đŸ Archived View for idiomdrottning.org âș magi-kapitel-26 âș index.html captured on 2020-10-31 at 01:39:49.
âŹ ïž Previous capture (2020-09-24)
âĄïž Next capture (2024-07-09)
-=-=-=-=-=-=-
<!DOCTYPE html lang="se"> <html xmlns="http://www.w3.org/1999/xhtml" xml:lang="se" lang="se" dir="ltr"> <head><title>Spader fyra -- Ginna</title> <meta http-equiv="Content-Type" content="text/html;charset=utf-8" /> <meta name="dc.title" content="Spader fyra -- Ginna"/> <meta name="dc.created" content="2017-07-21 00:00:36 +0200"/> <meta name="dc.creator" content="Idiomdrottning"/> <meta name="dc.license" content="http://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0/"/> <link rel="alternate" type="application/atom+xml" title="Idiomdrottning" href="https://idiomdrottning.org/blog" /> <link rel="alternate" type="application/atom+xml" title="Idiomdrottningâ" href="https://idiomdrottning.org/blog/" /> <link rel="prev" href="/magi-kapitel-25"/><link rel="next" href="/magi-kapitel-27"/> <style type="text/css"> h1, h2, h3, h4, h5, h6, h7 {text-align: center; font-style:italic;} h2 { margin-top: 3em; } a {color:#321eb0;} a:visited {color:#9c1eb0;} body {max-width: 45em; margin-left:auto; margin-right:auto; background-color: white; color: black;} ol {list-style-type: lower-alpha; color: #b0381e;} </style> <link rel="icon" type="image/png" href="/favicon.png" /> </head> <body style="margin-bottom: 12em;"> <p style="text-align:center;"><a href="https://idiomdrottning.org/" style="border:none;"><img style="border:none; width: 154px; margin: auto; margin-right: auto;" src="https://idiomdrottning.org/idiomdrottning_just_thistle.png" alt="Idiomdrottningâs homepage"/></a></p> <h1 id="spader-fyra--ginna">Spader fyra â Ginna</h1> <p>Vad dĂ„, »ingenstans att ta vĂ€gen«? Varför sökte du inte upp mig, varför försökte du inte rĂ€dda mig? Du visste att jag var arresterad, du kĂ€nner din mormor, du kunde Ă„tminstone ha försökt!</p> <p>JasĂ„, Bananen Ă€r en kompis till dig? Jag kĂ€nner henne ocksĂ„, lite grann. Hon stod anklagad för mord pĂ„ sin fĂ€stman och sin lilla dotter. Hon fick anklagelsen innan hon visste att de var döda. Hon blev frikĂ€nd, delvis med min hjĂ€lp.</p> <p>Det första som sade mig att hon inte var skyldig var nĂ„got i hennes blick. Visst, hon hade ju motivet â hennes liv var inrutat och fĂ€ngslat i den dĂ€r relationen, hon hade lĂ€mnat skolan tidigt och dragits in i ett barnafödade och en parrelation dĂ€r hon var ganska lĂ„st. Killen hade jobb och hon var hemma sjĂ€lv hela dagarna, i princip utan att trĂ€ffa nĂ„gon. SĂ„ visst, hennes liv har nog pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt blivit bĂ€ttre efter det som hĂ€nde â men nĂ„got sade mig att hennes sorg var Ă€kta, att hon faktiskt hade Ă€lskat inte bara sin lilla dotter â som ocksĂ„ hade hetat Lollo, som sin mor, fast utan banan-smeknamnet, sĂ„ vitt jag vet â utan Ă€ven den dĂ€r killen, Pierre. Jag kunde inte hitta nĂ„got tecken pĂ„ att han skulle ha varit taskig. Hon sade sjĂ€lv att han hade uppmuntrat henne till att börja studera igen, att han kunde gĂ„ ner till halvtid och vara hemma med Lollo om Bananen fick studiebidrag â hon skulle inte ens behöva ta lĂ„n, enligt en berĂ€kning han hade gjort. Ja, jag vet inte.</p> <p>Hennes första advokat försökte fĂ„ henne att erkĂ€nna men att spela pĂ„ att hon skulle inte ha varit vid sina sinnes fulla bruk; jag fick henne att byta advokat, och den nya försvarslinjen var att det skulle ha varit fĂ€stmannen som hade gjort det, och sen begĂ„tt sjĂ€lvmord. Det köpte jag inte riktigt heller. De hade hittat bĂ„de mannen och dottern döda pĂ„ ett motell, ganska lĂ„ngt frĂ„n dĂ€r de bodde med Bananen, och det fanns inga biljetter heller, och resan var inte införd eller planerad i Pierres kalender. Tydligen hade de liftat, Ă€ven om jag bara hittade en som uppgav sig ha gett dem lift en bit, en truckchaufför som hette Lenny.</p> <p>Hon var helt stirrig nĂ€r jag och Lilly tog in henne, Lenny, hon verkade först tro att hon var misstĂ€nkt. Visst, pĂ„ sĂ€tt och vis misstĂ€nkte jag ju alla eftersom jag sĂ„g det som ett öppet fall, men först och frĂ€mst ville jag höra vad hon hade att sĂ€ga.</p> <p>»Liftat? Det vet jag inte,« sade hon, »nĂ€r jag tog upp dem lĂ„g Pierre mer eller mindre medvetslös i diket och jag var nĂ€ra att köra pĂ„ den lilla flickan. Hon kan inte ha varit mer Ă€n tre Ă„r, kanske yngre.«</p> <p>»Vad gjorde du?«</p> <p>»Jag stannade min truck, en bit Ă„t sidan, men den Ă€r ju ganska stor. Jag undrade ett tag om det kunde vara ett trick, att det var rĂ„nare⊠men det lilla barnet⊠Jag gick ur lastbilen och gick nĂ€rmare. Jag sĂ„g hur mannen blödde ur ögonen och vĂ€nde och vred sig som i plĂ„gor. Han verkade helt slĂ€ckt. âșHallĂ„?