đŸ Archived View for idiomdrottning.org âș magi-kapitel-24 âș index.html captured on 2024-07-09 at 07:15:47.
âŹ ïž Previous capture (2020-09-24)
-=-=-=-=-=-=-
<!DOCTYPE html lang="se"> <html xmlns="http://www.w3.org/1999/xhtml" xml:lang="se" lang="se" dir="ltr"> <head><title>Ruter tvĂ„ -- Ginna</title> <meta http-equiv="Content-Type" content="text/html;charset=utf-8" /> <meta name="viewport" content="width=device-width, initial-scale=1" /> <meta name="dc.title" content="Ruter tvĂ„ -- Ginna"/> <meta name="dc.created" content="2017-07-21 00:00:36 +0200"/> <meta name="dc.creator" content="Idiomdrottning"/> <meta name="dc.license" content="https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0/"/> <link rel="alternate" type="application/atom+xml" title="Idiomdrottning" href="https://idiomdrottning.org/blog" /> <link rel="alternate" type="application/atom+xml" title="IdiomdrottningâFiction" href="https://idiomdrottning.org/blog/fiction" /> <link rel="alternate" type="text/plain" title="twtxt feed" href="https://idiomdrottning.org/blog.txt" /> <link rel="alternate" type="text/plain" title="twtxt, but it's only fiction" href="https://idiomdrottning.org/blog/fiction.txt" /> <link rel="prev" href="/magi-kapitel-23"/><link rel="next" href="/magi-kapitel-25"/> <style> html {padding-left: 1em; padding-right: 1em;} h1 {text-align: center; font-style:italic;} a {color:#321eb0;} a:visited {color:#9c1eb0;} body {max-width: 45em; margin-left:auto; margin-right:auto; margin-bottom: 12em; background-color: white; color: black;} @media (prefers-color-scheme: dark) {a, a:visited, body { color: #feec7c; background-color: #1e0708;}} </style> <link rel="icon" type="image/png" href="/favicon.png" /> </head> <body style="margin-bottom: 12em;"> <p style="text-align: center;"> <a href="https://idiomdrottning.org" style="border:none;"> <picture> <source srcset="/idiomdrottning_dark_thistle.png" media="(prefers-color-scheme: dark)"/> <img style="border:none; width: 154px; margin: auto;" src="/idiomdrottning_just_thistle.png" alt="Idiomdrottningâs homepage"/> </picture> </a> </p> <h1 id="ruter-tvĂ„--ginna">Ruter tvĂ„ â Ginna</h1> <p>Det första jag sĂ„g nĂ€r jag vaknade var en suddig, romantisk stadsbild, men jag kĂ€nde inte att jag stod; var var staden? Flög jag? Efter ett tag började det klarna lite. Det satt helt enkelt en jĂ€tteful Monet-affisch i taket ovanför mig.</p> <p>Jag hatar hĂ€ktet, sade jag det? Jag tror nĂ€stan att det var lukten jag vaknade av, Ă€ven om den mĂ„ste ha kĂ€nts hela tiden jag var utslagen. Det kĂ€ndes som att jag hade varit borta flera dagar, men det kan bara ha varit nĂ„gra timmar. Polisens svarta pulvergift Ă€r farligt; om man inte fĂ„r ut giftet och fĂ„r liv i personen efter nĂ„gon timme Ă€r det kört. Det var nog bra att de hittade mig dĂ€r nere, jag förstĂ„r inte varför jag lĂ„tsades att jag skulle kunna komma undan.</p> <p>Jag undrade om de hade satt mig i den cell som din mormor hade suttit i av misstag eller om det var tĂ€nkt som ett hĂ„n. Jag reste mig â det knakade i alla leder â och gick fram till gallret. I korridoren sĂ„g jag hur det bolmade rök ur en trattgrammofon, och din mormor var pĂ„ vĂ€g.</p> <p>»Nu Ă€r det din tur att spotta mig i ögat, om du vill,« sade hon. »Jag förstĂ„r om du Ă€r besviken. Kommer du att prata?«</p> <p>»Vi kan prata,« sade jag, »men jag Ă€r inte besviken. Jag Ă€r arg.«</p> <p>»Det Ă€r sĂ€kert smĂ€rtsamt för dig nu nĂ€r stationssyster dragit ut giftet.«</p> <p>Hon hade rĂ€tt; jag mĂ„ste ha förlorat blod. Inte lika mycket som om jag skulle ha genomgĂ„tt vampyrterapi, men jag hade Ă€ndĂ„ svĂ„rt att hĂ„lla mig vid medvetande. Jag sĂ„g ner pĂ„ mitt ben â de hade tagit upp flera extra sĂ„r mellan kaststjĂ€rnesĂ„ret och hjĂ€rtat för att hitta allt gift. Jag hade fĂ„tt stygn.</p> <p>»Jag kan⊠hjĂ€lpa dig,« sade hon. »Jag har örter som kan lĂ€ka dig, men du mĂ„ste vilja det sjĂ€lv. Jag berĂ€ttar allt för dig om du bara lĂ„ter mig hjĂ€lpa dig.«</p> <p>Jag satte mig pĂ„ britskanten, men jag fick inte lĂ€gga mig, dĂ„ skulle jag slockna igen.</p> <p>»Jag behöver inteâŠÂ«</p> <p>»Jag skulle aldrig ha betett mig sĂ„ hĂ€r om det inte vore för att mitt uppdrag Ă€r sĂ„ viktigt.