÄpsfabriken.« Jag berÀttade om skolan, kÀllaren och vad jag
trodde om doktor Is’ experiment.</p>

<p>»Vad har â€șmormorâ€č för anknytning till doktor Is?« frĂ„gade Cecilia.</p>

<p>»Jag tror att doktor Is funderade pÄ ett samarbete. Annas mormor har
vÀl inte helt stÀngt den dörren Àn, men jag tror att hon blev vÀldigt
besviken över att doktorn visade sig vara en vampyr.«</p>

<p>Cecilia höjde ett ögonbryn. »Doktor Is gör alltsÄ ingen hemlighet av
att hon Àr en vampyr?«</p>

<p>»Nej, inte sÄ vitt jag vet.«</p>

<p>»Presenterade hon sig som det nÀr ni först fick kontakt?«</p>

<p>»Nej, hon sade inte det pÄ telefon, men det blev uppenbart nÀr vi
trÀffades,« sade jag. »Det var inget hon talade om, men det behövde
hon inte heller. Det gick liksom inte att dölja.«</p>

<p>»Hur verkar relationen vara mellan Annas mormor och doktor Is?«</p>

<p>»Den verkar inte sÄ god, Àven om bÄda verkar dra sig för en öppen
konflikt. Annas mormor hÄller pÄ med nÄgon slags kampanj eller uppdrag
just nu, jag har inte riktigt fÄtt klarhet i vad det gÀller, och jag
har fÄtt intrycket att hon vill vÀnta till dess att hon vet om doktor
Is kan vara ett hinder eller en hjÀlp.«</p>

<p>»Om det skulle bli konflikt mellan dem, hur skulle du stÀlla dig till
det?«</p>

<p>»Tja, du, jag vet inte. Jag hatar ju bÄda,« sade jag, och det fick
Cecilia att le.</p>

<p>»Hur verkade hon mÄ, doktor Is? Var hon i bra fysisk form? Mentalt
stabil?«</p>

<p>»Hon verkar ganska oberĂ€knelig, hon skrĂ€mmer mig lite. Mmm
 varför
frÄgar du mig en massa saker om doktor Is om du Àr <em>min</em> advokat?«</p>

<p>»Jag har tagit ditt fall pro bono, eftersom jag hoppas kunna fÄ
information till ett sidoprojekt jag har hÄllit pÄ med nÄgra Är, som
gÀller doktor Is.«</p>

<p>»Pro bono? Jag kan nog fixa lite pengar om det Àr sÄ.« Vete fan hur,
tÀnkte jag, men jag gillade inte att bli pressad och inte veta vad som
gÀllde.</p>

<p>»Jag föredrar det hÀr arrangemanget.«</p>

<p>»BerÀtta om varför du Àr sÄ nyfiken pÄ doktor Is, sÄ kanske vi kan
samarbeta.«</p>

<p>»Första gÄngen jag trÀffade Doktor Is var nÀr hon handledde mitt
examensarbete pĂ„ gymnasiet. DĂ„ kĂ€nde jag inte till smeknamnet â€șIsâ€č,
förstÄs. Vi anvÀnde hennes riktiga namn, vad var det nu, nÄgonting
â€ș-hjĂ€rtaâ€č, inte â€șlejonhjĂ€rtaâ€č men typ. Jag vet inte om det hĂ€r var
före eller efter de dÀr kryotekniska experimenten som gav henne
öknamnet Is. Före tror jag.«</p>

<p>Cecilia strÀckte pÄ sina ben, och lade fötterna omlott, innan hon
fortsatte.</p>