âč ropade jag. Inget svar. Det var dĂ„ jag tog upp dem till passagerarplatsen i lastbilen. Flickan verkade lugn, men mannen ryckte av och till, huvudet gick runt i stora, lĂ„ngsamma cirklar. Jag frĂ„gade dem â vet inte vad jag vĂ€ntade mig för svar â om jag skulle köra dem till ett sjukhus. Jag började köra, eftersom jag visste att det fanns ett sjukhus lĂ€ngs vĂ€gen. Flickan bara tittade undrande pĂ„ mig, men mannen svarade, med en omĂ€nsklig röst, att han var vilse i det ihĂ„liga. Jag ryckte sĂ€kert till, utbrast âșva?âč eller nĂ„got sĂ„nt, för plötsligt mumlade han till med en mycket verkligare röst. Han undrade var han var. Jag sade som det var, att jag hade hittat dem mitt ute pĂ„ en landsvĂ€g, med bara skog Ă„t ena sidan och vallmofĂ€lt Ă„t andra, och nĂ€rmaste bebyggelse var nĂ„gra kilometer Ă„t det hĂ„ll jag kom ifrĂ„n. Jag frĂ„gade honom igen om jag skulle köra till ett sjukhus. Först skrek han nej, men han Ă€ndrade sig till ja. âșJa, du mĂ„ste nog det,âč sĂ„ var hans ord. Den mumliga mĂ€nskliga rösten försvann och ersattes igen av den dĂ€r andra⊠âșröstenâč. Jag sĂ„g inte riktigt att han rörde pĂ„ lĂ€pparna rĂ€tt, det var som om nĂ„gon försökt synka en dĂ„lig dubbning. Det var svĂ„rt att hĂ„lla ögonen pĂ„ vĂ€gen, och det var för tidigt för att den sena kvĂ€llstrafiken skulle ha avstannat. âșInne i det ihĂ„liga dĂ€r jag Ă€r, dĂ€r kan jag fastna, vĂ€nder mig, vĂ€nder mig insidan ut, och stigen jag skulle ha gĂ„tt pĂ„ Ă€r bortaâč. NĂ„gonting sĂ„nt, det var svĂ„rt att höra. DĂ„ började den lilla flickan banka pĂ„ mannen med knytnĂ€varna. Han vaknade till och sĂ„g att den lilla flickan pekade pĂ„ en smutsig grön van som precis kört om oss. Hans mĂ€nskliga röst ropade till mig att stanna, att de var tvungna att Ă„ka med den dĂ€r bilen. Jag visste inte vad jag skulle göra, men jag tutade och blinkade Ă„t van:en och sĂ„g att den stannade. Jag stannade ocksĂ„, och slĂ€ppte av mina tvĂ„ passagerare. De började gĂ„ mot den andra bilen, hand i hand, men sĂ„ vek sig mannens knĂ€n och han föll framĂ„t, och slog pannan i asfalten. Jag var pĂ„ vĂ€g att gĂ„ tillbaka till honom, men sĂ„ sĂ„g jag hur nĂ„gra mĂ€nniskor bar in honom i van:en.«</p> <p>»SĂ„g du hur de sĂ„g ut?«</p> <p>»Nej, inte riktigt. Jag sĂ„g inte ens om de var tvĂ„ eller tre som bar. Den lilla flickan följde efter dem.«</p> <p>»Tog du registreringsnumret?«</p> <p>»Ja, det gjorde jag faktiskt. Jag skrev det direkt pĂ„ skjortĂ€rmen.«</p> <p>Hon tog upp en vĂ€ska och rotade lite i den, för att ta fram en vit skjorta fullklottrad med ord och nummer. PĂ„ vĂ€nster Ă€rm stod ett nummer hon visade mig och Lilly, som vi skrev av. Vi kollade upp numret sen, och det var faktiskt ett giltigt registreringsnummer till en grön van, ett hemmabygge, men den var belagd med körförbud. Dels hade den inte klarat senaste besiktningen, dels var Ă€garna rapporterade som försvunna och trafikavgiften var inte betald.</p> <p>Lilly lade ner ganska mycket tid pĂ„ att försöka spĂ„ra upp den dĂ€r gröna bilen, och till slut hittade hon den pĂ„ ett skrotupplag. Den sĂ„g inte ut att ha kört pĂ„ mĂ„nga Ă„r.</p> <p>Lennys vittnesmĂ„l, och bristen pĂ„ andra spĂ„r gjorde att Bananen blev frikĂ€nd, Ă€ven om kvĂ€llstidningarna ville annorlunda â de skrev en massa smörja om att Bananens fingeravtryck skulle ha funnits pĂ„ motellet, att en lĂ€sare hade hittat mordvapnet, och sĂ„ vidare. De dĂ€r »bevisen« sĂ„g i alla fall vi aldrig röken av. SpĂ„ret med att det skulle ha varit mannen som gjort det slĂ€pptes ocksĂ„. Visst, flickan hade dött först, och mannen kort dĂ€refter, men allt tydde pĂ„ att det mĂ„ste ha varit spöken eller nĂ„got sĂ„nt som hade gjort det. Ingen i receptionen hade sett nĂ„gon annan gĂ„ förbi, det var stĂ€dpersonalens lediga dag, och dörren var lĂ„st frĂ„n insidan, och fönstret likasĂ„ stĂ€ngt. Golvbrunnen var uppbruten, det var det enda som var ovanligt.</p> <p>Det blev en kort och skonsam rĂ€ttegĂ„ng och sĂ„ vitt jag har vet sĂ„ försöker Bananen skapa sig ett nytt liv och gĂ„ vidare.</p> <p>Vi anstĂ€llde Lenny vid polisen sen, som civilspanare. Hon behöll sitt truckchaffisjobb, det var en undercover-grej, men vi behövde fler ögon pĂ„ vĂ€garna. Lilly gillade henne frĂ„n början, och jag smĂ€lte efter anstĂ€llningsintervjun. De flesta brukade sĂ€ga »Ja, chefen, det lovar jag.« Hon sade »Vi fĂ„r vĂ€l se,« men med sjĂ€lvförtroende sĂ„ det rĂ€ckte Ă„t tio. Det kĂ€ndes verkligen som om hon visste vad hon gjorde. Hon hjĂ€lpte oss med tre, kanske fyra fall, sen slutade hon lika plötsligt som hon hade börjat.</p> <p>»Kom igen dĂ„,« sade jag till Cecilia Snövit efter att hon hade berĂ€ttat sin historia, »vi kan samarbeta. Kom, vi drar!«</p> <p>»Menar du att jag ska slĂ€ppa ut dig?«</p> <p>»Ăr det inte det försvarsadvokater Ă€r till för?«</p> <p>»OK. Ska jag slĂ€ppa ut Peter ocksĂ„? Han Ă€r inte min klient.«</p> <p>»Jaha, öh, OK. Ăsch, slĂ€pp ut honom ocksĂ„.« En sida av mig tĂ€nkte att jag skulle fĂ„ Ă„ngra det, men Ă„ andra sidan behöver vi nog all hjĂ€lp vi kan fĂ„.