«</p> <p>»âŠbehöver inte dina droger⊠eller dinaâŠÂ«</p> <p>»Hur tror du att jag har fĂ„tt med mig poliskĂ„ren? Har Anna slagit i dig att det bara Ă€r droger och magi? Det skulle aldrig rĂ€cka sĂ„ hĂ€r lĂ„ngt!«</p> <p>»âŠge mig⊠inte⊠jag vill⊠fri.« UngefĂ€r sĂ„ lĂ€r jag ha lĂ„tit. Jag ville lyssna pĂ„ förhörsbanden senare, men jag hittade dem aldrig.</p> <p>Din mormor tog fram en flaska â ingen företagsetikett, men pĂ„ en bit frystape stod det skrivet »martini« med tuschpenna â och en liten flourtantsplastkopp av plast. Hon hĂ€llde upp martini Ă„t sig sjĂ€lv, sedan tog hon en C-vitamintablett och knaprade i sig den som den var, innan hon svepte det lilla martiniglaset.</p> <p>»Nej, det som har gjort att de stĂ„r bakom mig Ă€r att de helt enkelt har lyssnat pĂ„ mig. De har lyssnat pĂ„ vad jag har att sĂ€ga och de förstĂ„r att vĂ€rldens öde stĂ„r pĂ„ spel.«</p> <p>Jag sĂ„g svarta prickar framför mina ögon, men nĂ€r jag försökte fokusera pĂ„ dem flyttade de sig hela tiden, det var som om de satt fast pĂ„ sjĂ€lva ögonen och bara ville vara i ögonvrĂ„n, de ville bo i skuggorna, de dĂ€r prickarna.</p> <p>»Det hade varit en sak om ni bara hade gjort era egna efterforskningar. <em>Diskret</em>, inte som ni har gjort, bara klampat in och presenterat er pĂ„ den dĂ€r magikerkongressen,« hĂ€r spottade hon, »och Ă€nnu vĂ€rre Ă€r det nĂ€r ni lĂ€gger er i och försöker hindra oss.«</p> <p>»Vad dĂ„, hindra?«</p> <p>»För det första vĂ€grade du hjĂ€lpa mig nĂ€r jag satt arresterad. Dessutom har ni varit och snokat och lagt er i, bĂ„de hos den dĂ€r femöres-siaren Jimmy C, och pĂ„ sjukhuset, och ni har varit och klampat pĂ„ kongressen â hĂ„ll er borta dĂ€rifrĂ„n, vi har ögonen pĂ„ det stĂ€llet â och sĂ„ har ni slösat med min tid med nĂ„got av den dĂ€r patetiska doktor Isâ experiment.«</p> <p>Din mormor skakade pĂ„ huvudet och tog fram en vitamintablett till ur röret i fickan, och lĂ€t tabletten dansa lĂ€ngs knogarna som om det vore ett mynttrick. Hon lade tillbaka den i röret. Hon öppnade den dĂ€r svart-röda vĂ€skan â jag sĂ„g att hon hade mĂ„nga apelsiner dĂ€r i â för att lĂ€gga tillbaka röret, men ocksĂ„ för att ta fram en nyckelknippa. Mina lĂ€genhetsnycklar. Jag mĂ„ste ha fört handen för att kĂ€nna pĂ„ fickan utan att mĂ€rka det, för hon log och sade: »Ja, det Ă€r det. Jag tror jag behĂ„ller dem ett tag.«</p> <p>»Nej!«</p> <p>»Inte? OK, som du vill.« Hon kastade in dem i cellen, jag vĂ€nde mig fort efter dem, bara för att se hur de föll ner genom golvbrunnen, och det lĂ€t som om de landade i nĂ„gon vĂ€ldigt grund vĂ€tska, eftersom jag hörde bĂ„de ett plask och ett bottenslag.</p> <p>Hon stĂ€ngde sin vĂ€ska, och började gĂ„.</p> <p>»SĂ€g till stationssyster nĂ€r hon undersöker dig om du har Ă„ngrat dig vad gĂ€ller mina vĂ€lgörande, lĂ€kande örter. Du mĂ„ste ju ta hand om dig!« Sedan var hon borta.</p> <p>Jag kikade ner i golvbrunnen. Det verkade som om det var ett sluttande, rostigt rör som nycklarna hade fastnat i. Jag lyfte bort golvbrunnen med fingrarna, och körde ner armen. Jag fick för mig att jag nĂ€stan kunde nudda nycklarna vid första försöket, sĂ„ jag lutade mig lite till. DĂ€r kĂ€nde jag dem, nu gĂ€llde det bara att fĂ„ grepp om dem â jag strĂ€ckte armen frĂ„n axeln ner och dĂ„ brakade hela röret loss. Det var nĂ€ra att jag bröt armen och nu var rörledningen frĂ„n cellen trasig â golvbrunnen ledde bara till ett rörschakt â och det fanns ingen chans att jag skulle nĂ„ nycklarna.</p> <p>Om jag mindes rĂ€tt skulle det finnas en lös sten i den hĂ€r cellen men jag var inte pĂ„ humör för att pilla pĂ„ den. Jag ville bara slockna, men dĂ„ kanske jag skulle somna in för gott. Timmarna efter att det svarta pulvergiftet har bitit Ă€r kritiska. Det Ă€r som nĂ€r man fryser ihjĂ€l, du vet? Först verkar det sĂ„ hĂ€rligt och varmt och skönt, man Ă€r sĂ„ lĂ€ttad att kylan har blivit vĂ€rme, man vill bara gĂ„ och lĂ€gga sig i första nĂ€rmsta snödriva och bĂ€dda om sig och ligga och mysa, men sen⊠sen Ă€r det⊠Hmm, det knastrade i huvudet och jag kunde inte riktigt minnas nackdelarna. Jag ville bara somna in för gott, lĂ„ta skuggorna svepa om mig.