<p>»Jag gillade henne aldrig. Det verkade som att hon verkligen var ute
efter att jag skulle fÄ underkÀnt pÄ mitt arbete. Hon hyste nÄgot
slags agg mot det jag skrev om. â€șHistoriska kolföreningarâ€č, hade jag
tÀnkt att mitt arbete skulle heta. Hon tyckte nog inte att jag lade
ner tillrÀckligt med sjÀl och hjÀrta i det, att jag inte var
tillrÀckligt passionerad. Det lÄg kanske nÄgot i det. Jag brydde mig
mest om mitt godkÀnt, och hon gav mig inte det. Jag uppfyllde alla
kraven pÄ pappret, jag lÀste lÀroplanen noga, men hon bara rev mitt
arbete och sade â€șKom tillbaka nĂ€r du har insett att vetenskap inte Ă€r
nĂ„got utan passion.â€č«</p>

<p>Ur bröstfickan pÄ den grÄ kostymen tog hon fram ett litet cigarettetui
av plÄt, som hon öppnade. I den lÄg det samlarbilder, fÀrgbilder av
olika slag. Typ filmisar. Bilderna verkade inte vara frÄn en och samma
serie. En del var klistermÀrken, andra bara tryckta smÄ kort.</p>

<p>Hon letade lite bland dem, det mÀrktes att hon tyckte om den hÀr
asken. Hon hittade en gammal bild som hon visade mig. »No. 49. Doktor
Is.« stod det tryckt under, i en stil som verkade modern för mÄnga
decennier sedan. Jag tog bilden, vÀnde pÄ den och lÀste
baksidestexten. »Akademiska berömdheter. No. 49. Doktor Is blev kÀnd
genom sina banbrytande praktiska resultat med nedfrysning av
mÀnniskor. Av vissa illa ansedd som vetenskapare eftersom hennes
experiment ej har gÄtt att upprepa av oberoende forskare. Hon Àr dock
mycket uppskattad av mÄnga patienter som fÄtt livet rÀddat genom att
bli nedfrysta i vÀntan pÄ en organdonation eller pÄ en svÄrtillgÀnglig
operation.« Jag lÀmnade tillbaka kortet.</p>

<p>»Hon suger ut vÀrmen, livsvÀrmen,« sade Cecilia. »Det Àr sÄ hon gör
det, och det Àr dÀrför andra forskare inte har kunnat fÄ samma
resultat. De Àr inte vampyrer.«</p>

<p>Hon lade ifrÄn sig anteckningsblocket, tog fram en kniv och började
vÀssa sin blyertspenna med den.</p>

<p>»NÄgra Är efter skolan, men innan jag hade pÄbörjat min
juristutbildning, var jag ute och reste. Jag ville göra den dÀr stora
resan, resa sig trött pÄ resandet och komma ifrÄn gymnasiet, familjen,
hemstaden och umgÀnget. Jag ville till olika lÀnder, jag hade ingen
resplan, jag ville bara fÄ lite damm pÄ skorna.«</p>

<p>»Det var i en bar i Saigon
 eller jag vet inte ens om jag ska kalla
det bar, och det var nog inte ens i Saigon heller. Kanske inte ens i
vad som dÄ hette Asien. Jag minns i alla fall sjÀlva haket. Rökigt,
och svalt. Det var en kylig natt, ÀndÄ stod en flÀkt pÄ. Bartendern
gav mig en nick nÀr jag kom in; jag lÄtsades förstÄ varför och nickade
tillbaka.«</p>

<p>Hon blÄste pennskrÀpet frÄn kniven och stoppade ner den i kÀngskaftet,
och tog upp anteckningsblocket och lÀt pennan vila mot.</p>

<p>»Det var mycket folk som trÀngdes vid bardisken och vid stolarna vid
dörren, men det fanns ett bord lÀngst in dÀr det bara satt en person.
Jag blev förvÄnad över att jag kÀnde igen henne. Det var min gamla
kemilĂ€rare – doktor Is. Hennes korpsvarta hĂ„r hade blivit lĂ€ngre, och
hennes sÄriga armar och ansikte stack fram ur en rutig, alldeles för
stor flanellskjorta dÀr armarna var upprullade. Jag var sÄ glad över
att se ett bekant ansikte, sÄ jag slog mig ner. Bartendern gav mig en
misstÀnksam blick.«</p>

