💾 Archived View for idiomdrottning.org › sandra-skriver-om-skivro-januari-2015 captured on 2022-04-28 at 17:43:27. Gemini links have been rewritten to link to archived content

-=-=-=-=-=-=-

Sandra skriver om skivor, januari 2015

Enya

Jag hade Paint the Sky with Stars när jag var tonåring och tyckte om den, det är en samling med en blandning av dom klassiska hitsen och några nya låtar. Några år senare orkade jag inte lyssna mer på henne. Amarantine låg i min hårddisk och skräpade men orkade aldrig ens höra igenom hela den. Dels tyckte jag hon var pinsam och dels lite trist med sin blandning av reverbade presets och faux folk. Jag har kommit över det och jag har längtat efter att lyssna på det här samlingsalbumet igen. Det är en skiva som är gjord för att fungera som helhet, trots dom gamla låtarna, och bästa spåret för mig är nog Marble Halls eller Boadicea. Ja, nej, jag tycker om den och jag vill ha kvar den. Tack Enya!

Under Byen

Här har vi ju en riktig juvel! Har länge haft en samling med danska Cohen-covers och tyckt att den bästa låten var Under Byens »Jeg er din mand«. Ändå, och detta är så typiskt mitt lyssnande, så gjorde jag inte kopplingen att försöka hitta mer om och av dom. Men nu har jag grävt fram både Det er mig der holder træerne sammen och Samme stof som

stof. Åh, hjälp vad jag tyckte om dom! Att jag älskar postrock är ju ingen nyhet (Audrey, Mire Kay, Oak) och här har vi en clean och bra sådan.

Wolves in the Throne Room

På senare år har jag mer och mer fått upp öronen för klassisk musik och »P2-soundet« men med det har följt både jazz och metal. Jag letar alltid efter bra svartmetall som har ok texter. Sorry att jag är en sån PK-tant men jag orkar fan inte höra på jävla Cannibal Corpse spy ut sina vidriga texter. Jag orkar bara inte det och så är det.

Fick tipset om Wolves in the Throne Room från Adam Koebel och här har vi istället närmast ett gäng meddo-hippies som vill att man ska meditera till deras grymtanden och långa flödande ackordföljder, och då hoppade jag genast ombord.

Kollar upp lite mer om dom och det verkar som att dom inom metalkretsarna är »Usch, ›det där‹ bandet«. Ett band som alla har hört till leda, typ. För mig spelar det ingen roll utan jag ställer gärna mina öron till förfogande för exempelvis Black Cascade.

Fireworks Ensemble

Till skillnad från dom andra så är denna inte ny (eller i fallet Enya, nygammal eftersom det var en återskaffad tonårsskiva) men den har blivit aktuell på nytt. Senaste året har deras skiva som är en cover av hela Stravinskijs The Rite of Spring varit ett av mina absoluta favoritalbum, och mest lyssnade album också.

Anledningen till att jag tar upp den igen är att jag precis har fått reda på att flera spår från baksidan av den är med i långfilmen Stjärnornas Krig! Att jag aldrig gjort den kopplingen skäms jag lite för, men jag tog bara för givet att det var all John Williams, all the time (med uppenbara avstamp i Korngold såklart). Plus att jag hade svårt att tänka mig att modernismen skulle ha inträffat »för länge sedan i en galax långt borta«.

För dom som är ovana vid klassisk musik så kan ju ett sätt att värma upp till denna kanske lite utmanande skiva vara att kolla på Fantasia. När det är dinosaurier så spelar dom denna balett i sin helhet och det är ett av dom mer lyckade inslagen i den filmen.

(Uppdatering sommaren 2015: I Stockholm gjorde dom en uppsättning av en

nykoreograferad vårofferbalett i våras. Tema sexuella övergrepp. Ugh.

Har inte riktigt tagit fram den här skivan sen dess. Allt som är fast

förflyktigas.)

Judee Sill

Åh, hur kan jag ha missat detta snille! Hälften singer-songwriter, hälften Bach, typ! Fantastisk musik, fantastisk röst, weird texter. Skivorna är från 1971 (den självbetitlade) och 1972 (Heart Food). Jag har hittills mest lyssnat på den första och är helt såld. Väldigt catchy samtidigt som det är annorlunda, det känns både nytt och hemma. Det är svårt att säga så mycket mer. Vad är det för sorts musik? Något alldeles eget samtidigt som det passar bra in i det sammanhanget av tonsättar-folkmusik. Genialt är vad det är.

(Uppdatering sommaren 2015: Av dessa alla skivor är det Judee Sill jag

lyssnat absolut mest på, sen Under Byen och till sist Wolves. Dom andra

har jag inte hört så mkt på.)