</p> <p>Om jag skulle be om lite papper sĂ„ jag kunde komponera en avskedsvisa till dig, kanske? Jag gick fram till gallret igen. Jag har sett tvĂ„ sorters celler; den ena dĂ€r man anses sĂ„ farlig att det bara finns en liten lucka dĂ€r de petar in brödsmulorna och hĂ€ller in vattnet (man fĂ„r vara beredd med munnen), och sĂ„ den hĂ€r sorten, dĂ€r en vĂ€gg Ă€r ett enda stort galler för att man aldrig ska kĂ€nna sig lugn eller ifred.</p> <p>Det forsade verkligen ut rök, stora ljusvitgrĂ„ moln, ur den dĂ€r trattgrammofonen. Det pĂ„minde mig om biodling av nĂ„gon anledning. En skiva lĂ„g pĂ„ â en gammal 78-varvare med Corpse-Paint Apathy, enligt konvolutet bredvid â men jag hörde ingenting, jag sĂ„g bara den dĂ€r röken som fyllde korridoren. SĂ„ började det krypa upp skorpioner ur brunnschaktet. De hade vĂ€l bara vĂ€ntat pĂ„ att nĂ„gon skulle paja röret, de jĂ€vlarna! Jag visste att de ville stinga mig. Jag började vrida pĂ„ mig, hittills var de inte sĂ„ nĂ€ra. Om jag skulle börja stampa pĂ„ dem skulle de stinga mig Ă€nnu hellre, men jag sĂ„g ner pĂ„ mina fötter. Det var dĂ„ jag sĂ„g att du hade skrivit nĂ„got pĂ„ mina vita basketkĂ€ngor. Att jag inte mĂ€rkt det tidigare? Jag kunde inte uttyda vad det stod, men det verkade vara magiska skyddssymboler. Jag kĂ€nde mig lugnare.</p> <p>En gĂ„ng, innan jag trodde pĂ„ magi, trĂ€ffade jag en ung tjej som verkade ha lĂ€st en wicca-bok och köpt allt rakt av. Hon rabblade om magiska trefaldsprinciper och trossatser, och jag bara himlade fördomsfullt med ögonen. SĂ„ skulle jag aldrig ha betett mig idag. OK, den dĂ€r tjejen kanske Ă€ndĂ„ inte visste vad hon snackade om â jag trĂ€ffar fortfarande folk som inte gör det, som inte levt med sin magi pĂ„ allvar, som bara köper en viss lĂ€ra, en viss skrift, en viss bibel eller annan bok rakt av, utan att ifrĂ„gasĂ€tta det eller ens testa det, men sĂ„ trĂ€ffar jag sĂ„dana som du. Magi Ă€r inte ens magi för dig, det bara Ă€r. Jag sĂ„g ner pĂ„ mina skor och dĂ„ kĂ€nde jag mig lugnare. Det knastrade i huvudet, men jag kunde andas.</p> <p>Jag lutade ryggen mot norra cellvĂ€ggen, sĂ„ jag hade min högra sida mot gallervĂ€ggen, och andades. Inte somna, inte somna, men andas.</p> <p>»Ăr det hĂ€r?« Jag ryckte till och öppnade ögonen, det var stationssyster. »Ja, det mĂ„ste det vara,« fortsatte hon.</p> <p>Hon öppnade cellgallret, gick in, och stĂ€ngde bakom sig. Ăr inte ens undersökningarna i enrum? Idag var det bara en tillfĂ„ngatagen varg i cellen mitt emot mig, ingen mĂ€nniska â och vargen sov till och med â men jag kĂ€nde mig Ă€ndĂ„ stirrig. Jag blir sĂ„ sĂ„rbar i den hĂ€r sortens celler â de spelar pĂ„ tvĂ„ motsatta fobier samtidigt.</p> <p>Marianne K. hade varit stationssyster i lite mer Ă€n tvĂ„ Ă„r â det var november nu, och hon hade kommit en augustikvĂ€ll â och jag hade alltid tyckt bra om henne. Jag brukade vĂ€nda mig till henne nĂ€r det var nĂ„gon sticka jag inte kunde fĂ„ ut ur fingret, eller nĂ€r jag hade rĂ„kat Ă€ta glas.</p> <p>Som vanligt hade hon en gröngrĂ„ klĂ€nning och ett svart syntetbĂ€lte dĂ€r det dinglade ett tiotal skalpeller, ett par rakknivar och pincetter, och en stor krabbsax.</p> <p>»Jaha,« sade hon. »Hur var det hĂ€r dĂ„?« Hennes röst och ögon var strĂ€nga.</p> <p>»Jag var medvetslös, men jag tror att de har dragit svart pulvergift ur min kropp.«</p> <p>»Ja, det var jag som gjorde det. Har du nĂ„gra efterverkningar?«</p> <p>»Ja, verkligen, jag kĂ€nner mig lite⊠yr i huvudet.«</p> <p>»Ja du, det Ă€r ganska vanligt att man sĂ€ger att man Ă€r âșyr i huvudetâč nĂ€r man Ă€r hĂ€ktad. Jag skulle tro att det Ă€r inbillning, men du kan fĂ„ lite salt om du verkligen tror att det Ă€r pulvergiftet som fortfarande spökar.« Hon gnuggade in salt i sĂ„ren och spolade av med vatten.</p> <p>Jag skrek till.</p> <p>»Sen var det lite andra rutingrejer som vi brukar göra med smutsiga fĂ„ngar,« sade hon. Det hĂ€r var en ny sida av en person som jag hade tyckt om, och det kĂ€ndes overkligt att se.</p> <p>»Som du sĂ€kert förstĂ„r vill vi inte ha nĂ„gra löss och loppor pĂ„ den hĂ€r anstalten,« sade hon. Det var som om hon inte sĂ„g mig.</p> <p>Hon fĂ€llde upp en rakkniv, som blĂ€nkte till i lysrörsskenet.