<p>Cecilia började rita och cirkla pÄ sitt anteckningsblock.
Telefonklotter.</p>

<p>»â€șKommer du ihĂ„g mig?â€č frĂ„gade jag. Hon tittade upp frĂ„n sitt tomma
glas, och jag hade aldrig sett hennes ögon sÄ kattlika innan. Hon sÄg
pĂ„ mig, innan hon sa, utan att hĂ€lsa, â€șHar du hittat din passion Ă€n?â€č«</p>

<p>Hon satte sig mer upprÀtt igen, och gjorde en konstpaus.</p>

<p>»â€șNej,â€č svarade jag, vilket var sant, och sen â€șmen jag har börjat
förstĂ„ vad du menade,â€č vilket inte var det, och det tror jag hon
visste. â€șTja, jag vet inteâ€č, sade hon. â€șVill du ha en drink eller
nĂ„got? Vin kanske?â€č Jag var inte vampyr pĂ„ den tiden – hade aldrig
ens trĂ€ffat nĂ„gon – men jag ville spela tuff. â€șJag dricker aldrig

vin,â€č sade jag, jag sade det som Bela Lugosi i <em>Dracula</em>, med ett
europeiskt r. â€șI never drrink
 wine.â€č Jag trodde jag var tuff och
rolig, men hon sĂ„g sĂ„ skyldig ut, och hon slog ner blicken. â€șVad Ă€r
det? Vad hĂ€nde?â€č undrade jag, och dĂ„ lyfte hon ansiktet och blottade
sina tĂ€nder. Hon slog ihop dem, och sade sedan â€șInte jag heller.â€č Jag
tappade andan.«</p>

<p>»Vad, dÄ, du visste inte att hon var vampyr?« sade jag.</p>

<p>»Nej, precis. Hon hade nog inte varit det pÄ den tiden jag hade henne
som lÀrare. Det var svÄrare för vampyrer dÄ, eftersom det fanns sol.
Jag gick upp till baren, och bad om en grapefruktdryck med sprit i.
Bartendern gjorde nÄgot slags religiöst tecken som om jag skulle
anfalla honom, och gav mig sedan drinken. Jag fick exakt vÀxel
tillbaka ocksÄ. Jag satte mig vid bordet igen, och tittade pÄ doktorn.
â€șVisa mig,â€č sade jag. â€șVisa mig nattenâ€č.«</p>

<p>Jag himlade med ögonen (»pÄ Ginna-vis,« kanke du skulle sÀga) nÀr
Cecilia sade det dÀr sista. Hon fortsatte.</p>

<p>»â€șDu Ă€r ju knĂ€pp,â€č svarade doktorn. â€șTror du att du Ă€r tuff, eller?
VÀntar du dig att bli invigd, sÄ vi kan jaga tillsammans, springa över
hustaken med mÄnskenet spelande pÄ vÄra nakna ryggar, lÄta vÄra
glimmande ögon spegla vÄrt bytes skrÀmda blick, kÀnna vÄra tÀnder
sjunka in i nÄgons hals och kÀnna blodet strömma genom tvÄ personers
Ă„dror, frĂ„n den ena till den andra?â€č Doktorn sĂ„g pĂ„ mig med förakt i
blicken. â€șDu. Jag ska visa dig natten.â€č«</p>

<p>»Var hon ironisk, eller?« undrade jag.</p>

<p>»Ja, eller, du ska fÄ höra. Vi reste oss upp och gick ut bakdörren.
Doktorn tog mig hÄrt i armen och stirrade mig i ögonen med de dÀr
kattögonen â€șHade du kanske vĂ€ntat dig bli en del av djungeln, del av
besten, del av det röda, smyga omkring i stadens utkanter och dricka
dig mĂ€tt pĂ„ de sista spillrorna av en fallande civilisation?â€č Vi stod
i en stinkande grÀnd bakom baren, mellan stora soptunnor dÀr
tomflaskor lĂ„g i drivor. â€șHĂ€r, jag ska visade dig fallande
civilisation.â€č Doktorn pekade pĂ„ en man som lĂ„g död mellan drivorna;
han verkade vara hÀrjad av frost och knappt igenkÀnnbar som mÀnniska.
Doktorn sparkade till kroppen, och benen gjorde ett uttorkat ljud nÀr
de rasslade. â€șDet hĂ€r fyllot drack jag i början av natten. Det Ă€r
dÀrför de Àr rÀdda för mig dÀr inne i baren. Det var inte romantiskt
eller fint pĂ„ nĂ„got sĂ€tt. Det var vidrigt.â€č«</p>

