đŸ’Ÿ Archived View for idiomdrottning.org â€ș magi-kapitel-43 â€ș index.html captured on 2020-11-07 at 01:43:13.

View Raw

More Information

âŹ…ïž Previous capture (2020-09-24)

âžĄïž Next capture (2024-07-09)

-=-=-=-=-=-=-

<!DOCTYPE html lang="se">
<html xmlns="http://www.w3.org/1999/xhtml" xml:lang="se" lang="se" dir="ltr">
<head><title>HjÀrter Ätta -- Anna</title>
<meta http-equiv="Content-Type" content="text/html;charset=utf-8" />

<meta name="dc.title" content="HjÀrter Ätta -- Anna"/>
<meta name="dc.created" content="2017-07-21 00:00:36 +0200"/>
<meta name="dc.creator" content="Idiomdrottning"/>
<meta name="dc.license" content="http://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0/"/>

<link rel="alternate" type="application/atom+xml" title="Idiomdrottning" href="https://idiomdrottning.org/blog" />
<link rel="alternate" type="application/atom+xml" title="Idiomdrottning—" href="https://idiomdrottning.org/blog/" />
<link rel="prev" href="/magi-kapitel-42"/><link rel="next" href="/magi-kapitel-44"/>
  <style type="text/css">
    h1, h2, h3, h4, h5, h6, h7 {text-align: center; font-style:italic;}
    h2 { margin-top: 3em; }
    a {color:#321eb0;}
    a:visited {color:#9c1eb0;}
    body {max-width: 45em; margin-left:auto; margin-right:auto; background-color: white; color: black;}
    ol {list-style-type: lower-alpha; color: #b0381e;}
  </style>
  <link rel="icon" type="image/png" href="/favicon.png" />
</head>
  <body style="margin-bottom: 12em;">
    <p style="text-align:center;"><a href="https://idiomdrottning.org/" style="border:none;"><img style="border:none; width: 154px; margin: auto; margin-right: auto;" src="https://idiomdrottning.org/idiomdrottning_just_thistle.png" alt="Idiomdrottning’s homepage"/></a></p>
      <h1 id="hjĂ€rter-Ă„tta--anna">HjĂ€rter Ă„tta – Anna</h1>

<p>Ja, den dÀr jobbiga polisfighten! Jag pallar inte sÄnt. Jag var
tvungen att anvÀnda en farlig, avancerad meditationsteknik för att
poliserna skulle frysa pÄ stÀllet, medan jag lÀt Demona och
lielivvakterna slÄ upp de stora trÀportarna och slÀppa in alla de
nyanlÀnda kongressbesökarna. Det var i sista minuten, jag hann precis
se hur poliserna började röra sig igen nÀr min besvÀrjelse slÀppte.
Jag hade migrÀn i tre dagar efterÄt.</p>

<p>Du var en av de sista som kom in, tror jag, Àven om jag började tappa
bort alla nu. Jag kÀnde mig helt svimfÀrdig, Demona tvingade Stefan
och Cecilia att bÀra omkring mig ett tag. Jag sÄg inte ens hur
dörrarna slogs igen – jag hade rotatorisk yrsel – men jag hörde det,
och kÀnde ekdoften.</p>

<p>Jag kom till sans uppe i livvaktsrummet nÀr Konrad hotade att bjuda
mig pÄ kaffe. Jag lyckades kvickna till i tid innan min kropp fick i
sig det nyrostade giftet, och jag Ät Ànnu en apelsin i stÀllet.</p>

<p>»Var Àr Ginna?« frÄgade jag.</p>

<p>»SÄg du inte henne gÄ in?« sade Konrad.</p>

<p>»Ja, men jag har inte sett henne sedan dess.«</p>

<p>»Hon Àr vÀl hÀr nÄgonstans. Jag tror att Demona vill se dig, hon sade
nÄgot om nÄgon hon ville att du skulle trÀffa igen.«</p>

