gemini - kennedy.gemi.dev

💾 Archived View for idiomdrottning.org › magi-kapitel-47 › index.html captured on 2020-09-24 at 01:18:36.
-=-=-=-=-=-=-
<!DOCTYPE html lang="se">
<html xmlns="http://www.w3.org/1999/xhtml" xml:lang="se" lang="se" dir="ltr">
<head><title>Ruter åtta -- Anna</title>
<meta http-equiv="Content-Type" content="text/html;charset=utf-8" />

<meta name="dc.title" content="Ruter åtta -- Anna"/>
<meta name="dc.created" content="2017-07-21 00:00:36 +0200"/>
<meta name="dc.creator" content="Idiomdrottning"/>
<meta name="dc.license" content="http://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0/"/>

<link rel="alternate" type="application/atom+xml" title="Idiomdrottning" href="https://idiomdrottning.org/blog" />
<link rel="alternate" type="application/atom+xml" title="Idiomdrottning—" href="https://idiomdrottning.org/blog/" />
<link rel="prev" href="/magi-kapitel-46"/><link rel="next" href="/magi-kapitel-48"/>
  <style type="text/css">
    h1, h2, h3, h4, h5, h6, h7 {text-align: center; font-style:italic;}
    h2 { margin-top: 3em; }
    a {color:#321eb0;}
    a:visited {color:#9c1eb0;}
    body {max-width: 45em; margin-left:auto; margin-right:auto; background-color: white; color: black;}
    ol {list-style-type: lower-alpha; color: #b0381e;}
  </style>
  <link rel="icon" type="image/png" href="/favicon.png" />
</head>
  <body style="margin-bottom: 12em;">
    <p style="text-align:center;"><a href="https://idiomdrottning.org/" style="border:none;"><img style="border:none; width: 154px; margin: auto; margin-right: auto;" src="https://idiomdrottning.org/idiomdrottning_just_thistle.png" alt="Idiomdrottning’s homepage"/></a></p>
      <h1 id="ruter-åtta--anna">Ruter åtta – Anna</h1>

<p>Lilly satt på en stol vid plastmuggarna – »catering« på den här
kongressen, även om det fanns… »saker« att äta i flera av
utställningsbåsen – och hennes ögonvitor bara stirrade ut i luften.
Hon var väldigt illa sargad, och det spelade ingen roll att jag inte
tyckte om henne, det var svårt att se henne så här, med levrat blod
och en nervskadad axelstump som inte kunde vara stilla.</p>

<p>»Hej, Lilly,« sade du, »har du blivit på bättre humör nu?«</p>

<p>»…mör,« svarade hon.</p>

<p>»Nehej, tydligen inte. Mår du dåligt?«</p>

<p>»…ligt.«</p>

<p>»Sluta härmas!« sade du</p>

<p>»Ginna,« sade jag, »det verkar ju som att hon fortfarande är i dåligt
skick. Det är svårt att bota de döda, var inte nedslagen för att du
inte lyckades på första försöket.«</p>

<p>»Det var ju inte bara jag,« sade du grinigt, »det var demonen i
flaskan. Hmm, tror du att hon skulle må bättre av en dos av din
mormors örter?«</p>

<p>Lilly sken upp när hon hörde det, men jag sade ifrån. »Nej! Absolut inte!«</p>

<p>Då blev hennes ansikte slappt igen.</p>

<p>»Ja, du kan tjura hur mycket du vill, men nu är det detox som gäller
för dig,« sade jag.</p>

<p>»Låt oss berätta om uppdraget,« sade du, »om du vill samarbeta med
oss, får du bli skvadronledare igen.« Hon verkade inte reagera
positivt på det, men det var svårt att se vad hon egentligen kunde
höra eller förstå. Du fortsatte. »Tanken är att vi gör ett
frontalangrepp mot Annas mormor medan din skvadron gör en spik på
västra flanken och röjer upp alla eventuella överraskningar de kan
tänkas ha där.«</p>