<p>Jag sĂ„g pĂ„ Cecilia pĂ„ det dĂ€r sĂ€ttet som sĂ€ger â€șdet du sĂ€ger Ă€cklar
mig, jag kan inte stĂ„ för det, berĂ€tta gĂ€rna mer Ă€r du snĂ€llâ€č.</p>

<p>»â€șHan var svag,â€č sade jag. â€șDu var stark.â€č Doktorn spottade pĂ„ mig.
â€șDu Ă€cklar mig mer Ă€n vad jag Ă€cklas av mig sjĂ€lv,â€č sade hon. â€șÄr det
en jÀvla krypto-darwinist jag har fÄtt pÄ halsen? Har du hört talas om
inbördes hjÀlp nÄgon gÄng? Om att det Àr de mest <em>vÀlanpassade</em> som
överlever, inte de »starkaste«? Kom med. Jag ska visa dig vad du tror
Ă€r svaghet.â€č Vi gick lĂ€ngs bakgator och grĂ€nder. De fĂ„ mĂ€nniskor vi
stötte pÄ var rÀdda för oss, visst, men framför allt sÄg de pÄ oss med
avsmak och förakt. â€șTror du fortfarande att det Ă€r romantiskt att vara
en nattens varelse?â€č Vi kom fram till en skruttig kĂ„kstad. Doktorn
pekade pĂ„ ett litet plĂ„tskjul. â€șHĂ€r bor en kvinna med sina barn.
Mannen jag dödade idag var barnens far. Han hade varit fri frÄn
spriten i fyra Är och hade precis fÄtt ett nytt jobb, han och nÄgra
vÀnner hade startat ett verktygskooperativ och precis fÄtt sin första
bestÀllning. Inte svag direkt. Jag söp ner honom ikvÀll sÄ att jag
skulle kunna klara av att hantera honom, dricka honom. Beundrar du mig
fortfarande? Fan, jag Àr smutsig. Jag Àr bara ett monster
 men jag
<em>vet</em> att jag Àr det. Om du efterstrÀvar det hÀr Àr det du som Àr
monstret hĂ€r.â€č Jag var mĂ„llös. Jag hade vĂ€ntat mig gotiska klĂ€nningar,
mÄnklara nÀtter och delade hjÀrtslag, saktande puls. Doktorn
fortsatte. â€șJag trĂ€ffade en crackmissbrukare som brukade rĂ„na för att
fÄ ihop till sitt dagsbehov. Ofta blev rÄnen till rÄnmord. Jag har
aldrig trÀffat nÄgon som medvetet strÀvat efter en sÄdan situation

