đŸ Archived View for idiomdrottning.org âș magi-kapitel-02 captured on 2024-07-09 at 07:14:50. Gemini links have been rewritten to link to archived content
âŹ ïž Previous capture (2020-09-24)
-=-=-=-=-=-=-
Jag trodde pÄ din berÀttelse, Anna, men jag behövde höra mer. Jag var trött nÀr polischefen kallat in mig till stationen trots min semester, och sedan direkt skickat ut mig igen, hit till den hÀr gudsförgÀtna gÄrden.
PÄ trottoaren till en tvÀrgata till torget brukade en gatutrollkarl försöka underhÄlla publiken med enkla korttrick. En av hans tvÄ svarta höga hattar lÄg pÄ gatan framför honom, med nÄgra enstaka lockfÄgelmynt i. Det mÀrktes att han inte har hÄllit pÄ speciellt lÀnge, fem, sex Är kanske. Jag hade ÀndÄ ett gott öga till honom eftersom han var en av de fÄ som hade ansökt om tillstÄnd hos oss, för nÄgra Är sedan. Visst, dÄ hade han redan stÄtt ett par Är utan att söka, och visst borde han ha förnyat ansökan för hösten, men tanken var god och jag gillade hans enkla och smakfulla trick.
Din mormor sköt honom i bröstet. Han dog troligen nÀstan omedelbart. Hon sÄrade tre poliser innan de lyckades arrestera henne. Hon vÀgrade prata, sÄ klart. De skadade poliserna verkade ha blivit smittade av hennes galenskap. De hade yrat om att de ville bli insmorda med svidande örter och att jag skulle sjunga för dem, nÀr den svarta ambulansen förde bort dem.
Pistolen lÄg i en plastpÄse nere i bevislagret, i vÀntan pÄ att vi ska skicka den till tjejerna pÄ ballistiska. Vi hade inte sett den modellen tidigare, kanske en modifierad amerikanare. Patronerna var röda men hade en kuslig vikt i handen. Som om de ville bli kyssta.
Pistolen och patronerna var dekorerade med inristade svarta tecken. De flesta av de dÀr tecknen hade jag sett förut. Runor, eller hur? En del verkade vara pÄhittade och Àven nÀr man sÀtter ihop de jag förstÄr till ord sÄ blir det ord som kÀnns fula. Smutsiga. Ord som smakar salt pÄ tungan.
Jag hatar hÀktet och besöker det sÄ sÀllan som möjligt. Jag klÀttrade ner dit och gick fram till din mormors cell. Hon spottade mig i ögat sÄ fort jag kom nÀra. NÀr jag tog fram mitt anteckningsblock för att skriva upp det sÄg jag hennes nyrispade vÀnsterarm. NÀr hade hon hunnit göra det? Varför hade ingen hindrat henne? Det var svÄrt att slita blicken frÄn de dÀr intetsÀgande symbolerna i hennes hud. Jag satte mig pÄ pinnstolen utanför gallret och skrev »spottar mig i ögat, troligtvis med avsikt«. Jag suckade.
»Kommer du att prata nu?« frÄgade jag.
»Ah⊠vad Àr klockan?« sade hon.
»Det Àr runt lunch och du har suttit hÀktad sedan tidigt i morse. Klockan Àr strax efter tolv.« svarade jag.
»Ja, bra,« sade hon, »dÄ kan jag prata.«
»Bra,« sade jag. »Vet du varför du Àr hÀktad?«
»Nej.«
»Du Àr anklagad för att ha skjutit fyra personer, varav en till döds. Tre av de beskjutna Àr poliser.«
»Ja, det kan jag förstĂ„. Ăr jag hĂ€ktad av nĂ„gon mer anledning, konstapeln?«
»Ja, du Àr för fan hÀktad för jÀvligt störigt beteende!«
»NÀr kommer jag att bli frislÀppt? Kan jag fÄ tillbaka mitt vapen, tack? Jag behöver det.«
»Oj, förlÄt, det har kanske blivit ett missförstÄnd,« svarade jag. »Du kommer troligen inte att bli frislÀppt. För du Àr en bov och en samhÀllsfara och det Àr tyvÀrr brottsligt.«
»DÄ fÄr jag be dig att ta upp mördningen i mitt stÀlle, konstapeln. Ta hit vapnet sÄ ska jag berÀtta mer om mitt uppdrag.«
»Nej, det kan jag för fasiken inte acceptera!« skrek jag.
Gumman reste sig hÀftigt upp, sÄ stolen vÀlte bakom henne. Hon klev fram till gallret, och greppade det med bÄda hÀnderna.
»Nu lyssnar du pÄ mig, unga fröken konstapel. Det jag hÄller pÄ med Àr ingen lek. Jag ville inte skada de dÀr tre snutarna men jag ville inte heller bli arresterad.« Hon spottade pÄ mig igen, och fortsatte. »Du kommer att Ängra dig om du inte hjÀlper mig med mitt vÀrv i tid.«
Jag tog nÄgra steg bort frÄn gallret. »Du kan glömma att fÄ ditt vapen. Jag hoppas du tÀnker prata nÀsta gÄng jag Àr hÀr.«