</p> <p>Peter vĂ€lte bordet sĂ„ grammofonen flög i golvet och brakade i bitar. Rök i alla möjliga fĂ€rger, mest svart och vit, fyllde rummet och det blev svĂ„rt att andas. Sofia hade hĂ€ktestjĂ€nst igen, och jag ville inte skada henne, men vi lyckades slinka förbi och började fort klĂ€ttra upp för hĂ€ktesstegen. »Hur ska vi ta oss igenom nu, det Ă€r ju hela stationsreceptionen hĂ€r,« undrade Cecilia. »Sablar, jag tĂ€nkte mig inte för,« sade jag. »OK, men jag har en idĂ©,« sade hon, »Ni kan vĂ€nta hĂ€r vid toppen av stegen, jag ska testa en grej.« »NĂ€r ska vi springa dĂ„?« »Ni kommer nog att fatta nĂ€r.«</p> <p>Jag kikade upp över kanten. Cecilia gick bort till Ed i receptionen och ryckte Ă„t sig en av inskrivningspennorna som satt fastkedjade i en hĂ„llare. »Hey, slĂ€pp den dĂ€r,« sade Ed. »OK, det ska jag,« sade Cecilia, men ryckte bara av kedjan och slĂ€ngde pennan hĂ„rt in i ett brandlarm i taket. De flesta i salen vĂ€nde sina blickar upp mot larmet, och dĂ„ drog hon sitt gevĂ€r och sköt ett stort hĂ„l i inskrivningsbordet. »Nu!« skrek hon, »fattar ni trögt, eller?« Hon började springa mot utgĂ„ngen och jag skyndade mig snabbt efter. Vi hann ut bĂ„da tvĂ„, men nĂ„gon mĂ„ste ha tryckt pĂ„ larmknappen, för snurrdörren lĂ„stes och Peter blev fast dĂ€r inne. Jag tog ett lock frĂ„n en soptunna som stod vid dörren och började slĂ„ pĂ„ det skottsĂ€kra glaset. »Det Ă€r ingen idĂ©,« sade Cecilia, »vi drar.« Jag försökte Ă€ndĂ„ en gĂ„ng till, ett slag till, och dĂ„ lyckades det sĂ„klart. Peter började plocka bort glasbitarna för att försöka ta sig igenom, och dĂ„ sprang jag ikapp Cecilia. »Han klarar sig nog,« sade jag.</p> <p>Vi sprang runt och in i grĂ€nden vid sidan av polisstationen. Cecilia rullade ut en matta som stod dĂ€r. Den var sliten, gammal och skrĂ€pig, men vacker, trots att den pĂ„ nĂ„gra stĂ€llen var lagad med silvertape. Det var nĂ„got hypnotiserande över det arabiska mönstret, som ett kaleidoskop. »SĂ€tt dig,« sade hon och satte sig sjĂ€lv. Jag satte mig ocksĂ„ pĂ„ mattan, och hon sade »Ta tag i mig,« sedan viskade hon en djinns hemliga namn. <em>En bris frĂ„n Nordpolen. Den första luftballongen. Seglen fylls med kunskap. Aleo Ă€r hĂ€r.</em></p> <p>Först trodde jag att det var nĂ„gon sorts storm som fick mig att nĂ€stan tappa balansen dĂ€r jag satt, innan jag insĂ„g att det var mattan som lyfte. »Ett fynd frĂ„n en av dina lĂ„ngvĂ€ga resor?« sade jag. »Ja, precis, jag köpte den hĂ€r pĂ„ en garageloppis utanför Toronto,« sade Cecilia. »Kvinnan jag köpte den av visste nog vad det var, Ă€ven om hon inte kunde anvĂ€nda den. Jag fick ge mycket för den, och jag tror att det var för att hon sĂ„g att jag ocksĂ„ visste vad det var. Om hon hade trott att jag bara skulle ha den pĂ„ vardagsrumsgolvet att sopa skrĂ€p under hade jag nog fĂ„tt den billigt, eftersom det mĂ€rktes att hon ville bli av med allt pĂ„ den dĂ€r loppisen. Jag köpte ett bordshockeyspel ocksĂ„, Kanada mot Finland, men det höll inte sĂ„ lĂ€nge.«</p> <p>Cecilia drog efter andan. Vi var högt uppe och hĂ€r var luften frĂ€n. Det började regna. Det hĂ€r kan ha varit ungefĂ€r nĂ€r du gick frĂ„n badhuset. De droppar som föll över Cecilia förvandlades genast till snö, men hon verkade besvĂ€rad av att regnet frĂ€tte pĂ„ mattan. »Jag har redan klĂ€tt undersidan med svart sopsĂ€cksplast,« sade hon, »men jag mĂ„ste tydligen göra nĂ„got Ă„t översidan ocksĂ„.« Jag önskade att jag hade fĂ„tt behĂ„lla min polisluva, det hĂ€r regnet verkade vara mycket frĂ€nare och farligare Ă€n det röda i förmiddags. »Ăr det OK om vi sticker till Doktor Is direkt?« frĂ„gade Cecilia, »Jag Ă€r lite otĂ„lig nĂ€mligen.«</p> <p>»Nja,« sade jag. »Kongressen Ă€r i morgon.«</p> <p>»Vad dĂ„, magikerkongressen?«</p> <p>»Ja, kĂ€nner du till den? Jag tror att den har nĂ„got med Annas mormors uppdrag att göra. Det Ă€r lite saker jag vill kolla innan.«</p> <p>»SĂ„na dĂ€r dussinmagiker har jag inte mycket till övers för.«</p> <p>»Det verkar inte Annas mormor ha heller,« sade jag, »och jag vill göra lite efterforskningar om en gatutrollkarl som hon har dödat. Han brukade hĂ„lla till hĂ€r nere, den hĂ€r tvĂ€rgatan bakom Pizza & KemtvĂ€tt pĂ„ torget.«</p> <p>Mattan sjönk nedĂ„t sakta. TvĂ€rgatan var ingen Ă„tervĂ€ndsgrĂ€nd, och den var ganska bred; det kunde lĂ€tt köra flera vagnar i bredd hĂ€r. Den var Ă€ndĂ„ lite speciell, det var sĂ€llan man hade nĂ„got Ă€rende hit eftersom inga av husen hade framdörrar vĂ€nda Ă„t det hĂ€r hĂ„llet. NĂ„gra av dem hade bak- eller sidodörrar, men inga officiella ingĂ„ngar.</p> <p>De enda som hade anledning att besöka den hĂ€r gatan var trafik som bara skulle passera, och de som skulle till sjĂ€lva gatan i sig, för att se gatutrollkarlar, teater, köpa nĂ„got pĂ„ svarta marknaden, eller dansa nĂ€r det var gatufest. Gatan lĂ„g nĂ€ra polisstationen och vi hade ofta varit hĂ€r med kravallenheten och misshandlat festdeltagare och musiker. Det var en hĂ€rlig tid! Hmm, jag menar, usch, den tiden Ă€r tack och lov förbi.