<p>»Ofelia Carmen Desoto, sÀkert.«</p>

<p>»Har du trÀffat henne och överlevt?«</p>

<p>»Ja, i förmiddags. HÀlsa Demona att jag snart letar upp henne, jag ska
bara se om jag hittar Ginna igen.«</p>

<p>»All right.«</p>

<p>Det hade varit svÄrt nog att hitta nÄgon nere i folkmassan nÀr det
bara var utstÀllarna och de tidigaste, mest otÄliga besökarna. Nu var
det fullt, och mÄnga var skÀrrade efter polisfighten, och de andra var
ivriga att se de olika montrarna.</p>

<p>I kön till en vÀnsterhandspalmist trÀffade jag Jin och Bananen.</p>

<p>»Hej!« sade jag. »Vad gör ni hÀr downtown?«</p>

<p>»Jag har lite tid över medan jag vÀntar pÄ Steve,« sade Jin, »och sÄ
kanske jag kan fÄ en glimt av hur Stefan jobbar.«</p>

<p>Bananen var tyst, och jag kunde inte fÄ kontakt med hennes ögon,
slutna, trötta, med stora, mörka ringar under.</p>

<p>»Hur kom du tillbaka, Bananen?«</p>

<p>»Tillbaka?« Hon svarade slÀpigt, som om hon inte lyssnade. »Jag har
inte kommit tillbaka.«</p>

<p>Jin hajade till. »Talar du nu? Var har du varit, Bananen?« Inget svar.
Han vÀnde sig till mig. »Hon har inte pratat sedan hon kom tillbaka
efter att ha gÄtt med odjuret.«</p>

<p>»Jag har inte kommit tillbaka,« sade hon igen.</p>

<p>»Var Àr du?« frÄgade jag.</p>

<p>»Jag Àr pÄ botten av havet,« svarade hon.</p>

<p>»Vill du ha nÄgot?« frÄgade Jin. »Falafel? NÄgot att dricka?«</p>

<p>»Jag kan inte andas,« sade hon.</p>

<p>DĂ„ kom Demona Vampirica förbi pĂ„ sina rullskridskor. ȁh, Anna, var har
du varit?«</p>

<p>Jag blev helt distraherad. »Öhm
 efter att polisblockaden bröts,
menar du?«</p>

<p>»Ja, bÄde efter och före,« sade Demona. »Jag har inte sett dig sedan
du trÀffade Ginna igen.«</p>

<p>»Jag vet inte riktigt var hon Àr nu,« sade jag.</p>

<p>ȁh, synd, det vore bra om hon var med pĂ„ den hĂ€r grejen. Du kan
behöva ett ankare.«</p>

<p>»Ankare? Vad Àr det för töntmagi?«</p>

<p>»Hmm!« fnös Demona. »Leta upp mig igen sÄ fort du har tid. Jag kommer
att hÄlla mig i utkanterna.«</p>

<p>Jin petade mig i axeln. »Jag sÄg förresten Laurie hÀr nÄgonstans,«
sade han. »Hon kanske kan hjÀlpa oss med Bananen, hon verkar ju veta
en del om havet.«</p>

<p>Jag rös. »Var sÄg du henne?«</p>

<p>»Det var nÀr vi gick in, och hon Àr nog inte kvar dÀr, men hon sade
att hon hade skrivit upp sig pÄ paneldiskussionen om magisk musik.«
Jin tog fram en sladdrig pappersbroschyr. »I aulan, men det börjar
inte förrÀn om en timme.«</p>

<p>»Aula?« sade jag. »Har biblioteket en aula?«</p>

<p>»Ja, jag vet,« sade Jin, »det Àr osmakligt, men det Àr nog en
kvarleva. Huset Àr ju sÄ gammalt.«</p>

