đŸ Archived View for idiomdrottning.org âș magi-kapitel-05 captured on 2024-07-09 at 07:14:57. Gemini links have been rewritten to link to archived content
âŹ ïž Previous capture (2020-09-24)
-=-=-=-=-=-=-
Vad dÄ, »inte litade pÄ doktorn«? Det var ju du som stÀllde ifrÄn dig din naginata som jag gett till dig. Det var verkligen inte min mening att vi skulle bli inlÄsta i en garderob tillsammans, inte utan utrustning i alla fall.
Du verkade behÄlla lugnet, men pÄ ett, sÄ vitt jag kunde förstÄ, ganska uppgivet sÀtt. Du sopade undan lite av brÄten och skorna frÄn golvet, tog ner en tartanmönstrad filtkjol och anvÀnde den till att sitta pÄ. Garderobslampan var skönt svag och jag blev ocksÄ lugnare, och satte mig ner.
Först satt vi tysta ganska lÀnge.
»Det Àr lite fint hÀr inne ÀndÄ,« sade jag.
»MmmâŠÂ« sade du.
»Ser du nÄgra klÀder du gillar?« undrade jag.
Vi sÄg oss omkring. Det var blommiga klÀnningar, spetsblusar och stickade koftor, sjalar, hattar, skor och kjolar, underklÀder och strumpor, och, i en bananlÄda, sportiga t-tröjor av varumÀrken som inte sÀljs lÀngre.
»Nja, jag gillar vÀl det mesta hÀr inne, men jag kör ju med min stil, du vet.«
»Ja, den jÀrnhÄrda polis-stilen.«
»Du dÄ?«
»Jag skulle kunna tÀnka mig ett par nya jeans, men jag hittar bara manchesterjeans hÀr.«
»Mmm, men jag gillar det. Jag kan lÀtt tÀnka mig att du passar i det!«
»Ska jag prova dem?« sade jag.
»Ja, det kan du vÀl göra.«
Mina egna jeans hade blivit dammiga idag, och slitna var de redan. Jag tog av dem, och frÄn en galje tog jag ner ett par fina manchesterjeans som jag tog pÄ mig.
»För stora, va?« sade jag.
»Ja, lite,« sade du, »men du Àr snygg.«
»Ăsch⊠men de hĂ€r kan jag inte ha.«
Jag bytte tillbaka, och satte mig ner igen, bredvid dig.
»Det hÀr kÀnns hopplöst,« sade du.
»Hur menar du? Har du kollat taket?«
Du reste dig upp, och anvÀnde en trÀgalje till att trycka hÄrt pÄ alla takplattor. De satt som berget.
»Alla golvlister dÄ?«
Du suckade, och tog fram skruvmejseln. VÀggarna var kantade av trÄdhyllor, skokartonger (vissa innehöll skor, andra innehöll⊠annat) och nÄgra gamla seriepocket med Western, 91:an och Benny Guldfot. Du började anvÀnda mejseln för att kÀnna pÄ listen bakom en stor handdukstrave. Ljudet av dina mejselhugg var en vÀlkommen paus frÄn det obehagliga prasslandet och krypandet frÄn vÀgghÄlen.
Efter ett tag avbröt du försöken med en suck.
»AlltsÄ, det kÀnns nÀstan som att listen sitter ihop med vÀggen, att vÀggen liksom Àr gjord med en inbyggd list,« sade du, »eller sÄ har de anvÀnt nÄgot jÀttestarkt lim. Samma sak med listen och golven. Jag förstÄr inte ens konstruktionen.«
Du sÄg dig runt igen. »De hÀr otÀcka hÄlen,« sade du, »kanske jag borde kolla i dem efter nÄgot sÀtt att komma ut?«
»Nej, gör inte det,« sade jag. »det luktar skorpion frÄn dem!«
»Ăr du sĂ€ker?«
»Ja, vad fan tror du!«
Jag blev arg, eller mest ledsen och rÀdd. Det kÀndes som om inget hjÀlpte.
»Hur kÀnns det?« undrade du, »Àr det OK?«
»Det Àr liksom inte OK, inget Àr OK, jag Àr sÄ mabla o-OK med allting, OK?«
»Det hÀr dÄ,« sade du, och kysste mig med dina ljuva körsbÀrslÀppar, »Àr det OK?«
»MmmâŠÂ« svarade jag, och tĂ€nkte att »ja, det Ă€r verkligen OK«.