</p> <p>Du vet, ibland nĂ€r man trĂ€ffar nĂ„gon ny, eller trĂ€ffar nĂ„gon man inte har sett pĂ„ lĂ€nge, sĂ„ brukar man frĂ„ga vad den andra personen jobbar med. Visst, det Ă€r mycket i ens liv som inte omfattas av det dĂ€r, som vad man gillar, eller vad man har för drömmar, och jag har till exempel fortfarande inte riktigt förstĂ„tt vad ditt yrke Ă€r, Anna â men jag tycker Ă€ndĂ„ att det Ă€r en frĂ„ga som sĂ€ger mycket. Det sĂ€ger vilka tider man har att passa â och nĂ€r man Ă€r ledig. Det sĂ€ger vad man tycker Ă€r viktigt, vilka vĂ€rderingar man har, och vad man vill lĂ€gga stora delar av sin vakna tid pĂ„.</p> <p>I mitt fall har det varit sjĂ€lvklart. Polisen hjĂ€lper och ger rĂ„d. Det Ă€r mitt rĂ€ttesnöre och har alltid varit det, och det Ă€r den ed jag svor pĂ„ en dödskalle nĂ€r jag tog emot polisbrickan. SjĂ€lvklart fram till nu.</p> <p>Jag har tagit hĂ„rt pĂ„ det hĂ€r att polisen har blivit min fiende, och pĂ„ ett sĂ„ ovĂ€ntat, kanske obefogat sĂ€tt. Du var lojal med mig mot din egen mormor, och jag försökte leva upp till det genom att vĂ€lja din sida.</p> <p>Visst var jag nyfiken pĂ„ uppdraget, och pĂ„ om det nu vore berĂ€ttigat att döda för det »rĂ€ttfĂ€rdiga korstĂ„get mot ondskan«, men jag ville inte bli hjĂ€rntvĂ€ttad med nĂ„got frĂ„n din mormors örtagĂ„rd.</p> <p>Minnena porlade nĂ€r jag sĂ„g den hĂ€r gatan igen. »Memory lane.«</p> <p>Jag minns en gĂ„ng med den dĂ€r gatumagikern â nu minns jag hans namn ocksĂ„, eller vad han kallade sig i alla fall. Benjamin. Det var sĂ„ att jag och Lilly hade lite tid över och vi tĂ€nkte anvĂ€nda den till att besöka tvĂ€rgatan. Lilly hade vĂ€l hoppats shoppa narkotika, och jag ville se om det var nĂ„gon bra pjĂ€s pĂ„ gĂ„ng. Dessutom hade jag fortfarande inte sett hela Benjamins rutin sĂ„ jag hoppades synka det sĂ„ att jag fick se nĂ„got nytt material.</p> <p>Vi kom precis lagom till att se honom upptrĂ€da. Han var i full gĂ„ng med nĂ„gra korttrick, som han varvade med klassiska dukar-ur-Ă€rmarnaâkonster. Han var klĂ€dd i kostym och hög hatt, bĂ„da gamla nog att kunna vara second hand eller nĂ„gon slĂ€ktings avlagda, men de verkade sitta som skrĂ€ddarsydda. En andra hatt, till synes likadan, hade han som vanligt upp-och-nedâvĂ€nd framför sig sĂ„ han kunde samla gĂ„vor.</p> <p>Han verkade ha trollbundit publiken, och jag gjorde mig beredd att sjunka in lika djupt sjĂ€lv. Lilly spanade runt för att se om hon kunde hitta nĂ„gon pĂ„litlig kran, men plötsligt ryckte hon i min ena uniformsĂ€rm. »Kolla,« viskade hon, och jag sĂ„g vad hon menade. En bit bort, bakom och söderut frĂ„n upptrĂ€dandet, verkade det pĂ„gĂ„ ett rĂ„n, utan att nĂ„gon i publiken lade mĂ€rke till det. En rĂ„nare â hon kan inte ha varit mer Ă€n sjutton â hade satt en rakkniv mot en Ă€ldre mans hals. RĂ„naren hade vad som verkade vara ett avbrutet kvastskaft ocksĂ„. »LĂ„t mig ta hand om det,« sade Lilly. Jag nickade och ryckte pĂ„ axlarna. Lilly smög runt bakom publiken, sĂ„ hon först hade den mellan sig och rĂ„net, innan hon smög fram och signalerade till den gamla mannen att vara tyst.</p> <p>Hon hann inte lĂ€ngre i sina planer, för plötsligt hejdade Benjamin rĂ„naren. Jag, och alla i publiken, hajade till.</p> <p>»VĂ€nta lite,« sade han medan han tog nĂ„gra steg i rĂ„nets riktning, »Àr det hĂ€r ditt kort?« Han höll upp en spader fyra, först Ă„t rĂ„naren, och vred sedan pĂ„ kortet sĂ„ alla i publiken sĂ„g det.</p> <p>RĂ„naren blev helt paff. »Ja, det Ă€r det faktiskt. Hur⊠hur visste du det?« Hon berĂ€ttade i förhöret senare att hon inte ens kunde minnas att hon hade dragit ett kort, men spaderfyran hade kĂ€nts sĂ„ <em>rĂ€tt</em> pĂ„ nĂ„got sĂ€tt. Som om Benjamin hade sett rakt in i hennes hjĂ€rna. Hon sade att det hade kĂ€nts som en sĂ„g av sanning.</p> <p>Medan Benjamin uppehöll rĂ„naren hjĂ€lpte Lilly den gamla mannen. »SĂ„,« sade hon, »ivĂ€g nu!« KĂ€nner jag henne rĂ€tt började hon nog redan fundera pĂ„ hur hon skulle kunna mĂ€rka honom senare, kanske pressa honom pĂ„ pengar för att hon hade hjĂ€lpt honom klara sig undan ett rĂ„n.</p> <p>Samtidigt gick jag fram till Benjamin. »SkĂ€ms, att lura en stackars rĂ„nare sĂ„!« sade jag. »LĂ„t du polisen sköta sitt jobb.«</p> <p>DĂ„ blev Benjamin helt vit. Det kĂ€ndes som att han blev oproportionerligt rĂ€dd med tanke pĂ„ att han hade varit sĂ„ kaxig mot rĂ„naren, som Ă€ndĂ„ hade haft dragna vapen.</p> <p>»Ăr⊠Àr jag arresterad?«</p> <p>DĂ„ sprack jag upp i ett leende. »Nej, jag skojade bara,« sade jag. Han drog en suck av lĂ€ttnad. »Det rĂ€cker med trettio dagsböter,« fortsatte jag dĂ„. I ögonvrĂ„n sĂ„g jag hur Lilly satte handklovar pĂ„ rĂ„naren. Jag kan inte tĂ€nka mig att hon fick mycket till straff, eftersom hon inte ens lyckade med sitt rĂ„nförsök och inte var misstĂ€nkt för nĂ„got annat.