<p>»SnÀlla Jin, aula Àr det vÀrsta jag vet!«</p>

<p>»Samma hÀr,« sade Jin. »Vi behöver verkligen inte gÄ dit.«</p>

<p>»Jo, kom igen,« sade jag, »men vi fÄr snabba oss, för jag har lite
annat att göra.«</p>

<p>»Ja, jag hörde det. Kom dÄ.«</p>

<p>Aulan var som en labyrint; dels hade den snirkliga vÀggar som var tvÄ
lager tjockt, repigt plexiglas med ett lager grumligt dyvatten mellan,
och det rikt texturerade betonggolvet var överallt delat med trappor,
plattformar och avsatser. Listen mellan golvet och plexiglasvÀggarna
var gjord av sliten aluminium.</p>

<p>Laurie satt för sig sjÀlv i en klassisk, vacker stÄlrullstol. Hon hade
en tartanrutig plÀd svept runt fiskstjÀrten (»över knÀna«, höll jag pÄ
att sÀga) och en annan om axlarna och huvudet. Det var skönt att
paneldebatten inte hade börjat Àn. Om jag kÀnde henne rÀtt skulle hon
hypnotisera alla i publiken och drÀnka dem, eller döda dem, eller jag
vet inte vad och jag vet inte varför hon gjorde som hon gjorde.</p>

<p>Vill hon ens, eller Àr det en tvÄngstanke? Jag brukade tro att vi var
mer Àn vÄra hangups och mönster. Nu Àr jag inte sÄ sÀker lÀngre.
Ofelia Carmen Desoto verkade ha byggt hela sin magi pÄ att ge sig hÀn
den dÀr programmeringen, Laurie lika sÄ. Jenny visade det dÀr för mig
en gÄng; det sades att de som försökte leva det perfekta livet gick
den högra handens stig. Den vÀnstra handens stig var till för de som
levde ett liv i lusta, som Ă„t knark och glass varje dag.</p>

<p>»Anna,« sade Laurie nÀr vi fick syn pÄ varandra, och hon stirrade hÄrt
pÄ mig. Jag var nÀra att sÀga att hennes ögon var som pÀrlor, men det
var ju absolut tvÀrtom. PÀrlor Àr bleka kopior av sirenögon.</p>

<p>»Anna,« fortsatte hon, »jag vill att du ska vara kvar hos mig. Följ
med mig ner nÀr det hÀr jippot Àr över.«</p>

<p>»Jag tror inte att det kommer att hÀnda,« sade jag. »Du borde ha
berÀttat innan vad du tÀnkte göra, den dÀr gÄngen. Du bröt
förtroendet.«</p>

<p>»Jag vÄgade inte frÄga innan, eftersom jag var rÀdd att du skulle sÀga
nej.«</p>

<p>»Just dÀrför!« sade jag. »SjÀlvklart skulle jag sÀga nej.«</p>

<p>»Min mamma sade alltid att be snÀllt Àr att be om ett nej,« sade hon.</p>

<p>»Du sade ju att du inte hade nÄgon mamma? Synd, eftersom hon kanske
kunde ha lÀrt dig att inte tvinga!«</p>

<p>»Anna,« sade Jin försynt. Ȁr det hĂ€r verkligen rĂ€tt tillfĂ€lle? Vi ska
ju ÀndÄ trots allt be Laurie om en tjÀnst.«</p>

<p>»Va!« sade Laurie. »Det kan ni ju glömma! Vilken frÀckhet! Först
skÀlla ut mig, sedan be om tjÀnster.«</p>

<p>»Jag tÀnker inte be om ursÀkt,« sade vi i mun pÄ varandra.</p>

<p>»Hej, Laurie,« sade Jin. »Jag vet inte om du kommer ihÄg mig? Jag bor
ocksÄ i höststaden och jag tror att vi har pratat nÄgon gÄng.«</p>

<p>»Nej, det gör jag faktiskt inte,« sade Laurie. »Jag ber om ursÀkt för
att jag inte har lagt dig pÄ minnet.«</p>