</p> <p>»Vad dĂ„, inga âșlöss,« sade jag, »ni har ju redan skorpioner!«</p> <p>Det kryllade, men hon verkade strunta i dem.</p> <p>»Det Ă€r dĂ€rför jag ska raka av dig hĂ„retâŠÂ« Jag förde instinktivt upp hĂ€nderna till huvudet, och kĂ€nde pĂ„ mitt mörka hĂ„r, men jag sĂ„g hur hon granskade min kropp.</p> <p>»âŠsen fĂ„r vi spola av dig med varmvattenslangen,« sade hon.</p> <p>Jag började grĂ„ta. »SnĂ€lla Marianne,« sade jag, »det Ă€r ju jag, Ginna!«</p> <p>Vi hade fĂ„tt skymtar av varandras ögon â hennes strĂ€nga, mina antagligen rĂ€dda â men det kĂ€ndes som att det var först nu vi fick ögonkontakt. Hennes strĂ€nga min sprack, och hennes ögonbryn höjdes. Hon stĂ€ngde rakkniven, och slĂ€ppte den sĂ„ den dinglade i remmen frĂ„n bĂ€ltet igen. Hon lutade sig fram och försökte ge mig en tröstande kram.</p> <p>Ȉ h, Ginna,« sade hon, »jag vet, menâŠÂ« Hon klappade mig pĂ„ huvudet. »Jag vet ju att du inte har löss, eller om du har det sĂ„ gör det inget för min del. Du kan komma till mig nĂ€r du vill. Ta det lugnt, du Ă€r snart ute hĂ€rifrĂ„n. Du fĂ„r vara stark!«</p> <p>Jag hulkade, och jag tror jag snorade ganska mycket pĂ„ hennes gröngrĂ„ uniform.</p> <p>Hon reste sig och gick ut, och lĂ„ste efter sig igen. Trattgrammofonen klickade.</p> <p>»Skivan tog slut,« sade hon, »vill du höra andra sidan ocksĂ„?«</p> <p>Luften var fortfarande tjock av vit rök som hĂ€ngde kvar, men grammofontratten hade slutat bolma.</p> <p>»Visst,« sade jag tyst.</p> <p>Hon satte pĂ„ skivan igen och det kom Ă€n en gĂ„ng stora puffar. Jag hörde inget annat Ă€n hennes steg bort genom korridoren. Jag sparkade till den nĂ€rmsta skorpionen, vilket gjorde att den flög tillbaka en bit och ryckte vilt med kroppen medan den försökte stinga mig.</p> <p>»Vad skulle du i den dĂ€r brunnen och peta för?« Vem sade det? Jag sĂ„g mig omkring, och tittade pĂ„ cellen mittemot. Det verkade som att varg-djuret hade vaknat dĂ€r.</p> <p>»Det Ă€r liksom inte standard att det kommer upp en massa skorpioner,« vargens röst lĂ€t som en tonĂ„rskille ungefĂ€r, »du mĂ„ste ha sabbat nĂ„got.«</p> <p>»Ett rör. Ett rör gick sönder,« sade jag, »jag försökte fĂ„ upp mina nycklar.«</p> <p>»Jag ska snacka med dem sĂ„ kanske de lĂ€mnar dig ifred.«</p> <p>Jag vet inte hur skorpioner pratar, feromoner eller nĂ„t, sĂ€kert, om de nu kan kommunicera sinsemellan, och jag mĂ€rkte inte att vargen »sade« nĂ„got, men sĂ„ talade han igen:</p> <p>»SĂ„ dĂ€r⊠men sparka dem inte igen. Jag sade att de inte behövde skada dig, att de Ă€ndĂ„ inte kan Ă€ta dig.«</p> <p>»Tror du det Ă€r riktiga?« frĂ„gade jag.</p> <p>»Ja, det Ă€r det. Inte en chans att det Ă€r skolprioner, de kan inte snacka som riktiga skorpioner gör.« S.K.O.L.P.R â syntetiska, kolfiber-omvandlade, lĂ„g-processande robotar. Jag tror att det Ă€r en vandringssĂ€gen.</p> <p>»Har du suttit hĂ€r lĂ€nge?« frĂ„gade jag.</p> <p>»Vad Ă€r det för dag?«</p> <p>»Tredje november.«</p> <p>»Nej, i sĂ„ fall inte sĂ„ lĂ€nge. De tog mig i natt.«</p> <p>»Varför?«</p> <p>»Det verkar vara skottpengar pĂ„ dussinmagiker nu, och jag tror att de debatterar om huruvida varulvar ska rĂ€knas dit eller inte.«</p> <p>»Varulv? Vad Ă€r det? âșVarâč som i âșmanâč, och âșulvâč som i âșvargâč?«</p> <p>»Mmm, precis. Det betyder en man som kan göra om sig till varg, och tvĂ€rt om. Jag vet faktiskt inte vilket jag var först â förvandlingen till varg började komma i början av tonĂ„ren, vilket chockade mig sĂ„ klart, men nĂ„gra av mina tidigaste minnen Ă€r ocksĂ„ att jag springer lĂ€ngs skogsbrynet med jord och ogrĂ€s under mina tassar. Jag har nog alltid vetat att jag inte bara var mĂ€nniska.«</p> <p>»Kan du trolla, eller?«</p> <p>»Inte pĂ„ det sĂ€ttet de menar. Jag ger vĂ€l fan i den dĂ€r mĂ€ssan eller vad det Ă€r de tror att jag vill till. Tror att de kommer att slĂ€ppa mig nĂ€r den Ă€r över, de skjuter bara de som de vet ska dit.« Han tvekade. »OK, visste de vad jag har pĂ„ mitt samvete skulle de nog skjuta mig Ă€ndĂ„, men jag har inget med deras jĂ€vla âșuppdragâč att göra.«</p> <p>»Jag heter Ginna, vad heter du?«</p> <p>»Peter. Du, jag har apelsiner om du vill ha.«</p> <p>»Tack, gĂ€rna.