</p> <p>Den dĂ€r dagen var det en festlig stĂ€mning pĂ„ tvĂ€rgatan. Nu nĂ€r vĂ„r matta sĂ€nkte sig ner vid början av gatan, dĂ€remot, var det bara nĂ„gra fĂ„ som hade vĂ„gat sig ut i svidregnet. En fruktförsĂ€ljare som försökte bli av med sĂ€songens sista skruttar och en jonglör som mest verkade stĂ„ och trĂ€na.</p> <p>Det lĂ„g blommor pĂ„ asfalten, pĂ„ platsen dĂ€r Benjamin hade blivit skjuten dagarna innan. En ung kvinna i röda sorgklĂ€der stod pĂ„ knĂ€ framför dem och verkade bara blunda och tĂ€nka. Det tog ett tag innan jag kĂ€nde igen henne â det var rĂ„naren, frĂ„n den dĂ€r dagen för ett och ett halvt Ă„r sedan. Hon hade en liknande make-up nu som dĂ„. Jag sĂ„g ingen rakkniv men hon hade en trĂ€stav, precis som förut.</p> <p>Jag gick fram till henne försiktigt, och satte mig pĂ„ knĂ€ mitt emot henne. Det verkade vara nĂ„got religiöst över henne. Cecilia Snövit stod otĂ„ligt en bit bort och började fippla med knapparna pĂ„ sitt hölster. Jag hade inte vĂ€ntat mig att se det hĂ€r â rĂ„naren som Benjamin hjĂ€lpte att fĂ„nga, hĂ€r vid nĂ„gon slags minnesplats? Efter sĂ„ kort tid? SĂ„g hon honom som nĂ„got helgon? Hade det dĂ€r knepet med spaderfyran berört henne sĂ„ djupt?</p> <p>»Var han en stor andlig ledare för dig?« försökte jag.</p> <p>»Benny? Han var min polare,« sade hon.</p> <p>»Va?« sade jag, »sökte du upp honom efter att du blev slĂ€ppt?«</p> <p>»Fan snackar du om?« sade hon, sen registrerade hon min uniform. »Aha! Du Ă€r en av de dĂ€r snutarna. Nej, vi var polare redan innan. Det var en grej jag och nĂ„gra andra körde, att vi gjorde rĂ„nen medan han distraherade folkmassan, och sĂ„ skulle han köra nĂ„got uppgjort trick om grisen kom.«</p> <p>»Du visste redan innan att han skulle hitta spader fyra?«</p> <p>»Nej, men vi hade trĂ€nat in det dĂ€r. Vad var det nu för rutin jag körde pĂ„ er? âșSĂ„g av sanningâč, va? Han tog bara översta kortet, vilket som. Han hade inte rĂ€knat med att fĂ„ betala böter. Heh. Han blev rĂ€tt grinig för det, men det var nĂ€stan vĂ€rt att Ă„ka in bara för att fĂ„ se hans min. Han var rĂ€tt skraj för snutar redan innan.«</p> <p>»Ett trick⊠sĂ„ klart.« Egentligen hade jag aldrig trott nĂ„got annat, men jag <em>ville</em> kanske tro nĂ„got annat. Jag drog bort lite av frĂ€tregnet frĂ„n kinderna.</p> <p>»Du,« sade jag, »du vet inte om han kunde nĂ„got om riktig magi?«</p> <p>»VaddĂ„, riktig?«</p> <p>»Ăsch, jag menar, hade han tĂ€nkt att gĂ„ pĂ„ den dĂ€r trollkarlsmĂ€ssan.«</p> <p>»Ja, absolut. Han var alltid sugen pĂ„ att lĂ€ra sig nya trick, sĂ„ den hade han sett fram emot. Jag tror att han skulle besöka en workshop om olika sĂ€tt att fuskblanda kortlekar.«</p> <p>»Fler trick, alltsĂ„. Inga liksom⊠âșmagiskaâč grejer?«</p> <p>»Riktig magi⊠nja, nĂ„gra trick fattade jag aldrig hur han gjorde.«</p> <p>»Som?«</p> <p>»En gĂ„ng var vi pĂ„ restaurang, jag, Benny, och tvĂ„ av hans andra gaturĂ„nare.« Hon plockade upp sin stav, och flyttade knĂ€na till skrĂ€ddar. »Han sade att vi fick bestĂ€lla vad vi ville, och bara sĂ€ga till om vi ville ha en portion till. Jag bestĂ€llde lĂ€sk â med riktigt socker â och indiskt bröd och starka kryddor och sĂ„ en stor pakistansk grönsaksgryta. NĂ„got mer ocksĂ„, tror jag. Jag undrade hur vi skulle ha rĂ„d med det, och han sade att jag inte skulle oroa mig. LĂ„t det inte bli springnotan, tĂ€nkte jag, jag orkar inte göra det ikvĂ€ll igen. De andra verkade kunna Ă€ta avslappnat, och efter ett tag gjorde jag likadant. NĂ€r det sĂ„ blev dags att betala gjorde han nĂ„got med hĂ€nderna; jag förstod aldrig vad, men de nickade bara och lĂ€t oss gĂ„.«</p> <p>»Hur menar du? AnvĂ€nde han en besvĂ€rjelse eller en hypnotisk gest?«</p> <p>»BesvĂ€rjelse hit och riktig magi dit, sĂ„ vitt jag vet kanske han gick dit och diskade efterĂ„t eller betalade under bordet, bara ville style:a för oss, men fan, Benny var som magi i mitt liv, fattar du? Ă h, jag vet inte vad jag ska göra. Nu nĂ€r Benny Ă€r borta lĂ€r ju allt gĂ€nget hade vara borta ocksĂ„. Jag har inte ens sett röken av nĂ„gon av de andra sedan skotten.«</p> <p>»Har du varit hĂ€r varje dag?«</p> <p>»Ja, jag har gĂ„tt hit för att försöka samla tankarna. Jag tror inte pĂ„ Gud, men⊠skönt att liksom ha ett minnesfokus, en plats.«</p> <p>»Mmm, men du har inga planer?« sade jag, och hon bet ihop hĂ„rt.</p> <p>»Jag fĂ„r vĂ€l gĂ„ tillbaka till Amy, min hallick. Jag fĂ„r vĂ€l börja kroka igen.«</p> <p>»Jag trodde inte att det fanns prostituerade lĂ€ngre,« sade jag, »till och med Ă€ktenskapet Ă€r ju snart utdött.«</p> <p>»Det dĂ€r verkar inte vara nĂ„got som ni grisar kan fatta. Det finns fortfarande nĂ„gra torskar kvar. De Ă€r sĂ„ jĂ€vla Ă€ckliga. Ă h, vad fan gör man? Hur ska jag bli fri? Hoppas Amy lĂ„ter mig hĂ„lla mig ren den hĂ€r gĂ„ngen⊠fast dĂ„ kanske jag inte klarar âșjobbetâč.«</p> <p>»Jag trodde att kĂ€rleken var fri, numera,« sade jag. Kanske tĂ€nkte jag bara högt.