<p>»Hur kan du be om ursÀkt för det, men inte för att du krÀnkte min
kropp och nÀstan dödade mig?« sade jag</p>

<p>»Kan jag hjÀlpa dig med nÄgot?« sade hon till Jin. Hon ignorerade mig
och ville inte möta min blick.</p>

<p>»Jo,« började Jin, »Det Àr sÄ hÀr: min vÀn Bananen Àr pÄ botten av
havet och jag undrade om du kan hjÀlpa oss att fÄ upp henne.«</p>

<p>Jin var oförskÀmd som inte var solidarisk med mig.</p>

<p>Laurie sÄg sorgset pÄ Bananen. »Aha, odjuret har tagit henne,« sade
hon. »DÀr kan hon fÄ vara. Jag vill att hon ska vara kvar dÀr nere.«</p>

<p>»Det Àr inget odjur,« sade Bananen, »det Àr bara missförstÄtt. Det
lever pÄ saker man Ängrar.«</p>

<p>»Ja, det vet jag,« sade jag, »men jag undrar om det tycker att det
smakar gott.«</p>

<p>»Jag hoppas att hajar Àter upp henne dÀr nere,« sade Laurie surt.</p>

<p>ȁh, sĂ„ hĂ€r djupt finns inga hajar,« sade Bananen, »dĂ€r jag Ă€r Ă€r
vattentrycket sÄ högt att deras brosk och allt skulle gÄ sönder.
Dessutom orkar de inte simma eller röra sig eller nÄgot med den enorma
vattenmassan omkring sig. Ni förstÄr inte hur hÄrt trycket Àr hÀr
nere, det Àr som att ha hela kroppen i ett skruvstÀd.«</p>

<p>»NÄ, det kan du ha,« sade Laurie. »Jag vill inte hjÀlpa dig.«</p>

<p>»Skulle du överhuvudtaget kunna hjÀlpa henne,« sade jag till Laurie,
»eller försöker du bara spela tuff?« Utan att vÀnta pÄ svar pÄ det
frÄgade jag istÀllet Bananen: »Kan du ta dig upp sjÀlv?«</p>

<p>DÄ skrattade hon. »Ta mig upp? Jag kan inte ens öppna ögonen. Det
finns inget liv hÀr nere, bara skrot och salt som flyter in i min
nÀsa, mina lungor.«</p>

<p>Laurie log lite nÀr hon fick höra det. »Borta bra men, heh, hemma
bÀst.«</p>

<p>»Det Àr inte sÄ att saltet svider,« fortsatte Bananen, »det Àr bara sÄ
<em>mycket</em> av det. Jag ligger pÄ en kladdig botten. Om jag kunde röra
mig skulle jag göra Ànglavingar, som i snön nÀr jag var liten.«</p>

<p>»Nej,« sade jag, »inga Ànglar, aldrig nÄgonsin.«</p>

<p>»Du brydde dig aldrig om mig i skolan, Anna. Varför Àr du sÄ
intresserad nu?«</p>

<p>»Jag kanske har lÀrt mig nÄgot sedan den tiden,« sade jag.</p>

<p>»Jaha,« sade Bananen, »du kan ju fortsÀtta kyssa guruns fötter om du
vill. Jag har aldrig ens velat förstÄ det dÀr.«</p>

<p>»Det Àr helt OK med mig,« sade jag. »Det handlar inte om
undergivenhet.«</p>

<p>DÄ kom du, och det behövde jag. »Hej, Anna,« sade du. »Jag hittade en
bekant till mig.«</p>

<p>Det var en jÀttearg och trött lastbilschaufför. Det stod »Lenny« pÄ
hennes namnbricka. Hon stirrade pÄ Bananen. »Hej, Bananen,« sade hon.</p>

<p>Bananen slog upp sina trötta ögonlock och under dem fanns ett par
vitsaltade bottenögon.</p>