«</p> <p>Han puffade till en apelsin sĂ„ den rullade genom den rökfyllda korridoren. Jag Ă„t upp den, sedan Ă„t jag skalet ocksĂ„, precis som jag sett dig och din mormor göra. NĂ€r min mamma var liten var alla apelsiner besprutade, och man kunde dö om man Ă„t för mycket skal.</p> <p>Jag lade mig pĂ„ britsen och tittade upp i taket. Just det, den dĂ€r sabla Monet:en. Jag vĂ€nde mig om pĂ„ sidan istĂ€llet, och tittade ut Ă„t korridoren. Skivan var pĂ„ vĂ€g att ta slut igen. Jag var arg och svag. Jag slöt ögonen, sĂ„ hörde jag hur min dörr öppnades och stĂ€ngdes. Jag tittade igen, och sĂ„g en ny besökare. Jag satte mig pĂ„ britsen.</p> <p>»Hej, jag heter Cecilia,« sade hon. »En del kallar mig Cecilia Snövit.« Jag kunde förstĂ„ Ă„tminstone en av andledningarna till smeknamnet â hennes lĂ„nga hĂ„r var det vitaste jag har sett. Det bröt av fint mot hennes askgrĂ„ kostym. PĂ„ utsidan av högra lĂ„ret hade hon ett hagelgevĂ€r i ett fastspĂ€nt hölster. Hon sĂ„g ut som en businesskvinna vars business det var att skjuta först och stĂ€lla frĂ„gor sen. Jag gillade henne.</p> <p>»Vem Ă€r du?« frĂ„gade jag. »Jag Ă€r polis, och jag har inte sett dig hĂ€r förut.«</p> <p>»Om det Ă€r du som Ă€r Ginna Fernandez Ă€r jag din advokat,« sade hon, »och jag har nĂ„gra frĂ„gor som jag vill stĂ€lla dig.« Hon tog in pinnstolen frĂ„n korridoren och satte sig pĂ„ den.</p> <p>»Jaha, OK.«</p> <p>»Vet du varför du Ă€r anhĂ„llen?«</p> <p>»Inte riktigt.«</p> <p>»Hur gick det till nĂ€r du blev arresterad?«</p> <p>»Jag skulle precis anhĂ„lla en mordmisstĂ€nkt, men hon har tydligen fĂ„tt poliskĂ„ren med sig i sina sjuka fantasier.«</p> <p>»StĂ€mmer det att du officiellt sett inte hade polisbefogenheter vid tillfĂ€llet?«</p> <p>»Ja, i princip, men det finns det ju ingen som egentligen har efter det dĂ€r som hĂ€nde med borgmĂ€staren för nĂ„gra Ă„r sedan. PoliskĂ„ren Ă€r ju inte en statlig organisation lĂ€ngre, och âșpolisbefogenheterâč Ă€r ganska godtyckligt numera.«</p> <p>»Hade du medlemskap i den hĂ€r kĂ„ren?«</p> <p>»Nej, det hade jag inte.«</p> <p>»Vad heter personen du ville anhĂ„lla?«</p> <p>»Jag vet inte sĂ€kert. Jag har lĂ€rt kĂ€nna hennes dotterdotter, Anna, och vi brukar bara prata om den misstĂ€nkte som âșmormorâč eller âșdin mormorâč.«</p> <p>Jag sĂ„g hur Cecilia antecknade. »Litar du inte pĂ„ förhörsbandspelaren?« frĂ„gade jag.</p> <p>»Nej, det gör jag inte, dessutom kan jag anteckna vissa detaljer jag vill minnas speciellt,« sade hon. »Var utspelade sig detta?«</p> <p>»Vid kylskĂ„psfabriken.« Jag berĂ€ttade om skolan, kĂ€llaren och vad jag trodde om doktor Isâ experiment.</p> <p>»Vad har âșmormorâč för anknytning till doktor Is?« frĂ„gade Cecilia.</p> <p>»Jag tror att doktor Is funderade pĂ„ ett samarbete. Annas mormor har vĂ€l inte helt stĂ€ngt den dörren Ă€n, men jag tror att hon blev vĂ€ldigt besviken över att doktorn visade sig vara en vampyr.«</p> <p>Cecilia höjde ett ögonbryn. »Doktor Is gör alltsĂ„ ingen hemlighet av att hon Ă€r en vampyr?«</p> <p>»Nej, inte sĂ„ vitt jag vet.«</p> <p>»Presenterade hon sig som det nĂ€r ni först fick kontakt?«</p> <p>»Nej, hon sade inte det pĂ„ telefon, men det blev uppenbart nĂ€r vi trĂ€ffades,« sade jag. »Det var inget hon talade om, men det behövde hon inte heller. Det gick liksom inte att dölja.«</p> <p>»Hur verkar relationen vara mellan Annas mormor och doktor Is?«</p> <p>»Den verkar inte sĂ„ god, Ă€ven om bĂ„da verkar dra sig för en öppen konflikt. Annas mormor hĂ„ller pĂ„ med nĂ„gon slags kampanj eller uppdrag just nu, jag har inte riktigt fĂ„tt klarhet i vad det gĂ€ller, och jag har fĂ„tt intrycket att hon vill vĂ€nta till dess att hon vet om doktor Is kan vara ett hinder eller en hjĂ€lp.«</p> <p>»Om det skulle bli konflikt mellan dem, hur skulle du stĂ€lla dig till det?«</p> <p>»Tja, du, jag vet inte. Jag hatar ju bĂ„da,« sade jag, och det fick Cecilia att le.</p> <p>»Hur verkade hon mĂ„, doktor Is? Var hon i bra fysisk form? Mentalt stabil?«</p> <p>»Hon verkar ganska oberĂ€knelig, hon skrĂ€mmer mig lite. Mmm⊠varför frĂ„gar du mig en massa saker om doktor Is om du Ă€r <em>min</em> advokat?«</p> <p>»Jag har tagit ditt fall pro bono, eftersom jag hoppas kunna fĂ„ information till ett sidoprojekt jag har hĂ„llit pĂ„ med nĂ„gra Ă„r, som gĂ€ller doktor Is.