gemini - kennedy.gemi.dev

💾 Archived View for idiomdrottning.org › magi-kapitel-07 › index.html captured on 2020-09-24 at 01:13:31.
-=-=-=-=-=-=-
<!DOCTYPE html lang="se">
<html xmlns="http://www.w3.org/1999/xhtml" xml:lang="se" lang="se" dir="ltr">
<head><title>Spader knekt -- Anna</title>
<meta http-equiv="Content-Type" content="text/html;charset=utf-8" />

<meta name="dc.title" content="Spader knekt -- Anna"/>
<meta name="dc.created" content="2017-07-21 00:00:36 +0200"/>
<meta name="dc.creator" content="Idiomdrottning"/>
<meta name="dc.license" content="http://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0/"/>

<link rel="alternate" type="application/atom+xml" title="Idiomdrottning" href="https://idiomdrottning.org/blog" />
<link rel="alternate" type="application/atom+xml" title="Idiomdrottning—" href="https://idiomdrottning.org/blog/" />
<link rel="prev" href="/magi-kapitel-06"/><link rel="next" href="/magi-kapitel-08"/>
  <style type="text/css">
    h1, h2, h3, h4, h5, h6, h7 {text-align: center; font-style:italic;}
    h2 { margin-top: 3em; }
    a {color:#321eb0;}
    a:visited {color:#9c1eb0;}
    body {max-width: 45em; margin-left:auto; margin-right:auto; background-color: white; color: black;}
    ol {list-style-type: lower-alpha; color: #b0381e;}
  </style>
  <link rel="icon" type="image/png" href="/favicon.png" />
</head>
  <body style="margin-bottom: 12em;">
    <p style="text-align:center;"><a href="https://idiomdrottning.org/" style="border:none;"><img style="border:none; width: 154px; margin: auto; margin-right: auto;" src="https://idiomdrottning.org/idiomdrottning_just_thistle.png" alt="Idiomdrottning’s homepage"/></a></p>
      <h1 id="spader-knekt--anna">Spader knekt – Anna</h1>

<p>Vad då, »misstag«?</p>

<p>Det här med att vi låg med varandra, det var ju bara härligt!
Jag förstår inte varför du tror att vi inte kan prata om det eller
göra om det.</p>

<p>Jag blir lite besviken på hur du uppfattar mig och min syn på det som
hände, Ginna. Fick jag inte jorden att skälva för dig?</p>

<p>Enligt dig hade doktorn påstått att sjukhuset var ömtåligt, men att de
tjocka, svarta stenväggarna som utgjorde huset skulle rämna? Att våra
känslor skulle röra upp en vild storm som pulvriserade tegeltaket,
som slet av stuprören och lät dem fladdra och slå i vinden? Att våra
rörelser, våra dunkande hjärtan skulle riva upp ett sår i jordens
fuktiga hud och låta hela huset rasa ner och slukas? Jag tappade andan
ett tag.</p>

<p>Nu var det bara ett fält av svart aska under våra kroppar, med
sjukhuset och dess invånare begravda. Det är inte så konstigt att jag
betedde mig på ett sätt som du kallar »märkligt« efteråt.</p>

<p>Jag tog på mig tröjan och fixade till håret. Du tog på dig din
uniform. Ja, jag var tyst medan vi gick bort till Miriam och hennes
vagn, men det var du också. Ja, vi satt tysta i sulkyn medan du styrde
oss tillbaka till min mormor och morfars gård, men det betyder inte
att det vi hade gjort var <em>fel</em>. Klockan hade blivit mycket, och vi
hade rätt att vara trötta.</p>

<p>Det var mörkt ute, och kallt, men du bad mig föra dig till örtagården
så fort som möjligt, för att se om något fattades. Jag gick till köket
först, för att hämta en oljelampa. Ytterdörren var olåst och mattan
var lerig. Någon hade varit, eller kanske fortfarande var, här. Jag
tog lampan och gick direkt; jag hoppades att vi skulle ha tur, att de
inte hade hunnit till örtagården än.</p>

<p>Vi gick mellan äppelträden, och klev försiktigt på klivstenarna i den
höstmörka lilla bäcken, och hasade oss mellan de två mossbevuxna
stenbumlingarna som vaktade mormors örter. Örtagården var inhägnad av
hassel och rönn, och de smala trädtopparna vajade medan svaga moln
smekte fort förbi månskäran i blåsten. Det kryllade av maskar.</p>

<p>»Fattas det något?« sade du.</p>

<p>»Det fattas både apvileja, persilja, aprikos och grusmynta,« sade jag
sammanbitet. »Kanske något mer också, men vem det än är som var här
har tagit tillräckligt för att göra en svidande örtsalva.«</p>

<p>»Någon har varit i huset också,« fortsatte jag, »vi kan väl gå dit och
kolla.«</p>

<p>»Har du något vapen? Jag blev av med min naginata när sjukhuset rasade
samman, om inte Doktor Is hann undan med den.«</p>

<p>»Inget på mig. Det finns verktyg och redskap i boden och jag har en
rituell kniv i köket, men jag gillar inte vapen.«</p>

