đŸ Archived View for gem.hack.org âș mc âș monstring.gmi captured on 2022-07-16 at 13:35:01. Gemini links have been rewritten to link to archived content
-=-=-=-=-=-=-
Ursprungligen skrivet som inlÀgg i Lysators konferenssystem LysKOM 1993-11-16 11:13. SjÀlva mönstringen tror jag genomfördes 1989.
Jag hade lÀnge funderat pÄ vad jag skulle ta mig till nÀr det skulle bli dags för militÀrtjÀnst. Eftersom jag Àr en ganska fridsam natur hade jag funderat pÄ vapenfri tjÀnst, men jag hade ocksÄ umgÄtts med tankar om att en vapenfri tjÀnst var att godkÀnna ett försvar som jag inte ville ha nÄgot att göra med. Som nÄgra av er kanske vet har jag en högst personlig syn pÄ hur ett försvar vÀrt namnet skall se ut (hej redin!).
Jag bestÀmde mig till slut för att totalvÀgran var det enda rÀtta. Jag ville dock inte fÄ en vÀrre pÄföljd Àn absolut nödvÀndigt sÄ jag tÀnkte lyda alla order fram tills dess att jag kunde framföra mina intentioner direkt till en dagofficer pÄ ett regemente. Detta betyder att jag var fullt beredd att genomgÄ en mönstring, bli utplacerad (egalt var) och till och med göra mig ÄbÀket att, pÄ statens bekostnad, Äka ut till regementet bara för att tala om att jag Àmnade vÀgra tjÀnstgöring.
Eftersom jag hade lÀst min lag visste jag vad som vÀntade mig i form av pÄföljd för tjÀnstgöringsvÀgran. Jag visst ocksÄ att jag skulle dömas för smitning om jag inte infann mig för mönstring eller om jag aldrig dök upp pÄ min tilldelade tjÀnstgöringsplats. Jag filosofereade som sÄ, att det Àr hemskt onödigt att sitta i fÀngelse för bisaker och tÀnkte alltsÄ lyda alla order till en viss grÀns.
SĂ„ kom ordern att jag skulle infinna mig för att genomgĂ„ mönstring pĂ„ Nedre Norrlands VĂ€rnpliktskontor i Ăstersund. Jag lĂ„g hela natten före resan och stirrade i taket. Lite nervös var jag nog allt. LivrĂ€dd. Jag visste vad jag ville, men jag visste inte vad jag skulle bli tvungen att gĂ„ igenom för att komma dit. Eller rĂ€ttare sagt visste jag kanske vad jag *inte* ville...
NĂ„vĂ€l, efter en strapatslik resa till Ăstersund via Sundsvall sĂ„ befann jag mig med en massa andra unga mĂ€n i en stor sal. En malaj, som mĂ„ste fĂ„tt hemska vĂ€rden pĂ„ sin egen mönstring, stod och skrek Ă„t oss vad som skulle hĂ€nda under de tvĂ„ dagarna.
Jag lyssnade bara med ett halv öra men förstod att vi skulle fÄ en skylt med ett nummer pÄ att hÀnga runt halsen sÄ de kunde identifiera oss. Jag blev nummer 21. Vi fick ocksÄ varsin plastmugg som det var meningen att vi skulle fylla med urin av nÄgon orsak. Efter att ha utdelat detta frÄgade malajen med myndig röst och hÀnderna pÄ ryggen:
"NĂ GRA FRĂ GOR?"
Jag strÀckte försiktigt upp handen.
"NĂ . LĂ T HĂRA!"
"Vilken pÄföljd har mönstringsvÀgran?" viskade jag nÀstan fram.
"VAFALLS? TOTALVĂGRAN?"
"NÀe... VÀgran av mönstringen..."
Jag hade tÀnkt som sÄ, att eftersom det var mig fullkomligt egalt var jag skulle hamna som vÀrnpliktigt sÄ behövde de ju inte testa mig och jag behövde inte gÄ igenom allt obehag mönstringen skulle föra med sig. Den order jag fÄtt med posten frÄn försvaret hade specificerat att det var ett lagbrott att inte *infinna* sig till mönstringen. Nu hade jag infunnit mig. Att gÄ igenom mönstringen var en helt annan sak...
Malajen sÄg mycket förvirrad ut och kunde tydligen inte förstÄ vad jag ville sÄ han ringde efter en mönstringsförrÀttare som jag fick upprepa min frÄga för. Hans svar:
"Ăh... Ingen... Eh... Det finns ingen pĂ„följd för vĂ€gran av mönstring. Det hade varit en annan sak om du inte kommit hit... Eh... TĂ€nk dock pĂ„ att du fĂ„r en lĂ€karundersökning ocksĂ„... Och.... Eh... Ja! Ett IQ-test. Du vill vĂ€l veta var du stĂ„r?"
Jag var pÄ vÀg dÀrifrÄn. Jag struntade blankt i lÀkarundersökningar och IQ-test. Jag ville hem igen. MönstringsförrÀttaren sa dÄ de magiska orden "men varför inte prata med psykologen?". Hm. Varför inte? En militÀrpsykolog vore intressant att prata med.
Sagt och gjort. Jag fick gÄ direkt till andradagarnas vÀntrum och sÀtta mig i kön till psykologen. Jag hann kanske observera att medianen pÄ tid inne hos psykologen var ungfÀr tio minuter den lilla stund jag fick sitta i kön. Sedan kom jag in.