</p> <p>»Fri? Fan, jag gick pĂ„ en love-in en gĂ„ng. âșFri kĂ€rlek.âč Yeah, right!«</p> <p>»Var det nĂ„got sĂ„dant mellan dig och Benjamin ocksĂ„?«</p> <p>»Benny?« sade hon, och nu var det hennes tur att se förvĂ„nad ut. Jag var rĂ€dd att hon skulle bli arg, men sĂ„ log hon.</p> <p>»Nej, han var en av de sista helbögarna i den hĂ€r bi-tidsĂ„ldern. Han hade inte hakat pĂ„ âșden jĂ€mlika vĂ€genâč. Han lĂ€t oss alltid vara ifred. Sina smĂ„ systrar, kallade han oss ibland, men dĂ„ gav vi honom spö. Han tog ingen procent pĂ„ rĂ„nen heller, men jag fick ju betala av de dĂ€r böterna bit för bit, sĂ„ klart. Vi sprang en del Ă€renden ibland ocksĂ„. Jag brukade fĂ„ hĂ€mta hans post.«</p> <p>»Om du inte har nĂ„got annat att göra kan du vĂ€l ansluta dig till oss ett tag?«</p> <p>»Du, jag behöver inte din jĂ€vla hjĂ€lp.«</p> <p>»Nej,« sade jag, »men vi kanske behöver din.«</p> <p>Jag tittade ner pĂ„ min uniform. »Trots mina klĂ€der Ă€r jag inte polis lĂ€ngre,« det tog emot att sĂ€ga det, »inte officiellt i alla fall, till skillnad frĂ„n de tre som blev skjutna samtidigt som Benjamin till exempel.«</p> <p>»Jag gillar inte grisar,« sade tjejen, »men enligt vad jag hörde försökte de ta fast gumman som dödade Benny.«</p> <p>»Inte nu lĂ€ngre. De har gĂ„tt över till hennes sida, och jag tror att de kommer att vilja döda fler innan det hĂ€r Ă€r över. Hon hĂ„ller pĂ„ med nĂ„got slags âșkorstĂ„g mot ondskanâč, och hon har fĂ„tt poliskĂ„ren med sig. Du kanske kan hjĂ€lpa oss.«</p> <p>»Det skulle ju inte göra Benny levande direkt.«</p> <p>»Det vet man aldrig. Gör som du vill. Du mĂ„ste ju inte vĂ€lja sida heller, men jag börjar kĂ€nna mig ganska vilse.«</p> <p>»OK, vi fĂ„r se vad jag kan göra. Vi kan samarbeta, jag behöver ju mat och tak sĂ„ klart.«</p> <p>Jag nickade Ă„t Cecilia att komma nĂ€rmare, och nĂ€r hon gjort det pekade jag pĂ„ tjejen.</p> <p>»Det hĂ€r Ă€r⊠vad hette du?«</p> <p>»Julie,« svarade Julie.</p> <p>Cecilia nickade allvarligt. »Jag heter Cecilia Snövit.«</p> <p>»LĂ€gg av!« sade Julie. »Den riktiga?«</p> <p>»Ja.«</p> <p>»En tjej i min syrras band kallade sig för Cecilia Snövit, som en grej.«</p> <p>»Jaha, men jag Ă€r den riktiga.« Hon vĂ€nde sig till mig. »Ginna, kan du inte visa mig var Doktor Is hĂ„ller till, om vi Ă€r klara hĂ€r nu?«</p> <p>»KvĂ€llen Ă€r sen, Cecilia, kan vi inte Ă„ka hem till dig?« sade jag. NĂ€r jag sĂ„g hur besviken hon verkade bli fortsatte jag. »Jag Ă€r hungrig, och sĂ€kert Julie ocksĂ„.«</p> <p>»Klockan Ă€r inte ens sju!« sade Cecilia, sen sneglade hon ner pĂ„ sin stĂ„lklocka. »Eller OK, men bara strax över. Fast ju senare kvĂ€llen Ă€r, desto viktigare Ă€r det ju att vi sĂ€tter fart dit!«</p> <p>Hon började gĂ„ mot mattan. Den var borta! »Jag rullade ju ihop den och stĂ€llde den mot vĂ€ggen hĂ€r!« sade hon. »VĂ€nta, jag ska bara kolla en grej. Blunda, bĂ€gge tvĂ„!« Jag blundade, och nĂ€r jag öppnade ögonen var Cecilia borta, och Julie höll i hennes klĂ€der och vapen, och pekade mot en lĂ€derlapp som försökte fĂ„ oss att följa efter.</p> <p>»Kom igen,« sade Julie.</p> <p>»Vad hĂ€nde?«</p> <p>»Cecilia löste upp sig som i en dimma, och den dimman knöt ihop sig till fladdermusen dĂ€r.«</p> <p>Fladdermusen slog sina vingar i sin egen snö, och flög högt sĂ„ den kunde se över husen.</p> <p>Cecilia kunde hĂ„lla ganska hög takt i lĂ€derlappsform, sĂ„ vi började springa, efter att Julie lĂ€mnat över Cecilias kostym, knivar och trĂ€redskap till mig. GevĂ€ret behöll hon i den ena handen, och sin stav tog hon i den andra.</p> <p>De som tagit mattan hade inte hunnit lĂ„ngt. De var Claire och Eleanor, tvĂ„ av de tre poliser som blivit först skjutna, sedan hjĂ€rntvĂ€ttade av din mormor. Cecilia hejdade oss innan vi kom runt hörnet, sĂ„ vi stack bara fram vĂ„ra huvuden och sĂ„g, kort och försiktigt.</p> <p>Claire och Eleanor satt pĂ„ trappan till gamla biografen och anvĂ€nde narkotika. De hade mattan under sig, mellan sina vader och understa trappsteget.</p> <p>Cecilia petade till mig och klĂ€dhögen i mina hĂ€nder, jag fattade vinken och slĂ€ppte den pĂ„ marken. Nu sĂ„g jag det ocksĂ„, fast Ă„t andra hĂ„llet â hur fladdermusdjuret dimlöstes upp och dimsvepte sig in i den dĂ€r klĂ€dhögen och virvlade upp och blev en mĂ€nniska⊠eller blev till Cecilia, menar jag.</p> <p>Hon strĂ€ckte ut en hand till Julie, som rĂ€ckte över hennes hölstrade gevĂ€r. Hon spĂ€nde fast hölstret pĂ„ benet, men nĂ€r hon skulle dra upp vapnet hejdade jag henne.</p> <p>»Stopp!« sade jag. »Vi gör upp en plan först. Menar du verkligen att du tĂ€nker blasta dem?«</p> <p>»De snodde mattan, vi har brĂ„ttom.«</p> <p>»De Ă€r mina polare,« sade jag. »Eleanor rĂ€ddade mitt liv en gĂ„ng. Eller typ, i alla fall. Det var nĂ€r viâŠÂ«</p> <p>»Jag bad inte om ditt livs historia,« sade Cecilia. »Hur tycker du att vi ska göra dĂ„?«</p> <p>Jag kunde inte komma pĂ„ vad jag skulle sĂ€ga, men jag stod och gapade. Innan jag hann sĂ€ga nĂ„got avbröt Cecilia mig igen.