förrĂ€n nu.â€č«</p>

<p>Cecilia tog upp en svart nÀsduk, men började inte grÄta. Hon fortsatte
sammanbitet. »Du mÄste förstÄ, Ginna, att jag hade aldrig sett det pÄ
det viset. Jag hade aldrig insett hur det var, hur högt pris
vampyrerna egentligen mÄste betala för sin odödlighet, och framför
allt hur mycket andra mĂ€nniskor – för det Ă€r mĂ€nniskor det rör sig om
– mĂ„ste betala. Jag skakade bara pĂ„ huvudet Ă„t doktorn. â€șNej,â€č sade
jag. â€șNej, det var inte sĂ„ hĂ€r jag ville att det skulle vara.â€č â€șJag
har en sak till att visa dig,â€č sade doktorn och satte tĂ€nderna i min
hals. Det var sÄ kallt. Det kÀndes som om hjÀrnan krympte ihop, du vet
nÀr man Àter glass vÀldigt fort? Det var som att mina ben började
knacka, revbenen spÀnde, och blodet, blodÄdrorna, det brann i dem av
kyla. Om du har haft dropp nÄgon gÄng, pÄ sjukhus? Inte? Om det kommer
en luftbubbla i droppet, in i blodet, brukar det göra ont. Det hÀr var
som det <em>hela tiden</em>, och Ät fel hÄll. Mina ögonlock drogs tillbaka
och jag kunde bara stirra, jag försökte blunda, försökte svimma. Mina
ben vek sig med ett knak, jag sjönk ihop. Jag tror att en arm ocksÄ
var bruten, jag var sĂ„ skör. â€șDet tar ett par dagar att lĂ€ka första
gĂ„ngen,â€č sade doktorn, â€șoch du kanske kommer att förlora medvetandet.
Det blir nog inget problem för dig att ta dig upp ur kistan, om de
begraver dig, du kommer att vara gÎrstark. Du behöver ju inte andas
heller. SĂ„ lĂ€nge de inte brĂ€nner dig lĂ€r det vara lugnt.â€č«</p>

<p>Är det inte dĂ€rför man började med begravningar och kremeringar? Att
vara sÀker pÄ att det som Àr avklarat Àr avklarat.</p>

<p>»Om det Ätminstone hade varit pÄ fÀltet en bit bort, eller i
djungelbrynet, det spelade ingen roll att det inte var mÄnsken.. men
hÀr, pÄ fyllan, bakom ett rostigt plÄtskjul, en torr och kylig kvÀll.
Det var inte sĂ„ hĂ€r jag ville att det skulle vara. â€șMen
 allt du
sade
 om monster?â€č sade jag. Doktorn skakade bara pĂ„ huvudet. â€șDet
dÀr? Jag skojade ju bara. Jag Àlskar det! Vampyr 4-ever, vÀlkommen
till klubben, syster! Ah, det Àr ett hÀrligt liv. Hej dÄ, nu ska jag
hem och lyssna pĂ„ Tear-Canal och dricka absinth.â€č«</p>

<p>Cynisk och egoistisk. Nu kÀnde jag igen den doktor Is vi lÀrt kÀnna de
senaste dagarna.</p>

<p>»Jag kunde ÀndÄ inte slÀppa det. Det blev som hon sagt, jag kunde ta
mig upp frĂ„n graven pĂ„ tredje dagen – skrĂ€mde slag pĂ„ nĂ„gra
morgonpigga tonÄringar, men det hade jag inget för eftersom jag
Ă€ndÄ  drack dem kort dĂ€refter. Jag reste runt i vĂ€rlden ett tag, jag
var, du vet, â€șfasan i nattenâ€č, innan jag fick ordning pĂ„ skallen. Jag
tyckte aldrig mer att vampyrer var romantiska, och jag skulle göra vad
som helst för att fÄ det ogjort.«</p>

<p>»Var det sĂ„ du fick ditt smeknamn? Cecilia Snövit
 med de iskalla
lÀpparna?« Jag vÄgade knappt sÀga det.</p>

<p>»Jag har hjĂ€lpt mĂ„nga, sedan jag blev advokat och pÄ  andra sĂ€tt,
men mitt blodflÀckade samvete blir jag aldrig av med. Jag har lyckats
hÄlla gaddarna nÄgorlunda i styr de senaste Ären, men i början var jag
desperat. Jag var bara en rovkraft, jag hade förlorat sÄ mycket.«</p>

<p>»SÄ du vill alltsÄ trÀffa doktor Is för att hÀmnas?« frÄgade jag.</p>

<p>»Nej,« Cecilia skakade pÄ huvudet. »Jag vill att hon ska bota mig.«</p>


    <a href="/magi-kapitel-23">Tillbaka</a><a style="float: right;" href="/magi-kapitel-25">Vidare</a>
  </body>
</html>