Psykologen hade tydligen fÄtt lite information om mig pÄ förhand för han verkade kÀnna till min "vÀgran". LikvÀl började han prata om familjeförhÄllanden och min skolsituation. Jag berÀttade lite allmÀnt om mig sjÀlv och min situation. Vi diskuterade lite allmÀnt kring försvarsfrÄgor och om det eventuellt rÀtta i att ta liv. Han höll med mig om att man inte har rÀtt att ta nÄgon annan mÀnniskas liv bara för att de har en annan politisk uppfattning. Skönt att höra frÄn en militÀrpsykolog.
Efter att han frÄgat mig nÄgot som verkade som mallfrÄgor om intressen och jag hade babblat lite om datorer, programmering, zenbuddhism, te och annat sÄ frÄgade han plötsligt hur jag skulle reagera pÄ en order. Jag berÀttade sanninsgenligt att jag inte kunde veta det, men att jag trodde att det bara fanns tvÄ alternativt: 1) Jag lyder blint eller 2) Jag vÀgrar. Nummer tvÄ infaller dÄ jag fÄr en order som strider mot min egen uppfattning. Nu verkade det som om han tog fram en mall till ur lagret och började följa den.
Han frÄgade om jag hade "suicidala tendenser". Nej, inte nu, men jag har vÀl haft min del av svÄrmod berÀttade jag för hans intresserade öron. Detta var mums tydligen. Han försökte fÄ mig att förstÄ att det var mycket ovanligt med sjÀlvmordstankar hos tonÄringar och att han var myycket nyfiken pÄ mig.
Han fortsatte efter mallen och frÄgade plötsligt:
"Ser du saker?"
"Ja. Utan tvekan."
Hans haka föll ner. Han stirrade gapande pÄ mig. Efter en paus kom han pÄ sig sjÀlv, skrattade till och sa:
"Heh, nej, jag menade att frÄga om du har hallucinationer."
"Ja, det har jag. UngefÀr fem gÄnger per natt, uppdelat pÄ ganska jÀmna intervall har jag vad jag vet Àr hallucinationer. Naturligtvis kan det förekomma i andra fall ocksÄ, men dÄ Àr jag inte medveten om det."
Hans haka föll ner tvÄ hack till. Efter en pinsam paus tyckte jag att det fanns ett behov att förtydliga mig och frÄgade honom dÄ om inte han ocksÄ hade drömmar. Han skrattade förlÀget och noterade frenetiskt nÄgra observationer i sin anteckningsbok. Sedan, som om han inte skulle ha börjat förstÄ mig nu, frÄgade han:
"Hör du röster?"
"Ja."
Hakan föll ner igen. Tjatigt, eller hur? Vilken urbota dum frÄga. Den förtjÀnade det svar den fick. Efter ett tag, en paus som var mer pinsam för honom Àn för mig, skrattade han till och sa:
"Nej, jag menar förstÄs: Hör du röster som inte finns?"
"Det vet jag inte." Jag vÀnder mig bort.
"SÀg nÄgonting!"
"Tja, vad dÄ?"
"Det rÀcker." Jag vÀnder mig tillbaka. "SÀg mig nu, var det bara jag som hörde dig sÀga det dÀr eller sa du det verkligen? Jag kan ju knappast veta, eller hur?"
Han skrattar förlÀget igen och noterat pÄ nytt frenetiskt. Efter detta lilla samtal tycker han sig skyldig att sÀga nÄgot, sÄ han kommer med detta:
"Jag vill varken se dig i försvaret eller i fÀngelse, jag tror du skulle mÄ dÄligt av bÄda. Jag erbjuder dig alltsÄ en frisedel."
Eftersom en frisedel normalt inte Àr nÄgot som man "erbjuds", utan nÄgot som man fÄr vare sig man vill eller inte Àr jag naturligtvis inne pÄ tankar att han testar mig eller nÄgot liknande, sÄ jag tackar nej.
Hans haka faller ner igen och stannar den hÀr gÄngen nere ett bra tag tills han kommer pÄ att sÀga att jag skall ta och nyttja försvarets gÀstfrihet och köka Àrtsoppa och pannkakor. Sedan kan jag komma tillbaka.
Efter lunchen pratar vi lika lÀnge, 40 minuter till, och den hÀr gÄngen "erbjuder" han mig inte lÀngre frisedel, utan jag blir utan pardon befriad frÄn militÀrtjÀnst pÄ grund av "psykologiska eller andra skÀl". Innan jag gÄr nÀmner psykologen att han "inte vill sÀga att jag Àr konstig, men att jag Àr bra underlig". Hans professionella diagnos blir:
Du skapar modeller av vÀrlden och följer sedan dessa modeller snarare Àn vÀrlden som sÄdan. Du lÄter modellerna styra dig i dina handlingar.
Vad betyder nu det? Bygger inte alla modeller av vÀrlden? Jag kÀnner somliga som har modeller de kallar fysik och biologi och andra som har modeller de kalla kristen skapelsetro, men det Àr ÀndÄ modeller. Eller har jag feltolkat den gode psykologen? SÀger han egentligen att jag lever i en egen vÀrld som inte överrensstÀmmer alls med andras?