đŸ Archived View for idiomdrottning.org âș magi-kapitel-14 captured on 2024-07-09 at 07:15:19. Gemini links have been rewritten to link to archived content
âŹ ïž Previous capture (2020-09-24)
-=-=-=-=-=-=-
Det dÀr med nÀr man Àr född och sÄnt lÄter ju som rena rama skallmÀtningen! Det kan jag inte acceptera.
Jag hade tack och lov inte trĂ€ffat Jimmy C. sedan jag var liten, men det senaste jag hörde var att han jobbade pĂ„ Henriettas, du vet det dĂ€r stora varuhuset som byter namn hela tiden. Jimmys jobb gick ut pĂ„ att gĂ„ omkring civilklĂ€dd â jag skulle mycket vĂ€l kunna tĂ€nka mig att han skulle ha stereotypa detektivklĂ€der, typ trenchcoat och no-shit-sherlockâmössa, helt utan ironi â och spana pĂ„ snattare, misstĂ€nkta rĂ„nare, skejtare, folk med klagomĂ„l pĂ„ produkterna, och pensionĂ€rer.
Usch, jag kan tÀnka mig att det han sÄg som höjdpunkten pÄ sitt jobb var att bevaka omklÀdningsrummen för att se om nÄgon stal klÀder eller bara för att ha nÄgot att kolla pÄ. Jimmy var bland dem som hade ansvaret att kontakta oss poliser och göra en anmÀlan nÀr de upptÀckte stöld, och ryktet pÄ stationen var att det var en överrepresentation av vackra kvinnor bland de som Jimmy observerat och anklagat för stöld. Han var en av de dÀr som kan tafsa med ögonen, om du förstÄr vad jag menar.
Jag hatade kanske honom, men jag sÄg inte kopplingen till din mormor eller varför hon tyckte att han skulle dö.
Hemma hos Jimmy C. gick vi under polis-tapeâavspĂ€rrningen och in. Det luktade instĂ€ngt i det lilla matrummet, delvis frĂ„n el-elementen men ocksĂ„ för att nĂ„gon hade dött dĂ€r inne. En kritmarkering visade ungefĂ€r var han hade sjunkit ihop och suttit död pĂ„ golvet. De blir inte alltid tydliga profiler, de dĂ€r kritmarkeringarna, det Ă€r inte alltid man kan urskilja armar och ben, inte om personen bara suttit med knĂ€na uppdragna och blödit ut. Rapporten hade sagt att personen som gjort det troligen bara gĂ„tt in, skjutit, och sedan sprungit.
En spelkortsstjÀrna var lagd pÄ köksbordet och jag drog mig till minnes att Jimmy hade försökt roa mig med korttrick. Hmm, den detaljen hade jag inte tÀnkt pÄ pÄ över femton Är, tror jag. Kusligt hur minnet ÀndÄ sparar grejerna man inte direkt letar efter.
Jag tror att det var en spÄstjÀrna, och i mitten lÄg ett ruterÀss. Jag stirrade pÄ en detalj pÄ kortet. Esset hette bokstaven A. Bokstaven A.
»Varför Äkte vi egentligen hit, Anna?« undrade jag. Jag slÀppte inte kortet med blicken.
»För att du ville se det sjÀlv,« sade du.
Jag tog fram anteckningsblock och skrev av kortens konfiguration.
»Kom, vi gÄr,« sade jag, och under den korta vÀgen mot dörren hann jag stirra tillbaka pÄ korten flera gÄnger.
TrÀdgÄrden var lerig och det satt en spade nedstucken i marken. Bara en kort bit frÄn staketet var en polistelefonstolpe, och jag gick bort till den och slog koden för att nÄ stationen.
»Hej, Ed, det hÀr Àr Ginna,« sade jag. »Du, har nÄgon av de dÀr poliserna som sÄrades igÄr rapporterat in?«
»Ja dÄ, alla tre,« svarade Ed.
»DÄ vill jag gÀrna tala med dem, tack.«
»De har gÄtt för dagen. Kom in i morgon förmiddag istÀllet.«