<p>»Ginna,« sade jag, »varför tror du att de inte har några
överraskningar på någon annan flank?«</p>

<p>»Visst, Anna, jag erkänner. Det är egentligen doktor Is jag är mest
orolig för, och jag tror att hon har några av sina spindlar på den
flanken. Lilly, om du, Laurie och Jin kan förstöra eller på annat sätt
oskadliggöra…«</p>

<p>»Vad då för spindlar?« sade Laurie.</p>

<p>»Alltså, de är konstgjorda,« sade jag.</p>

<p>»Vad då, är det spildrar?«</p>

<p>»Ja, lite, fast de här är jättestora,« sade du.</p>

<p>»Hur stora är det vi pratar om? Stora som en fotboll eller ännu
större?«</p>

<p>»Ganska mycket större. Hon rider på en sits högt uppe på dem.«</p>

<p>»Fint det,« sade Laurie. »Kom igen, Lilly, vad säger du?«</p>

<p>»Vill du bli skvadronledare?«</p>

<p>Lilly sprattlade till med hela kroppen.</p>

<p>»Jag antar att det betyder ja,« sade du, »OK, ni kan smyga ut genom
det här fönstret, det är lika bra att sätta igång så fort som möjligt.
Är ni säkra på att ni vet vad ni gör?«</p>

<p>Lilly sprattlade ilsket till igen, Laurie sade »Ja« och Jin såg först
tveksam ut, men efter en blick på Laurie sade han »Ja«.</p>

<p>»OK, ut med er!« Lilly hasade sig ut genom fönstret, sedan hjälptes Jin
och jag åt att hissa ner Laurie i sin rullstol, och sedan drog du upp
och in mig igen.</p>

<p>»OK«, sade jag och drog en liten suck, »är det inte dags för vårt
frontalangrepp?«</p>

<p>»Är du inte nyfiken på hur de ska klara det?« sade du.</p>

<p>»Tja, det är jag väl, men vi borde passa på att göra hö medan solen
skiner. Bildligt talat.«</p>

<p>»Ja, egentligen,« sade du, »det rätta vore nog det, men tänk på att
vårt uppdrag kommer att vara beroende av hur deras går.«</p>

<p>»Det kan du inte mena!« sade jag. »För det första: oavsett om de
lyckas eller inte borde vi dra nytta av tillfället. Kanske de kan dra
uppmärksamheten till sig så att vi får större chans att lyckas med vad
vi ska göra, eller tvärtom: att vårt frontalangrepp gör det mer
troligt att polisen ska bli mer överraskade av skvadron alfas
flankangrepp. För det andra: menar du verkligen att vi ska göra fel?
Det vill säga, något som går emot vad du tror är det rätta att göra?
Finns det någon enklare livsregel än ›gör inte fel?‹«</p>

<p>»Jaha, var det en öm tå? Då får jag väl också svara på tvåhandsform.
För det ›första‹ är vårt uppdrag i det här fallet att fånga din
mormor. Att doktor Is blir oskadliggjord är ett medel för att uppnå
det målet, inte ett mål i sig. För det andra skulle du nog inte vara
så defensiv om det inte var så att du själv var nyfiken. Du vill ju
också veta hur det går för dem, erkänn nu! Det är alltid när man själv
känner sig skyldig som man blir som argast.«</p>

<p>»Ja, visst är jag nyfiken, det är väl ingen nyhet direkt, men det är
också så att vi har ett gyllene tillfälle att slå till samtidigt, som
vi inte borde missa. Visst har du rätt i att information är viktigt
men om du inte har något sätt att kombinera, att vi kan få reda på hur
det går för dem samtidigt som vi kör, så är det dags att sätta igång
nu eftersom de redan är igång och klockan tickar.«</p>

<p>»Om jag har något sätt? Jag kom just på en idé. Har du ingen
besvärjelse som kan göra det vi vill?«</p>