</p> <p>»OK, jag ska lyssna pĂ„ vad du har att sĂ€ga, men det betyder inte att det Ă€r du som bestĂ€mmer i vĂ„r lilla trio,« hon nickade bakĂ„t Ă„t Julies hĂ„ll men behöll ögonen spĂ€nda i mig, »Àr det uppfattat?«</p> <p>»Jag sĂ€ger att vi tar dem,« sade Julie, »jag tror att det blir lĂ€tt.« Snygg var hon, med sin svarta kajal och den dĂ€r röda sorgeslöjan, och hotfull var hon, med det dĂ€r avbrutna kvastskaftet hĂ„rt hĂ„llet i ena nĂ€ven, löst lagt i den andra.</p> <p>»Vi börjar med att snacka med dem,« sade jag. »Om det Ă€r sĂ„ lĂ€tt att ta dem som du tror, Julie, sĂ„ behöver vi ju inget överraskningsmoment; men vi har i alla fall gett dem en chans.«</p> <p>»Vi gör oss beredda till anfall,« sade Cecilia. »Ger du oss signal, attackerar vi. Attackerar de, attackerar vi. Verkar nĂ„got skumt, attackerar vi.«</p> <p>»Uppfattat,« sade jag och gick runt hörnet, lĂ„ngsamt, med hĂ€nderna vĂ€l synliga.</p> <p>»Hey,« sade Claire och knuffade till Eleanor, som just var pĂ„ vĂ€g att rulla en ny jolle, men tittade upp.</p> <p>»Det Ă€r Ginna,« sade Eleanor, och blev pĂ„ helspĂ€nn.</p> <p>»Hej,« sade jag. »Ni verkar ha kryat pĂ„ er bra.« Nja, de var fortfarande likbleka, blĂ„a pĂ„ sina stĂ€llen, och de hade inte gjort nĂ„got försök att dölja sĂ„ren pĂ„ halsen.</p> <p>»Vi klarar oss,« sade Claire.</p> <p>Eleanor rullade fĂ€rdigt narkotikacigaretten och rĂ€ckte den till mig, men jag passade med en gest.</p> <p>»Kan du varva ner nĂ„gon gĂ„ng,« sade Eleanor irriterat. »jag vill snacka om vad som hĂ€nt med dig pĂ„ sistone, och varför ni betedde er sĂ„ svinigt pĂ„ polisstationen nyss.«</p> <p>»Jag var tvungen att dra dĂ€rifrĂ„n,« sade jag.</p> <p>»Till vilket pris som helst?« fortsatte Eleanor.</p> <p>»Hur menar du?«</p> <p>»Er varulvspolare bet strupen av Ed.«</p> <p>»Nej!« skrek jag.</p> <p>»Nu rĂ€cker det.« Det var Cecilia. Hon och Julie kom runt hörnet, med vapnen beredda.</p> <p>En telekinetisk stöt frĂ„n Eleanor slungade mig tvĂ€rs över gatan sĂ„ att jag slog ryggen, inte sĂ€rskilt hĂ„rt, i en trĂ€dörr.</p> <p>Jag hörde Cecilias röst igen. »Ge oss mattan om ni vill leva.« Jag tittade upp och Cecilia hade sitt gevĂ€r riktat mot Eleanor, medan Julie â hur kan hon vara sĂ„ snabb? â höll fast Claire med sin trĂ€stav.</p> <p>Jag blinkade till, och dĂ„ kĂ€nde jag hur marken försvann under mina fötter. Det hisnade i magen. NĂ€r jag öppnade ögonen sĂ„g jag att Eleanor höjt en hand och fĂ„tt mig att levitera, högt över gatan. Jag ville dra upp ena armen för att skydda mig frĂ„n regnet, som jag av nĂ„gon anledning inbillade mig var farligare hĂ€r uppe, men jag kunde inte röra den.</p> <p>»Skjuter du sĂ„ faller hon,« sade hon till Cecilia.</p> <p>Julie drog tillbaka trĂ€staven och drog omkull Claire, och sparkade till en kaststjĂ€rnepĂ„se som stod pĂ„ trappan. PĂ„sen flög ett tiotal meter bort, och nĂ€r den slog i spred sig stjĂ€rnorna över gatan med klirrande ljud.</p> <p>»Jag skojar inte!« sade Eleanor.</p> <p>Julie drog fram mattan och försökte sprida ut den under mig. »Ăr det en flygande?« frĂ„gade hon Cecilia, som nickade jakande. Eleanor vĂ€nde dit huvudet förvĂ„nat, och höjde mig Ă€nnu mer. Rörelsen var ryckig och det började svindla. DĂ„ satte Cecilia pipan mot Eleanors hals, och hon vĂ€nde tillbaka och sĂ„g rakt in i Cecilias kattögon.</p> <p>»Jag skojar inte heller,« sade hon. Jag kĂ€nde i magen hur jag började falla. Jag blundade igen, och nĂ€r jag sĂ„g, sĂ„g jag hur Cecilia hade gĂ„tt runt Eleanor, hela tiden med gevĂ€ret riktat mot henne, och lagt sin handflata pĂ„ mattan och hennes mumlande var sĂ„ dovt att det började vĂ€nda sig i min mage. Hon fick mattan att lyfta precis nĂ€r jag slog i den. Det var som att landa i en hĂ€ngmatta, men hĂ„rt, och det sved som ett piskslag eller en repbrĂ€nna ungefĂ€r. Jag kunde fortfarande inte röra mig, men jag kĂ€nde Julies hĂ€nder pĂ„ mitt huvud. Hon hade klĂ€ttrat upp pĂ„ mattan dĂ€r den svĂ€vade med mig.</p> <p>»Claire,« sade jag, och Julie ryckte till. Claire hade tagit sig bort till kaststjĂ€rnorna och börjat plocka upp nĂ„gra.</p> <p>DĂ„ klĂ€ttrade Cecilia upp pĂ„ mattan, och den började lyfta igen.</p> <p>»BrĂ€nn inte aâŠÂ« sade jag, men dĂ„ hörde jag Ă€ndĂ„ ljudet av ett hagelgevĂ€rsskott.</p> <p>»Varningsskott,« sade Cecilia, och ur ögonvrĂ„n sĂ„g jag hur husvĂ€ggarna blev hustak blev moln, allt eftersom vi steg uppĂ„t och dĂ€rifrĂ„n.</p> <p>Jag var gravitationens fĂ„nge. Jag kunde blinka, men inte vĂ€nda huvudet. Lyfta fingrar och tĂ„r, men inte ben och fötter. Jag kunde röra munnen, men kĂ€ken vĂ€rkte nĂ€r jag gjorde det. Jag var dessutom fortfarande utmattad efter giftkaststjĂ€rnan tidigare idag.</p> <p>»BerĂ€tta nu var doktor Is hĂ„ller till,« sade Cecilia.</p> <p>»Varför tror ni att vĂ„ld löser alla problem?« skrek jag.