«</p> <p>»Pro bono? Jag kan nog fixa lite pengar om det Ă€r sĂ„.« Vete fan hur, tĂ€nkte jag, men jag gillade inte att bli pressad och inte veta vad som gĂ€llde.</p> <p>»Jag föredrar det hĂ€r arrangemanget.«</p> <p>»BerĂ€tta om varför du Ă€r sĂ„ nyfiken pĂ„ doktor Is, sĂ„ kanske vi kan samarbeta.«</p> <p>»Första gĂ„ngen jag trĂ€ffade Doktor Is var nĂ€r hon handledde mitt examensarbete pĂ„ gymnasiet. DĂ„ kĂ€nde jag inte till smeknamnet âșIsâč, förstĂ„s. Vi anvĂ€nde hennes riktiga namn, vad var det nu, nĂ„gonting âș-hjĂ€rtaâč, inte âșlejonhjĂ€rtaâč men typ. Jag vet inte om det hĂ€r var före eller efter de dĂ€r kryotekniska experimenten som gav henne öknamnet Is. Före tror jag.«</p> <p>Cecilia strĂ€ckte pĂ„ sina ben, och lade fötterna omlott, innan hon fortsatte.</p> <p>»Jag gillade henne aldrig. Det verkade som att hon verkligen var ute efter att jag skulle fĂ„ underkĂ€nt pĂ„ mitt arbete. Hon hyste nĂ„got slags agg mot det jag skrev om. âșHistoriska kolföreningarâč, hade jag tĂ€nkt att mitt arbete skulle heta. Hon tyckte nog inte att jag lade ner tillrĂ€ckligt med sjĂ€l och hjĂ€rta i det, att jag inte var tillrĂ€ckligt passionerad. Det lĂ„g kanske nĂ„got i det. Jag brydde mig mest om mitt godkĂ€nt, och hon gav mig inte det. Jag uppfyllde alla kraven pĂ„ pappret, jag lĂ€ste lĂ€roplanen noga, men hon bara rev mitt arbete och sade âșKom tillbaka nĂ€r du har insett att vetenskap inte Ă€r nĂ„got utan passion.âč«</p> <p>Ur bröstfickan pĂ„ den grĂ„ kostymen tog hon fram ett litet cigarettetui av plĂ„t, som hon öppnade. I den lĂ„g det samlarbilder, fĂ€rgbilder av olika slag. Typ filmisar. Bilderna verkade inte vara frĂ„n en och samma serie. En del var klistermĂ€rken, andra bara tryckta smĂ„ kort.</p> <p>Hon letade lite bland dem, det mĂ€rktes att hon tyckte om den hĂ€r asken. Hon hittade en gammal bild som hon visade mig. »No. 49. Doktor Is.« stod det tryckt under, i en stil som verkade modern för mĂ„nga decennier sedan. Jag tog bilden, vĂ€nde pĂ„ den och lĂ€ste baksidestexten. »Akademiska berömdheter. No. 49. Doktor Is blev kĂ€nd genom sina banbrytande praktiska resultat med nedfrysning av mĂ€nniskor. Av vissa illa ansedd som vetenskapare eftersom hennes experiment ej har gĂ„tt att upprepa av oberoende forskare. Hon Ă€r dock mycket uppskattad av mĂ„nga patienter som fĂ„tt livet rĂ€ddat genom att bli nedfrysta i vĂ€ntan pĂ„ en organdonation eller pĂ„ en svĂ„rtillgĂ€nglig operation.« Jag lĂ€mnade tillbaka kortet.</p> <p>»Hon suger ut vĂ€rmen, livsvĂ€rmen,« sade Cecilia. »Det Ă€r sĂ„ hon gör det, och det Ă€r dĂ€rför andra forskare inte har kunnat fĂ„ samma resultat. De Ă€r inte vampyrer.«</p> <p>Hon lade ifrĂ„n sig anteckningsblocket, tog fram en kniv och började vĂ€ssa sin blyertspenna med den.</p> <p>»NĂ„gra Ă„r efter skolan, men innan jag hade pĂ„börjat min juristutbildning, var jag ute och reste. Jag ville göra den dĂ€r stora resan, resa sig trött pĂ„ resandet och komma ifrĂ„n gymnasiet, familjen, hemstaden och umgĂ€nget. Jag ville till olika lĂ€nder, jag hade ingen resplan, jag ville bara fĂ„ lite damm pĂ„ skorna.«</p> <p>»Det var i en bar i Saigon⊠eller jag vet inte ens om jag ska kalla det bar, och det var nog inte ens i Saigon heller. Kanske inte ens i vad som dĂ„ hette Asien. Jag minns i alla fall sjĂ€lva haket. Rökigt, och svalt. Det var en kylig natt, Ă€ndĂ„ stod en flĂ€kt pĂ„. Bartendern gav mig en nick nĂ€r jag kom in; jag lĂ„tsades förstĂ„ varför och nickade tillbaka.«</p> <p>Hon blĂ„ste pennskrĂ€pet frĂ„n kniven och stoppade ner den i kĂ€ngskaftet, och tog upp anteckningsblocket och lĂ€t pennan vila mot.</p> <p>»Det var mycket folk som trĂ€ngdes vid bardisken och vid stolarna vid dörren, men det fanns ett bord lĂ€ngst in dĂ€r det bara satt en person. Jag blev förvĂ„nad över att jag kĂ€nde igen henne. Det var min gamla kemilĂ€rare â doktor Is. Hennes korpsvarta hĂ„r hade blivit lĂ€ngre, och hennes sĂ„riga armar och ansikte stack fram ur en rutig, alldeles för stor flanellskjorta dĂ€r armarna var upprullade. Jag var sĂ„ glad över att se ett bekant ansikte, sĂ„ jag slog mig ner. Bartendern gav mig en misstĂ€nksam blick.