<p>»ErkÀnn,« sade bÄda i mun pÄ varandra, »det var du som gjorde det!«</p>

<p>»Gjorde vad?« frÄgade Laurie.</p>

<p>»Dödade min fÀstman och mitt barn,« sade Bananen.</p>

<p>»Det var mer komplicerat Àn sÄ,« sade Lenny, »men nÄgot mÄste du ha
gjort för att de skulle mÄ sÄ dÄligt.«</p>

<p>»Jag? Det var ju du som trÀffade dem sist! Kom med ner hit,« lockade
Bananen, »sÄ ska jag visa dig nÄgot pÄ havets botten.«</p>

<p>Lenny blundade. »Vad var det jag skulle se? Det Àr sÄ mörkt hÀr och
jag kan inte andas.«</p>

<p>»KÀnner du trycket?« sade Bananen.</p>

<p>»Ja. HjÀlp mig hÀrifrÄn! Ge mig luft.«</p>

<p>»Lenny,« sade du, »vad hÀnde?«</p>

<p>»Hon drog ner mig till botten av havet och jag hÄller pÄ att drunkna.«</p>

<p>Laurie log, inte pÄ ett skadeglatt sÀtt utan mer som om det vore
mysigt. Ett sÄnt dÀr igenkÀnnande leende som hos nÄgon som kÀnner sig
trygg.</p>

<p>»SlÀpp mig, för helvete!« sade Lenny. Stora mörka flÀckar bildades
under hennes hud. Det var otÀckast runt ögonen. Nu lÀt hennes röst
kladdig och tjock. »Allt jag sade till polisen var sant. Mitt
vittnesmÄl finns i arkivet.«</p>

<p>Laurie skrattade. »Nej, nu fÄr det vara fÀrdiglekt, i alla fall pÄ min
bakgÄrd,« sade hon. Det sÄg inte ut som om hon gjorde nÄgot, men Lenny
slog i alla fall upp sina ögon. De var blodiga och hon drog ryckigt
efter andan förbi halsens blöta slemhinnor.</p>

<p>NÄgon knackade mig pÄ axeln. Det var Demona Vampirica, som hade hittat
oss i aulan. »DÀr Àr ni ju, bÄda tvÄ,« sade hon.</p>

<p>»Inte just nu, Demona,« sade jag. »Vi hÄller pÄ med en grej.«</p>

<p>»Det hÀr Àr viktigt,« sade hon, »och det behöver inte ta lÄng tid.
Badflickorna klarar vÀl sig utan er ett litet tag.«</p>

<p>»Nej,« sade jag, »vÀnta lite.«</p>

<p>Du tog mig i handen med en uppgiven suck och en ginna-axelryckning och
sade att vi lika gÀrna kunde fÄ det överstökat.</p>

<p>Utanför Ofelia Carmen Desotos sidorum tvÀttade Demona hÀnderna tusen
gÄnger, sedan stÀnkte hon vatten pÄ spegeln tre gÄnger. Den verkade
inte ha blivit avtorkad pÄ lÀnge.</p>

<p>»Ska det inte vara fyra gÄnger?« sade jag, men dÄ öppnades en lucka i
taket och Ofelia Carmen Desoto kom ner.</p>

<p>»Tror du fortfarande att du vet nÄgot om den högra handens stig?« sade
hon.</p>

<p>»Högra handens stig Àr egentligen samma som den vÀnstra,« sade jag.
»BÄda handlar om att ge efter. Det dÀr Àr sÄ jÀvla töntigt, typiskt
magiker att inte kunna behÀrska sig.«</p>

<p>»Det handlar inte om att â€șkunnaâ€č behĂ€rska sig, vi <em>vill</em> ju inte.«</p>


    <a href="/magi-kapitel-42">Tillbaka</a><a style="float: right;" href="/magi-kapitel-44">Vidare</a>
  </body>
</html>