💾 Archived View for gmi.noulin.net › mobileNews › 3053.gmi captured on 2021-12-05 at 23:47:19. Gemini links have been rewritten to link to archived content
⬅️ Previous capture (2021-12-03)
-=-=-=-=-=-=-
Publicerad i dag 06:36
Skattes nkningar r bra, men de f r inte g ut ver v lf rden. Det s ger
Vinay och Sujataha Kapoor som flyttade fr n Indien till Sverige f r sju r
sedan. Deras s ner r f dda h r.
Vi lskar Sverige, s ger de b da n stan i mun p varandra.
Den sociala v lf rden med fri sjukv rd och daghem r fantastisk, s ger
Sujataha Kapoor. V r ldsta son Tanmay, fem r, fick plats p dagis direkt n r
han var ett drygt r. Men f r Krish, 15 m nader, var det p h ret.
Annons:
Det r en enorm babyboom i Malm . F rra veckan fick BB st nga och skickade
blivande m drar ver bron till K penhamn. B de Vinay och Sujataha Kapoor
arbetar i telecombranschen och tj nar tillsammans cirka en miljon kronor om
ret.
Visst har vi m rkt av jobb skatteavdragen n r l nen kommer, s ger Vinay
Kapoor. Och mer pengar i fickan g r att vi kan spendera mera vilket i sin tur
skapar fler arbetstillf llen.
S visst ger l gre skatter fler jobb. Men skattes nkningar f r som sagt inte g
ut ver v lf rden.
Man f r inte heller ta ut f r h ga skatter, det bromsar ekonomin. Det r hela
tiden en balansg ng f r en regering.
Vinay och Sujatha Kapoor r p m nga vis ett ovanligt par. Han talar hindi och
hon tamil. De kunde inte tala varandras spr k n r de m ttes. Engelska blev
deras gemensamma spr k och r s fortfarande.
Men nu pratar Tanmay mer svenska n engelska s vi m ste sk rpa oss och prata
mer svenska hemma, s ger Sujataha Kapoor. B da talar mest engelska p sina
arbeten.
Fast jag f rs ker prata svenska med mina arbetskamrater p luncherna, s ger
Sujataha. N r Krish f ddes tog Vinay pappa ledigt i tv m nader.
Mina v nner hemma i Indien blev oerh rt f rv nade ver detta, s ger Sujataha
Kapoor.
Mot slutet av intervjun s ger Vinay n got som avsl jar att paret har blivit
ganska svenskt:
Jag hoppas jag inte sagt n got som grannarna kommer att ogilla. Men han s ger
det med ett stort leende.
Ole Rotheborg