</p> <p>»Det brukar funka,« sade Cecilia. »Du vet, jag har ju min juristutbildning ocksĂ„. Jag vet nĂ€r det Ă€r dialog som gĂ€ller, och nĂ€r det Ă€r skjuta.«</p> <p>»Mmm,« sade Julie, »jag hade aldrig klarat mig sĂ„ hĂ€r lĂ„ngt om jag bara lĂ€t nĂ€varna snacka. I en del situationer â som nĂ€r jag Ă„kte fast för det dĂ€r rĂ„net â Ă€r det bara hjĂ€rnan som hjĂ€lper.«</p> <p>»AnvĂ€nd dĂ„ den lite mer!« sade jag. »Det gĂ€ller er bĂ„da.«</p> <p>»Sheesh, Ginna,« sade Cecilia, »varför Ă€r du sĂ„ stingslig?«</p> <p>»De sade att Peter hade dödat Ed.«</p> <p>Vinden, det frĂ€tande ljudet av regn. Sedan:</p> <p>»Vem Ă€r Ed?«</p> <p>»Stationens sekreterare sen mĂ„nga Ă„r tillbaka. VĂ„r vĂ€n.« Jag lĂ„g pĂ„ rygg och förlorade mig i synen av de svarta molnen. »JĂ€vlar. Om vi bara kunde ha planerat vĂ„r flykt <em>lite</em> bĂ€ttreâŠÂ«</p> <p>»<em>VĂ„r</em> flykt?« sade Cecilia. »Du menar kanske <em>din</em> flykt, och hur skulle vi ha kunnat göra den bĂ€ttre? Det Ă€r inte som att hĂ€ktet har svĂ€ngdörrar direkt.«</p> <p>»Jag skulle ha haft tĂ„lamod. De hade ingen anledning att hĂ„lla mig fram till en rĂ€ttegĂ„ng, de hade inget case.«</p> <p>»Nej, men de hade nog hĂ„llit dig under kongressdagen i alla fall.«</p> <p>»Vi skulle ha snackat oss ut.«</p> <p>»Hur?« Cecilia var irriterad och jag antar att vi bara flög i cirklar, eftersom jag inte berĂ€ttat om kylskĂ„psfabriken Ă€n.</p> <p>»Hmm,« sade Julie, »du kunde ju ha fake:at nĂ„gon sjukdom? NĂ„gon medicin du behövde?«</p> <p>»Vad skulle det vara? De har ju tillgĂ„ng till min journal, jag kan ju inte direkt hitta pĂ„ att jag har astma till exempel.«</p> <p>»Nej, men det hade inte behövt vara nĂ„got ur din medicinska historia. Du kunde t.ex. sĂ€ga att du fĂ„tt i dig svart pulvergift.«</p> <p>»Det har jag ju!«</p> <p>»Ăr det sant?« sade Cecilia. »Vi Ă„ker till VĂ„r NĂ„diga Moder först.«</p> <p>Vi avverkade snabbt fĂ„gelstrĂ€ckan till pensionĂ€rskvarteren dĂ€r NĂ„diga lĂ„g. VĂ„r NĂ„diga Moder Ă€r en stor, vacker byggnad och jag sĂ„g snart hur de svarta molnen speglade sig i de mĂ„lade glasrutorna. Bildena pĂ„ fönstren handlade om nĂ„gon orm som kunde lĂ€ka eller hur det nu var. Hippokrates eller vad den dĂ€r ormen hette. Det fanns tvĂ„ mĂ€nniskor pĂ„ bilderna ocksĂ„, och de var sjuka, och de hade ett trĂ€d med kunskapsfrukt som de inte vĂ„gade röra. »Ăt, sĂ„ fĂ„r ni kunskap,« sade ormen. »Nej, vĂ„r skapare vill inte att vi Ă€ter av frukten,« sade de. Ja, du hör ju hur illa dĂ€ran de var! Tack och lov fick ormen dem pĂ„ bĂ€ttre tankar och de blev botade frĂ„n sin okunskap och kunde se vĂ€rlden. Det Ă€r dĂ€rför mĂ€nniskor Ă€r sĂ„ kloka, och det var sĂ„ ormar och mĂ€nniskor blev vĂ€nner.</p> <p>Cecilia sĂ€nkte ner mattan och hon och Julie lĂ„tsades att de bar den, nĂ€r de gick in genom portarna.</p> <p>»Hej,« sade Julie, »vĂ„r kompis Ă€r skadad, kan ni hjĂ€lpa henne?«</p> <p>»Det Ă€r ju Ginna!« utbrast en sköterska. »Ja, vi har faktiskt en tid nu.«</p> <p>De bar in mig i ett undersökningsrum och dumpade mig pĂ„ en brits dĂ€r. Cecilia Snövit rullade noggrannt ihop den skrĂ€piga mattan med sopsĂ€cksplasten utĂ„t.</p> <p>»KĂ€nner jag dig?« frĂ„gade jag.</p> <p>»Du hjĂ€lpte mig en gĂ„ng, Ginna,« sade sköterskan, »jag hade magknip och migrĂ€n samtidigt och du tog mig till sjukhuset pĂ„ din cykel. Annars hade jag kommit för sent till arbetet den dagen.«</p> <p>»Oj, vilket namnminne du har,« sade jag.</p> <p>»Kan du lyfta pĂ„ armen?«</p> <p>»Nej, det kan jag inte,« sade jag, men försökte Ă€ndĂ„. Jag vickade lite pĂ„ fingrarna.</p> <p>»Vad Ă€r det som har hĂ€nt?«</p> <p>»Jag har fĂ„tt i mig svart pulvergift,« sade jag.</p> <p>»Att ni inte slutar anvĂ€nda det dĂ€r skrĂ€pet,« sade sköterskan argt. »Om jag hade fĂ„tt fem öre för varje person jag hade försökt rĂ€dda frĂ„n pulvergiftsdöd hade jag haft fyra hundra tretton kronor och tjugofem öre.«</p> <p>»Du kan fĂ„ fem öre om du rĂ€ddar mig,« sade jag.</p> <p>»Ja, jag vet inte. Att inte kunna lyfta pĂ„ armen, men Ă€ndĂ„ kĂ€nna fingrarna, det har jag inte sett förut med giftet.«</p> <p>»Hmm,« sade jag, »det hĂ€r Ă€r lite skĂ€mmigt, men jag har blivit utsatt för en telekinetisk attack ocksĂ„.«</p> <p>Sköterskan behövde inte sĂ€ga nĂ„got, men jag kĂ€nde Ă€ndĂ„ nĂ„got dömande i hennes röst.</p> <p>»Jaha du. Var Ă€r pulvergiftssĂ„ret?« sade hon. »SĂ„ börjar vi med det.«</p> <p>»Det Ă€r pĂ„ benet,« sade jag, och medan sköterskan skar upp mina byxben kom Cecilia Snövit och Julie fram till mig.</p> <p>»BerĂ€tta var doktor Is hĂ„ller hus,« sade Cecilia, »sĂ„ hĂ€mtar vi dig sen.«</p> <p>»Hon har ett laboratorium pĂ„ folkhögskolan, vĂ€gg i vĂ€gg med kylskĂ„psfabrikens kĂ€llare, men jag vet inte om hon Ă€r kvar dĂ€r.« Anade jag en reaktion hos Julie?</p> <p>»Lycka till,« sade jag, nĂ€r de gick.</p> <p>»Vi hörs snart,« sade de.</p> <a href="/magi-kapitel-25">Tillbaka</a><a style="float: right;" href="/magi-kapitel-27">Vidare</a> </body> </html>