«</p> <p>Cecilia började rita och cirkla pĂ„ sitt anteckningsblock. Telefonklotter.</p> <p>»âșKommer du ihĂ„g mig?âč frĂ„gade jag. Hon tittade upp frĂ„n sitt tomma glas, och jag hade aldrig sett hennes ögon sĂ„ kattlika innan. Hon sĂ„g pĂ„ mig, innan hon sa, utan att hĂ€lsa, âșHar du hittat din passion Ă€n?âč«</p> <p>Hon satte sig mer upprĂ€tt igen, och gjorde en konstpaus.</p> <p>»âșNej,âč svarade jag, vilket var sant, och sen âșmen jag har börjat förstĂ„ vad du menade,âč vilket inte var det, och det tror jag hon visste. âșTja, jag vet inteâč, sade hon. âșVill du ha en drink eller nĂ„got? Vin kanske?âč Jag var inte vampyr pĂ„ den tiden â hade aldrig ens trĂ€ffat nĂ„gon â men jag ville spela tuff. âșJag dricker aldrig⊠vin,âč sade jag, jag sade det som Bela Lugosi i <em>Dracula</em>, med ett europeiskt r. âșI never drrink⊠wine.âč Jag trodde jag var tuff och rolig, men hon sĂ„g sĂ„ skyldig ut, och hon slog ner blicken. âșVad Ă€r det? Vad hĂ€nde?âč undrade jag, och dĂ„ lyfte hon ansiktet och blottade sina tĂ€nder. Hon slog ihop dem, och sade sedan âșInte jag heller.âč Jag tappade andan.«</p> <p>»Vad, dĂ„, du visste inte att hon var vampyr?« sade jag.</p> <p>»Nej, precis. Hon hade nog inte varit det pĂ„ den tiden jag hade henne som lĂ€rare. Det var svĂ„rare för vampyrer dĂ„, eftersom det fanns sol. Jag gick upp till baren, och bad om en grapefruktdryck med sprit i. Bartendern gjorde nĂ„got slags religiöst tecken som om jag skulle anfalla honom, och gav mig sedan drinken. Jag fick exakt vĂ€xel tillbaka ocksĂ„. Jag satte mig vid bordet igen, och tittade pĂ„ doktorn. âșVisa mig,âč sade jag. âșVisa mig nattenâč.«</p> <p>Jag himlade med ögonen (»pĂ„ Ginna-vis,« kanke du skulle sĂ€ga) nĂ€r Cecilia sade det dĂ€r sista. Hon fortsatte.</p> <p>»âșDu Ă€r ju knĂ€pp,âč svarade doktorn. âșTror du att du Ă€r tuff, eller? VĂ€ntar du dig att bli invigd, sĂ„ vi kan jaga tillsammans, springa över hustaken med mĂ„nskenet spelande pĂ„ vĂ„ra nakna ryggar, lĂ„ta vĂ„ra glimmande ögon spegla vĂ„rt bytes skrĂ€mda blick, kĂ€nna vĂ„ra tĂ€nder sjunka in i nĂ„gons hals och kĂ€nna blodet strömma genom tvĂ„ personers Ă„dror, frĂ„n den ena till den andra?âč Doktorn sĂ„g pĂ„ mig med förakt i blicken. âșDu. Jag ska visa dig natten.âč«</p> <p>»Var hon ironisk, eller?« undrade jag.</p> <p>»Ja, eller, du ska fĂ„ höra. Vi reste oss upp och gick ut bakdörren. Doktorn tog mig hĂ„rt i armen och stirrade mig i ögonen med de dĂ€r kattögonen âșHade du kanske vĂ€ntat dig bli en del av djungeln, del av besten, del av det röda, smyga omkring i stadens utkanter och dricka dig mĂ€tt pĂ„ de sista spillrorna av en fallande civilisation?âč Vi stod i en stinkande grĂ€nd bakom baren, mellan stora soptunnor dĂ€r tomflaskor lĂ„g i drivor. âșHĂ€r, jag ska visade dig fallande civilisation.âč Doktorn pekade pĂ„ en man som lĂ„g död mellan drivorna; han verkade vara hĂ€rjad av frost och knappt igenkĂ€nnbar som mĂ€nniska. Doktorn sparkade till kroppen, och benen gjorde ett uttorkat ljud nĂ€r de rasslade. âșDet hĂ€r fyllot drack jag i början av natten. Det Ă€r dĂ€rför de Ă€r rĂ€dda för mig dĂ€r inne i baren. Det var inte romantiskt eller fint pĂ„ nĂ„got sĂ€tt. Det var vidrigt.âč«</p> <p>Jag sĂ„g pĂ„ Cecilia pĂ„ det dĂ€r sĂ€ttet som sĂ€ger âșdet du sĂ€ger Ă€cklar mig, jag kan inte stĂ„ för det, berĂ€tta gĂ€rna mer Ă€r du snĂ€llâč.</p> <p>»âșHan var svag,âč sade jag. âșDu var stark.âč Doktorn spottade pĂ„ mig. âșDu Ă€cklar mig mer Ă€n vad jag Ă€cklas av mig sjĂ€lv,âč sade hon. âșĂr det en jĂ€vla krypto-darwinist jag har fĂ„tt pĂ„ halsen? Har du hört talas om inbördes hjĂ€lp nĂ„gon gĂ„ng? Om att det Ă€r de mest <em>vĂ€lanpassade</em> som överlever, inte de »starkaste«? Kom med. Jag ska visa dig vad du tror Ă€r svaghet.âč Vi gick lĂ€ngs bakgator och grĂ€nder. De fĂ„ mĂ€nniskor vi stötte pĂ„ var rĂ€dda för oss, visst, men framför allt sĂ„g de pĂ„ oss med avsmak och förakt. âșTror du fortfarande att det Ă€r romantiskt att vara en nattens varelse?