<p>»Det finns nog en påse kaststjärnor på passagerarsidan av sulkyn i
värsta fall,« sade du.</p>

<p>»Ta med ett par stycken om du måste, men jag har aldrig varit med om
att ett vapen har gjort något gott.«</p>

<p>»Det har jag,« sade du, »jag tycker att det är tufft med vapen. Det
var delvis därför jag blev polis.«</p>

<p>Vi lämnade örtagården så försiktigt vi kunde, och tog varsitt äpple i
lampskenet på väg till sulkyn. Du tog tre kaststjärnor innan vi gick
in i huset. Det stod inga främmande skor innanför dörren, men jag
kunde ändå inte slappna av. Jag låste och vi tog av oss våra skor så
tyst vi kunde.</p>

<p>»Om det bara är de förrymda poliserna vi behöver oroa oss för, kan de
troligen inte gå genom väggar,« sade jag, »så vi kan använda den där
polistaktiken du vet, där man säkrar rum för rum och täcker varandra.«</p>

<p>»Vad då, polistaktik?« sade du. »Den har jag inget minne av från
polisskolan.«</p>

<p>»Skojar du, eller? Man ser ju jämt på TV hur ni håller på så!«</p>

<p>»Ja, ja. Jag tror jag fattar vad du menar, men jag förknippar
verkligen inte den taktiken med poliskåren.«</p>

<p>Vi gick in i köket, jag hukade mig och höll uppsikt över öppningen
till salongen. Dörren till det lilla badrummet, som låg i anslutning
till hallen, var stängd. Du tittade ängsligt mot trappan.</p>

<p>Allt verkade vara lugnt i köket. Jag öppnade frysfacket i kylskåpet
och såg att kniven var orörd. »Vi tar bottenvåningen först,« viskade
du, och jag vinkade in dig i salongen. Det såg ut som vanligt; bland
tallrikarna i vitrinskåpet låg mormors bibel, och i hörnet stod den
gamla TV:n. Två stora,
knarriga rottingstolar och en trasmatta gjorde rummet komplett.</p>

<p>Jag passade på att titta ut genom fönstren, men nyponbuskarna rörde
sig bara svagt med vinden.</p>

<p>Dörren till syrummet var låst, som vanligt, och jag kollade dessutom
att den hemliga vägen in dit, genom skrubben som finns under trappan,
verkade vara orörd.</p>

<p>Vi gick tillbaka genom köket och in i nedervåningens badrum. Det var
rent och snyggt. Ganska kort tid efter att morfar hade dött slängde
mormor ut alla hans gamla nummer av Pox, Epix och Seriemagasinet, så i
skåpet under handfatet låg bara en diskborste och lite trasor.</p>

<p>Medicinskåpet var däremot länsat. Det skulle i och för sig kunna ha
varit mormor själv som gjort det, eftersom jag inte kollat sedan jag
var och hämtade kistan i brunnen förra natten. Inte bara drogerna var
borta, utan även alla plåster och mina hårsnoddar. Ett nästan fullt
paket bindor och en tom tandkrämstub var det enda som jag hade fått
behålla.</p>

<p>Tvålen hade fallit ner i handfatet och jag lade upp den i tvålkoppen
igen.</p>

<p>Du gick före mig upp för trappan, och du hade en kaststjärna redo,
vilket störde mig. Vi var spända och jag tyckte att du tog en onödig
risk; du kunde lätt ha tagit fel på inbrottstjuven och mig i mörkret,
eller skadat tapeterna.</p>

<p>Vi hukade oss när vi kom till avsatsen, och du stack försiktigt upp
pannan och ögonen. Det lilla genomgångsrummet var stilla och vi var
knäpptysta. Efter en snabb titt bakom den lilla byrån öppnade vi
dörren till övervåningens finbadrum. Det verkade vara orört, med sitt
stora badkar på tassar, sina röda metallkranar och den svarta
handdukshängaren, men fönstret stod på glänt och vaxduksgardinen
fladdrade i vinden.</p>

<p>»Försiktigt,« viskade du, medan jag tittade ut genom fönstret. Jag såg
åt alla håll, men det var ingen idé. Jag såg ingen. Någon skulle kunna
ha klättrat ut upp på taket, eller ner på verandans tak, men lättast
av allt skulle det nog ha varit att ta vägen förbi det stora
höstträdet som växte precis utanför. Långt borta vid det här laget,
oavsett vilken väg. Jag stängde fönstret och skakade besviket på
huvudet.</p>

<p>Du tittade under sängen i gästrummet medan jag kollade i den lilla
garderoben och bakom sekretären där Jennys dator, en 386:a,
fortfarande stod.</p>

<p>»Du kan sova i gästrummet,« sade jag, »jag kan sova nere på kökssoffan
igen.«</p>

<p>Jag bäddade nytt åt dig, och så gick jag ner, sköljde munnen och lade
mig i soffan för att sova.</p>

<p>Jag tänkte aldrig på att titta efter under diskbänken.</p>


    <a href="/magi-kapitel-06">Tillbaka</a><a style="float: right;" href="/magi-kapitel-08">Vidare</a>
  </body>
</html>