<p>Jag slog mig för pannan. »Ja, såklart! Ibland ligger de uppenbara
lösningarna så långt borta. Givetvis kan vi fixa det här, men då
gäller det att vi skyndar oss. Har du en handspegel med rostig
metallram?«</p>

<p>»Nej, men Demona har nog.«</p>

<p>»Usch, det här är så oproffsigt. Allt sånt här borde vi ha ordnat
innan.«</p>

<p>»Ja, men jag rusar in till henne nu, så kan du bevaka här så länge.«</p>

<p>»OK. Ska jag kika ut genom fönstret?«</p>

<p>»Ja, rapportera allt till mig när jag kommer tillbaka snart.«</p>

<p>»OK, spring!«</p>

<p>Jag kunde knappt bärga mig, och jag försökte se så långt jag kunde.
Jag ställde mig vid sidan av fönstret och hann se att Laurie snäste –
eller OK, hon hade faktiskt en sansad röst – hon sade i alla fall
till Jin att hon kunde rulla sin stol själv, tack, att det än så länge
inte var något fel på hennes armar.</p>

<p>Jin såg besviken ut. Jag kände inte igen honom, var han kär i Laurie
eller var det något annat?</p>

<p>Var det någon som behövde hjälp var det Lilly. Hon ledde stolt sin
skvadron med stapplande steg och handen mot väggen så länge det gick
och sedan fick hon då och då använda handen för att resa sig upp från
asfalten. Det var inte riktigt så att hon kollapsade, eller, jo, det
också, några gånger, men mest att hon behövde stödja sig lite, som
gorillor som går med en knoge i marken.</p>

<p>»Hon hade bara den här,« sade du när du andfådd kom tillbaka och
räckte mig en sunkig handspegel med ram av gulnande plast som varit
vit.</p>

<p>»Åh, det är ju jättebra!« sade jag, och gav dig en puss. »Nu får du
kika medan jag fixar besvärjelsen.«</p>

<p>När jag var klar ropade jag »OK, vi kör!«</p>

<p>»Vad då, ska vi också ut genom fönstret eller?«</p>

<p>»Ja, visst, bra idé!«</p>

<p>»Vänta nu,« sade du, »hur har du blivit skvadronledare helt
plötsligt?«</p>

<p>»Jaha, äsch det kanske jag inte har. Hur tycker du att vi ska göra
då?«</p>

<p>»Tja, OK, vi kan testa att ta fönstervägen också. Vi får springa runt
fort såklart, så vi kommer till fronten.«</p>

<p>»Jaha, finns det inget närmare fönster?«</p>

<p>»Ja, det kanske det finns. Hur mycket tid har vi?«</p>

<p>Det var som vanligt lite svindlande att se in i trollspegeln.
Perspektivet är… konstigt, och den har en tendens att zooma och
klippa så att man ser nästan precis vad man vill se. Känslan är lite
som att kunna se sina egna tankar, tappar man koncentrationen för ett
ögonblick kan vad som helst dyka upp i bild. Jag tog ett försiktigt
andetag och försökte behålla lugnet så jag skulle se scenen där ute.
De var redan framme vid flanken, och där var, precis som du hade
förutsett, det tunga artilleriet.</p>

<p>Även om doktor Is’ spindlar inte var riktigt lika stora som
poliselefanterna var de obehagligare att se. Spegeln skickade inte
vidare ljudet av deras gnisslande ben, men den tystnaden var på sätt
och vis värre.</p>

<p>Jag hade sett polisens elefanter förr, men nu var de hjälpta av en hel
svärm polisninjor. Det spelade kanske inte så stor roll, jag har inte
speciellt mycket respekt för dem, inte när de hade anslutit sig till
mormor.</p>


    <a href="/magi-kapitel-46">Tillbaka</a><a style="float: right;" href="/magi-kapitel-48">Vidare</a>
  </body>
</html>