đŸ Archived View for idiomdrottning.org âș magi-kapitel-12 captured on 2024-07-09 at 07:15:17. Gemini links have been rewritten to link to archived content
âŹ ïž Previous capture (2020-09-24)
-=-=-=-=-=-=-
Mannen som din mormor hade mördat igÄr var gatutrollkarl. Vad var kopplingen till det senaste mordoffret, varuhusdetektiven Jimmy C? Det var dÀrför jag ville att vi skulle Äka dit, jag kanske borde ha varit tydligare med det.
Du snörde pÄ dig kÀngorna medan jag rev ut sidan med annonsen och lade den i polisfickan.
Ăven om vĂ„rt besök pĂ„ gĂ„rden hade blivit kort sĂ„ hade fĂ€rden tagit tid, och det var sent nĂ€r vi kom till staden. Jag tog oss först till rekvisitionshuset för att hĂ€mta ut ett nytt tjĂ€nstevapen.
Vi kom dit nÀr de precis skulle skifta ner till kvÀllspersonal. Det var Alice som jobbade dÀr ikvÀll, men hon gav mig bara en igenkÀnnande nick, innan hon koncentrerat tittade ner i en pÀrm hon hade i hÀnderna. Hon Àr trevlig men fokuserad, och jag tror att hon tyckte om att stÄ och jobba ikapp det pappersarbete som de andra ibland kanske slarvat med.
Jag gick in till vapenhyllorna och valde ut en ny naginata. Jag tog en med blÄtt skaft och ett vackert flÀtat band nÀra bladet. Du har rÀtt, de Àr som otÀcka knivspjut. De Àr tunga ocksÄ. Jag tror inte att det blir lÄngvarigt som tjÀnstevapen, men det passar mig oftast, och det kan verkligen vara respektingivande.
Punks brukar inte försöka komma viftande med sina stiletter, moraknivar och trasiga flaskor nÀr jag har naginatan med mig pÄ mina nattpatruller.
En gÄng nÀr jag var liten tog mina dÄvarande fosterförÀldrar med mig pÄ en kryssning, och jag gick för mig sjÀlv pÄ bÄten. Jag ville spela Tetris och jag hade fÄtt nÄgra femmor till arkadmaskinen. I en nisch blev jag hejdad av tvÄ grabbar. Jag var kanske tolv Är eller sÄ, men jag tror ÀndÄ att de kan ha varit yngre Àn mig. Jag förstod inte varför de hejdat mig, och de verkade ocksÄ osÀkra pÄ vad de ville göra, och de rÄdgjorde sinsemellan.
»SkrÀm henne med stiletten,« sade den ena, och den andra tog fram en ihopfÀlld stilett. PÄ min skolgÄrd hade det varit vanligt med kammar som sÄg ut som stiletter, som de tuffa tjejerna hade haft och ibland skrÀmt varandra med, sÄ jag gav bara föremÄlet en nonchalant blick.
DÄ fÀllde han ut bladet; det var blankt och av metall, och ja, det var en riktig kniv. Jag blev stel, och ryggade tillbaka lite. Jag kunde inte sÀga nÄgot. Jag var rÀdd, men det hÀnde inget mer Àn sÄ. Jag tror att de bÄda till slut förstod vad de kunde göra och vad de hade makt att göra, och gick dÀrifrÄn.
Det enda jag kunde tÀnka var »Aldrig mer«.