âč Vi kom fram till en skruttig kĂ„kstad. Doktorn pekade pĂ„ ett litet plĂ„tskjul. âșHĂ€r bor en kvinna med sina barn. Mannen jag dödade idag var barnens far. Han hade varit fri frĂ„n spriten i fyra Ă„r och hade precis fĂ„tt ett nytt jobb, han och nĂ„gra vĂ€nner hade startat ett verktygskooperativ och precis fĂ„tt sin första bestĂ€llning. Inte svag direkt. Jag söp ner honom ikvĂ€ll sĂ„ att jag skulle kunna klara av att hantera honom, dricka honom. Beundrar du mig fortfarande? Fan, jag Ă€r smutsig. Jag Ă€r bara ett monster⊠men jag <em>vet</em> att jag Ă€r det. Om du efterstrĂ€var det hĂ€r Ă€r det du som Ă€r monstret hĂ€r.âč Jag var mĂ„llös. Jag hade vĂ€ntat mig gotiska klĂ€nningar, mĂ„nklara nĂ€tter och delade hjĂ€rtslag, saktande puls. Doktorn fortsatte. âșJag trĂ€ffade en crackmissbrukare som brukade rĂ„na för att fĂ„ ihop till sitt dagsbehov. Ofta blev rĂ„nen till rĂ„nmord. Jag har aldrig trĂ€ffat nĂ„gon som medvetet strĂ€vat efter en sĂ„dan situation⊠förrĂ€n nu.âč«</p> <p>Cecilia tog upp en svart nĂ€sduk, men började inte grĂ„ta. Hon fortsatte sammanbitet. »Du mĂ„ste förstĂ„, Ginna, att jag hade aldrig sett det pĂ„ det viset. Jag hade aldrig insett hur det var, hur högt pris vampyrerna egentligen mĂ„ste betala för sin odödlighet, och framför allt hur mycket andra mĂ€nniskor â för det Ă€r mĂ€nniskor det rör sig om â mĂ„ste betala. Jag skakade bara pĂ„ huvudet Ă„t doktorn. âșNej,âč sade jag. âșNej, det var inte sĂ„ hĂ€r jag ville att det skulle vara.âč âșJag har en sak till att visa dig,âč sade doktorn och satte tĂ€nderna i min hals. Det var sĂ„ kallt. Det kĂ€ndes som om hjĂ€rnan krympte ihop, du vet nĂ€r man Ă€ter glass vĂ€ldigt fort? Det var som att mina ben började knacka, revbenen spĂ€nde, och blodet, blodĂ„drorna, det brann i dem av kyla. Om du har haft dropp nĂ„gon gĂ„ng, pĂ„ sjukhus? Inte? Om det kommer en luftbubbla i droppet, in i blodet, brukar det göra ont. Det hĂ€r var som det <em>hela tiden</em>, och Ă„t fel hĂ„ll. Mina ögonlock drogs tillbaka och jag kunde bara stirra, jag försökte blunda, försökte svimma. Mina ben vek sig med ett knak, jag sjönk ihop. Jag tror att en arm ocksĂ„ var bruten, jag var sĂ„ skör. âșDet tar ett par dagar att lĂ€ka första gĂ„ngen,âč sade doktorn, âșoch du kanske kommer att förlora medvetandet. Det blir nog inget problem för dig att ta dig upp ur kistan, om de begraver dig, du kommer att vara gĂŽrstark. Du behöver ju inte andas heller. SĂ„ lĂ€nge de inte brĂ€nner dig lĂ€r det vara lugnt.âč«</p> <p>Ăr det inte dĂ€rför man började med begravningar och kremeringar? Att vara sĂ€ker pĂ„ att det som Ă€r avklarat Ă€r avklarat.</p> <p>»Om det Ă„tminstone hade varit pĂ„ fĂ€ltet en bit bort, eller i djungelbrynet, det spelade ingen roll att det inte var mĂ„nsken.. men hĂ€r, pĂ„ fyllan, bakom ett rostigt plĂ„tskjul, en torr och kylig kvĂ€ll. Det var inte sĂ„ hĂ€r jag ville att det skulle vara. âșMen⊠allt du sade⊠om monster?âč sade jag. Doktorn skakade bara pĂ„ huvudet. âșDet dĂ€r? Jag skojade ju bara. Jag Ă€lskar det! Vampyr 4-ever, vĂ€lkommen till klubben, syster! Ah, det Ă€r ett hĂ€rligt liv. Hej dĂ„, nu ska jag hem och lyssna pĂ„ Tear-Canal och dricka absinth.âč«</p> <p>Cynisk och egoistisk. Nu kĂ€nde jag igen den doktor Is vi lĂ€rt kĂ€nna de senaste dagarna.</p> <p>»Jag kunde Ă€ndĂ„ inte slĂ€ppa det. Det blev som hon sagt, jag kunde ta mig upp frĂ„n graven pĂ„ tredje dagen â skrĂ€mde slag pĂ„ nĂ„gra morgonpigga tonĂ„ringar, men det hade jag inget för eftersom jag Ă€ndÄ⊠drack dem kort dĂ€refter. Jag reste runt i vĂ€rlden ett tag, jag var, du vet, âșfasan i nattenâč, innan jag fick ordning pĂ„ skallen. Jag tyckte aldrig mer att vampyrer var romantiska, och jag skulle göra vad som helst för att fĂ„ det ogjort.«</p> <p>»Var det sĂ„ du fick ditt smeknamn? Cecilia Snövit⊠med de iskalla lĂ€pparna?« Jag vĂ„gade knappt sĂ€ga det.</p> <p>»Jag har hjĂ€lpt mĂ„nga, sedan jag blev advokat och pÄ⊠andra sĂ€tt, men mitt blodflĂ€ckade samvete blir jag aldrig av med. Jag har lyckats hĂ„lla gaddarna nĂ„gorlunda i styr de senaste Ă„ren, men i början var jag desperat. Jag var bara en rovkraft, jag hade förlorat sĂ„ mycket.«</p> <p>»SĂ„ du vill alltsĂ„ trĂ€ffa doktor Is för att hĂ€mnas?« frĂ„gade jag.</p> <p>»Nej,« Cecilia skakade pĂ„ huvudet. »Jag vill att hon ska bota mig.«</p> <a href="/magi-kapitel-23">Tillbaka</a><a style="float: right;" href="/magi-kapitel-25">Vidare</a> </body> </html>