đŸ Archived View for johan.egneblad.se âș dem.gmi captured on 2023-04-19 at 22:24:14. Gemini links have been rewritten to link to archived content
-=-=-=-=-=-=-
Det kÀnns som att den största stormen nu har blÄst förbi, men jag Àr osÀker pÄ var det egentligen landade. SprÄkrÄdets nya chef Lena Lind Palicki föresprÄkar en sÄ kallad dom-reform[1]. Hon hÀvdar att man "skuldbelÀgger och skammar de som inte kan." Vidare refererar hon till tidigare reformer sÄsom pluralreformen och att det tidigare sprÄket nu kÀnns Älderdomligt; sÄ kommer Àven de och dem kÀnnas i framtiden.
Min cyniska reaktion pÄ detta utspel Àr att Palicki söker att fÄ historisk betydelse. Hon vill ha en omvÀlvande sprÄkreform associerad till sig. Min lite mindre illmenande tanke kring detta Àr att hon vill det hÀr ur ett rent socialt perspektiv, hon vill bidra till ett slags sprÄkligt allas lika vÀrde genom att sÀnka sprÄkets nivÄ för alla.
Jag tror det finns en del av förklaringen i den andra tanken. Jag följde debatten ett tag och jag noterade ett mönster som var intressant. Personer med medelklassbakgrund tÀnkte sig att de/dem-distinktionen var ett klassproblem eftersom folk ur den lÀgre klassen kanske klarar sig sÀmre i skolan och dÀrför blir sÀmre pÄ att skilja pÄ de och dem och dÀrmed blir detta en klassmarkör. DÀremot lÀste jag journalister med arbetarbakgrund som motsatte sig en sÄdan hÀr reform just för att det nÀstan vore en förolÀmpning mot dem att göra det i deras namn, för deras skull. Att lÀra sig ett sprÄk ordentligt Àr i sjÀlva verket en mycket demokratisk möjlighet och dÀrmed en positiv klassmarkör som vem som helst kan skaffa sig givet anstrÀngning och ambition. Genom att fördumma sprÄket tas en sÄdan möjlighet ifrÄn dem.
Jag vill ocksÄ bemöta det andra argumentet, att sprÄket utvecklas pÄ ett oundvikligt sÀtt, och att undertonen hÀr verkar vara att det alltid mÄste vara till det bÀttre. Jag tycker att varje reform mÄste vinna bifall pÄ sina egna meriter. Att hÀnvisa till tidigare helt orelaterade reformer Àr snudd pÄ ohederligt. För övrigt Àr jag inte ens sÀker pÄ att pluralreformen var enbart positiv. Jag Àr mitt uppe i Gösta Berlings saga, och pluralformerna i denna finner jag högst klÀdsamma. Endast poesi och litteratur ger skÀl nog att inte skadeskjuta vÄrt stackars sprÄk ytterligare. Vill man anvÀnda "dom" som ett stilistiskt grepp kan jag tycka att man ska fÄ göra det, det Àr varje modern mÀnniskas rÀtt att fÄ bryta mot formens regler för att uttrycka sig mer kraftfullt. Men hur ska vi kunna göra det om det inte lÀngre finns nÄgon form att bryta mot?
För att binda ihop det hela vill jag kalla de tidiga 1900-talets sprÄkreformer för en övning i socialistisk maktfullkomlighet. Man ville vÀl, men alltför omvÀlvande förÀndringar gÄr lÀtt för lÄngt och Àr ofta oÄterkallerliga. LÄt oss inte av vilseledd godhets kasta bort ytterligare en möjlighet att uttrycka oss. Dagens svenska Àr fattig och urvattnad nog som den Àr.